Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK – tankar inför framtiden med upp
drag att skriva en stadga för en krigsförbrytartribunal. Men inget hände. I november 1992 erbjöd vi oss därför att utföra detta arbete åt ESK. Det accepterades av ESK:s utrikesministrar genom ett beslut den 15 december 1992. Efter ytterligare analys och diskussion överlämnade vi den 9 februari 1993 en rapport till ESK. I denna rapport föreslog vi att en krigsförbrytartribunal för före detta Jugoslavien skulle inrättas genom ett internationellt fördrag. Rapporten innehöll ett utkast till ett sådant fördrag. Juridiskt var detta den enda möjliga utvägen för ESK. Samtidigt pågick diskussioner i FN:s säkerhetsråd om att inrätta en internationell brottmålsdomstol för samma område. ESK vidarebefordrade därför omedelbart vårt förslag till FN. den 22 februari 1993 beslutade säkerhetsrådet, som naturligtvis hade helt andra rättsliga förutsättningar än ESK, att inrätta vad som skulle bli Jugoslavientribunalen (ICTY). Beslutet grundades främst på en rapport som just lämnats av en av FN inrättad expertkommission. Den 25 maj 1993 kompletterades proADVOKATEN NR 8 • 2019 ceduren genom att rådet antog en stadga för tribunalen. En månad efter det att jag den 6 mars 1994 tillträtt som FN:s rättschef inträffade folkmordet i Rwanda. Det ledde till att säkerhetsrådet genom en resolution den 8 november 1994 inrättade den så kallade Rwandatribunalen (ICTR). Rwanda, som märkligt nog var medlem av säkerhetsrådet under detta år, hade röstat nej när frågan kom upp i rådet. Jag skickades därför till Rwanda för att övertyga president Bizimungu, premiärminister Twagiramungu och dåvarande vicepresidenten Kagame att de skulle samarbeta med ICTR. Av säkerhetsskäl placerades tribunalen i Arusha i Tanzania. Här kan alltså konstateras att FN:s säkerhetsråd med hänvisning till FNstadgans kapitel VII ansåg sig kunna inrätta brottmålsdomstolar som alla länder måste respektera och samarbeta med. Denna utveckling efter år 1989 ledde också till att FN:s generalförsamling plötsligt intensifierade arbetet med att inrätta en stående internationell brottmålsdomstol. FN:s folkrättskommission fick i uppdrag att utarbeta en stadga för en sådan domstol. Förslaget överlämnades till generalförsamlingens sjätte utskott – det juridiska utskottet. Efter ytterligare behandling av en expertkommitté beslöt generalförsamlingen att sammankalla en konferens i Rom sommaren 1998 för att anta en stadga för den planerade domstolen. Det blev min uppgift att vara generalsekreterarens representant vid konferensen. Kodifikationsenheten på FN:s rättsavdelning fungerade som dess sekretariat. för egen del hade jag varit mycket skeptisk till tanken på en internationell brottmålsdomstol. När jag under mina tio år som notarie och domare i fyra olika domstolar under perioden 1962–1973 funderat över detta, hade jag kommit till slutsatsen att det säkert skulle bli problematiskt, inte minst på grund av risken för politisering. Men som krigsförbrytarrapportör i Jugoslavien ändrade jag uppfattning helt. Jag insåg att den enda möjligheten att lagföra dem som gjort sig skyldiga till de förbrytelser som uppenbarligen begåtts på olika sidor i konflikten var att inrätta en internationell tribunal. Samtidigt hade jag blivit JAG INSÅG ATT DEN ENDA MÖJLIGHETEN ATT LAGFÖRA DEM SOM GJORT SIG SKYLDIGA TILL DE FÖRBRYTELSER SOM UPPENBARLIGEN BEGÅTTS PÅ OLIKA SIDOR I KONFLIKTEN VAR ATT INRÄTTA EN INTERNATIONELL TRIBUNAL. » 45