Nöjesnytt Växjö 1
PÅ TELEBORGS SLOTT SommarSverige var den kanske m
est hitstinna av alla paketturnéer förra året och succén var naturligtvis given. Nu ger sig Patrik Isaksson, Tommy Nilsson och Uno Svenningsson ut på gemensam turné igen och den 11 augusti gör de en unik spelning på Teleborgs Slott i Växjö. N är tre av landets största manliga soloartister slår sina påsar ihop bjuder de inte bara på en låtskatt som slår det mesta med svenska mått mätt – eller vad sägs om hits som Öppna Din Dörr, Hos Dig Är Jag Underbar, Under Ytan, Kom Amelia, Dina Färger Var Blå, Du Får Göra Som Du Vill, Vågorna, Tro På Varann, I En Annan Del Av Världen och En Dag – det blir också en nostalgitripp av Guds nåde. Efter förra årets succé med turnén SommarSverige deltog trion också i Melodifestivalen och även om Håll Mitt Hjärta Hårt inte gjorde något större väsen av sig, har samarbetet fortsatt och utvecklats. Den 27 maj är det turnépremiär för året upplaga av SommarSverige och när Nöjesnytt ringer upp Patrik Isaksson är han inte sen med att påpeka att det hela faktiskt började i just Växjö. –2011 blev vi ihoptussade av en arrangör i Växjö som bokade oss tre med samma band och ville att vi skulle spela efter varandra. Men vi sa, kanske mest på skoj, att vi kör ihop istället. Och det var skitkul och där föddes idén till att göra något större. Sen är det väl kanske mest jag som tjatat om att vi skulle verkligen göra något av det (skratt). Vad är det som gör att just ni tre funkar så bra ihop? –Tommy sa en intressant grej när vi gjorde Mello, nämligen att vi är som bröder i musik. Det känns som att vi har samma språk, samma meloditänk och samma färg i musiken. Det verkar som att vi har samma typ av fans också, vilket gör att det blir en väldigt stark kombo. Plus att våra röster funkar så otroligt bra tillsammans. Kommer ni att uppdatera showen till årets turné? –Det blir en del nya grepp. Vi har för första gången tagit in en kapellmästare som arrangerar upp det hela och tänker lite större än vad vi kanske skulle gjort. När man gör allt själv är det svårt att tänka utanför lådan, så det blir lite annorlunda nu, lite mer spännande. Vi har också tagit in Anna Stadling på sång och gitarr. Vi ville ha en tjej med för att få lite mer dynamik och för att det 20 | nöjesnytt inte skulle bli så gubbigt (skratt). Vi känner ju Anna sedan länge. Hon är grymt duktig och passar perfekt in i gänget. Nostalgifaktorn är ju så klart fortfarande stor med tanke på er gemensamma låtskatt. Hur är ditt eget förhållande till nostalgi? –Jag har levt hela mitt liv i nån form av nostalgitänk, haha. Som låtskrivare blickar man nästan alltid bakåt för att kunna skriva nåt framåt. Man använder det förflutna och det man varit med om för att kunna gå vidare. Lika mycket som jag älskar ny musik älskar jag gammal musik. Det rynkas lite på näsan åt nostalgi ibland, men jag tycker inte att nostalgi behöver vara en dålig sak. Tommy sa en fin grej förra året; att det är vårt ansvar att spela de här låtarna, eftersom det finns så många därute som fortfarande vill höra dem och som har starka minnen till dem. Det upptäckte jag själv när jag åkte till Dubai i vintras. När vi kom till hotellet stod det en dam där och när jag kom i lobbyn och hon fick syn på mig började hon störtgråta. Jag fattade så klart ingenting, men jag fick förklaringen från hennes man senare: deras dotter hade gått bort i leukemi och hela den sista tiden hade hon lyssnat på mina låtar. Det blir så otroligt starkt och man får nästan andnöd när man inser att man faktiskt fyllt en viktig funktion i folks liv. Så, nostalgi kan vara något väldigt fint. Kan du bli nostalgisk när du hör dina egna låtar sjungna av någon av de andra, eller när du sjunger deras låtar? –Absolut! Vi får ju liksom chansen att göra en Så Mycket Bättre varje kväll, haha. Jag är ju mycket yngre än Tommy och Uno och har växt upp med deras musik. Att få stå och sjunga en vers på exempelvis Too Many Expectations är en ynnest. Det kommer en samlingsskiva lagom till turnén också? – Ja, jag satt faktiskt och renskrev texterna till den häromkvällen. Det känns kul att få kunna göra en sån grej tillsammans. Ibland känns det som att vi är ett band. Men det finns ingen platta med er som ett band på gång? –Vi har pratat lite löst om det. Uno och jag skriver en massa låtar ihop, det är så vi umgås umgås egentligen. Tommy har också varit med en del men han har ju fullt upp med Så Mycket Bättre. Så vi får se. Och när det gäller ny musik från Patrik Isaksson? –Jag har en hel hög med låtar och sitter just nu och sammanställer allt för att få en överblick över vilken typ av platta det ska bli nästa gång. Jag har kommit fram till att jag inte vill producera själv, utan vill hitta någon lämplig producent att jobba med. Sen om det blir enstaka låtar, en EP eller ett helt album får vi se. Men det är klart att jag ska släppa ny musik. Precis som jag är du ju uppvuxen i en tid där vinylen regerade och man faktiskt lyssnade på hela album. Har albumet spelat ut sin roll, tycker du? –Absolut inte. Cd-skivan har jag inga varmare känslor för, men jag älskar vinyl och jag tycker till exempel Peter Le Marc gör helt rätt nu som släpper sin nya platta på vinyl. Ska man släppa en hel LP ska det nästan vara på vinyl idag. Jag ska se om jag inte kan övertyga mitt skivbolag att släppa hela backkatalogen på vinyl, det vore fantastiskt. När ni kommer till Växjö spelar ni på Teleborg Slott. Känner du till slottet? –Det är första gången det är musik där och det känns skitkul. Jag har aldrig varit där själv, men vår bokare visade en film från slottet och jag kände direkt att det här måste vi bara göra. Jag hoppas att folk hittar dit, även om det ligger en bit från stan. Jag tror det kan bli en fantastiskt trevlig och stämningsfull kväll. ■ TEXT: OLA KARLSSON