Advokaten 1
Fokus Penningtvättsdirektivet bli angivare av den
egna klienten är naturligtvis en principiellt viktig fråga. Men det är knappast den som i första hand sysselsätter de affärsjuridiska advokatbyråerna när den nya penningtvättslagen nu trätt i kraft. Karin Faxén Ågrup är advokat och ansvarig för riskhantering på Mannheimer Swartling advokatbyrå. Hon lägger just nu mycket av sin tid på den mer praktiska frågan om hur man ska identifiera klienten. I många fall behöver identifieringen dock inte vara så knepig. Redan tidigare har man ju varit tvungen att göra kontroller för att upptäcka eventuella intressekonflikter och liknande. – I första hand kan man helt enkelt be klienten om identitetshandlingar så att det blir smidigt. Och många av de internationella företagen som är vana vid liknande regler har ett helt kit färdigt att skicka över, säger Karin Faxén Ågrup. Axel Calissendorff konstaterar att den nya lagen kräver att vissa administrativa rutiner ses över. – Framför allt systemen kring identitetskontroll behöver ändras lite grann. Och det kommer att krävas en hel del överväganden i enskilda fall kring hur man ska förhålla sig till det riskbaserade förhållningssättet, säger han. stor börda men små resuLtat Oklarheterna till trots innebär den nya lagstiftningen också fördelar, anser Axel Calissendorff. – Det riskbaserade förhållningssättet och exakt hur man ska göra identitetskontrollen är fortfarande oklart. Sedan finns det en hel del teknikaliteter i reglerna som är svårtillämpade. Men, det ska framhållas, som lagstiftningsprodukt är den inte behäftad med samma brister som den tidigare lagstiftningen, säger han. Kamp mot ekobrott påverkar världens advokater olika Den ekonomiska brottsligheten är gränsöverskridande. Världens regeringar tar också till gemensamma krafter för att bemöta den, bland annat genom penningtvättsdirektivet. Men advokaternas roll i kampen varierar mellan länderna. D et första penningtvättsdirektivet antogs av EU redan 1991, och omfattade i första hand finansiella institutioner. Bakom direktivet låg ett omfattande internationellt samarbete, främst bedrivet inom den mellanstatliga organisationen FATF, Financial Action Task Force. FATF skapades av G7-länderna vid ett möte 1989 för att gemensamt bekämpa penningtvätt. År 2001 lade man också till terrorismfinansiering, så kallad omvänd penningtvätt, i sin programförklaring. FATF ger ut rekommendationer, och utvärderar också hur staterna följder dessa. De 40 rekommendationerna uppdaterades senast 2003, och 2004 la man till ytterligare nio rekommendationer. 34 stater, däribland samtliga nordiska länder, samt ett stort antal regionala och internationella in26 stitutioner och organisationer är medlemmar i FATF. FATF:s rekommendationer låg också till grund för EU:s andra penningtvättsdirektiv, som antogs 2001. I och med detta direktiv fick också olika typer av rådgivare, däribland advokater, en skyldighet att bekämpa penningtvätt. Redan 2004, ett år efter det datum då det andra penningtvättsdirektivet skulle vara implementerat fanns ett förslag till nytt direktiv. I praktiken hade alla stater då inte ens uppfyllt sina skyldigheter och lagstiftat om det andra direktivet. Det tredje penningtvättsdirektivet antogs av EU:s ministerråd i juni 2005. Konsekvenserna av det andra direktivet för advokater, deras klienter och rättsstaten hade då ännu inte utvärderats. Det handlar bland annat om reglerna vid gränsöverskridande transaktioner, och enklare och tydligare bestämmelser om hur identitetskontrollen ska gå till när man tar över eller lämnar en klient till någon annan rådgivare som också omfattas av penningtvättslagstiftningen. Med den nya lagen får en advokat lita på att revisorn identifierat klienten, och behöver inte som tidigare göra samma omfattande kontroller. Calissendorff trycker också på att det finns goda skäl för enhetliga regler på området. På det viset kan man undvika att något land blir ett fäste för penningtvätt. Däremot är han fortfarande motståndare till att advokater ska omfattas av lagen. – Det utgör en ganska betydande börda för advokaterna utan att man kan se konkreta resultat, att lagstiftningen egentligen gjort någon särskild nytta, konstaterar Axel Calissendorff. n utvärdering av direktivet Den utlovade utvärderingen kom i december 2006. Då publicerade EU-kommissionen en rapport om hur det andra penningtvättsdirektivet påverkat advokater och andra juristkårer inom EU. Vid det laget var det andra penningtvättsdirektivet redan på väg att bli inaktuellt, eftersom EU antagit sitt tredje direktiv året innan. Utvärderingen visade att advokaterna ganska motvilligt fogat sig i sin nya roll. Redan med genomförandet av det andra direktivet upplevde advokatorganisationerna att lojaliteten med klienten och tystnadsplikten var svåra att förena med rollen som ”angivare” åt myndigheterna. De upplevde också en rad praktiska problem: kraven på kontroll och nya rutiner riskerade att skapa en administrativ börda och öka kostnaderna för byråerna, enligt rapporten. Advokater hade enligt kommissionens sammanställning rapporterat mycket få misstänkta transaktioner, färre än tio per år i de allra flesta länderna. När utvärderingen genomfördes var det få medlemsstater som ännu hade några ordentliga erfarenheter av direktivets verkningar. Bara fyra av EU:s då 15 medlemsstater hade implementerat direktivet vid det beslutade datumet, den 15 juni 2003. De flesta andra följde efter under 2004 och 2005. I Sverige trädde lagen om penningtvätt i kraft för advokater i januari 2005. Frankrike var sista land att rätta in sig i ledet, först i juni 2006. Också det tredje direktivet har tagit sin tid att implementera. Sverige var ett av de sista Advokaten Nr 3 • 2009