Advokaten 1
för försvarsunderrättelseverksamheten, Siun, att
lämna underrättelse till fysisk person, som vid signalspaning varit föremål för sökbegrepp direkt hänförliga till denne, är på grund av sekretess och till följd av tidsaspekten i princip obefintliga. signalspaning är ett utomordentligt integritetskränkande ingrepp i den personliga integriteten. Den kan dock vara befogad om den är begränsad till försvarsunderrättelseverksamhet, i syfte att kartlägga yttre hot och faktorer som påverkar Sveriges säkerhet. Hur kan man då vara säker på att signalspaning idag inte äger rum för andra ändamål än försvarsunderrättelseverksamhet? Och hur kan man vara säker på att inte uppgifter från FRA ändå används inom straffprocessen? Frågan om kontrollen är tillräcklig diskuterades nyligen vid ett intressant seminarium i anledning av att Siun firade fyrtioårsjubileum. Jag adresserade i mitt anförande den så kallade Försvarsunderrättelsedomstolen, FUD, som är en specialdomstol inrättad för ändamålet att pröva FRA:s ansökningar om att få signalspana med användandet av särskilda sökbegrepp. För att FUD ska bifalla FRA:s ansökan om tillstånd att signalspana krävs bland annat att syftet med inhämtningen inte kan tillgodoses på ett mindre ingripande sätt, att värdet av signalspaningen kan beräknas vara klart större än integritetsintrånget, att signalspaningen inte får inriktas mot viss fysisk person, att sökbegreppen beaktar integritetsaspekter samt att sökbegrepp hänförliga till viss fysisk person endast får användas om det är av synnerlig vikt för verksamheten. signalspaning handlar i hög grad om teknik. FUD:s ledamöter, liksom integritetsskyddsombuden med uppgift att ”bevaka enskildas integritetsintressen”, har därför en närmast omöjlig uppgift. De som inte har sin bakgrund på FRA saknar varje realistisk möjlighet att göra en meningsfull prövning, trots omfattande och värdefull utbildning. Prövningen bygger av naturliga skäl helt på FRA:s uppgifter. Detta bör påverka Siuns möjligheter till kontroll av FRA:s sökbegreppsanvändning, då Siun vid sin kontroll utgår ifrån FUD:s beslut. Om tillståndsgivningen skulle vara grundad på otillräckligt underlag, träffas detta rimligen inte av Siuns kontroll. Av propositionen framgår vidare att domstolens uppdrag är begränsat. Den ska inte göra någon ”mer omfattande” bedömning om något underrättelsebehov föreligger. Någon materiell prövning i egentlig mening äger således inte rum. Sådana prövningar ska inte ankomma på domstolen! Den ska bara bedöma om värdet av den information som kan följa av signalspaningen överstiger integritetsintrånget. Detta organ har mycket lite med en domstol att göra, utöver själva benämningen, som är direkt missvisande och saknar all anknytning till det som normalt anses vara en domstol. FUD har heller ingenting med rättskipning att göra. FUD ägnar sig istället åt förvaltningsuppgifter i ett enpartsförfarande. FUD är emellertid en domstol enligt regeringsformen. Av detta följer att förhandlingarna ska vara offentliga. Det framgår lustigt nog även av förarbetena, samtidigt som Advokaten Nr 8 • 2016 Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5 utvidgade möjligheter, jämfört med rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen, att förordna om stängda dörrar tillerkänts FUD. I verkligheten äger, föga förvånande, samtliga FUD:s sammanträden rum i ett rösat rum bakom stängda dörrar. fud:s sammansättning väcker också en del frågor. I FUD sitter bland andra tidigare anställda på FRA. Något som helst krav på att ledamöterna i den så kallade domstolen ska besitta någon särskild kunskap om integritetsfrågor är inte uppställt, trots att FUD:s uppgift ytterst handlar om en proportionalitetsbedömning mellan integritetsintrånget och nyttan av signalspaning. Det ligger alltid en fara i inkvisitoriska så kallade specialdomstolar, därför har ju utvecklingen på senare år mycket tydligt gått från specialdomstolar. Skälen härför är goda. Alltför snäv specialisering riskerar att tappa kontakten med den allmänna rättsutvecklingen. I förlängningen finns även en uppenbar risk att det utvecklas värderingar och kulturer som inte har förankring i samhället. Detta är särskilt olyckligt när det handlar inte bara om en specialdomstol, utan om en hemlig sådan, vars beslut inte går att överklaga eller som på annat sätt kan överprövas. FUD:s roll överensstämmer illa med dagens syn på domstolars oberoende och roll som oavhängig väktare av den goda rättsordningen och övervakare av den verkställande makten. Jag ser med viss nyfikenhet fram emot den stunden när Försvarsunderrättelsedomstolen skulle tillämpa den i regeringsformen föreskrivna lagprövningsskyldigheten. Det saknas vidare information om hur många sammanträden som avhålls, hur många beslut som fattas, formerna för inkallande av integritetsskyddsombud, vilka personer som har deltagit i beslut, eventuella jävsprövningar och givetvis om det materiella innehållet i besluten, samt om någon ansökan från FRA har avslagits. Det finns därför skäl att förändra nuvarande ordning. Man bör inleda med att ombilda FUD till den nämndmyndighet som prövningsorganet i själva verket är. Där kan Siun och SIN vara goda förebilder. Prövningen skulle med fördel även kunna förläggas till domstol, med överklaganderätt för integritetsskyddsombudet till högre instans. I ljuset av de röster som nu höjs för en utvidgning av signalspaningen, till att också omfatta förundersökningar, finns det skäl att allvarligt fundera på den saken. Alldeles oavsett hur kontrollen anordnas är det viktigt att komma ihåg att man inte kan ersätta intrång i integriteten med kontroll, även om den är effektiv. Det klokaste är därför, trots allt, att riksdagen avstår från ytterligare straffrättslig symbollagstiftning på terrorområdet, som är till mer skada än nytta. ”Signalspaning är ett utomordentligt integritetskränkande ingrepp i den personliga integriteten. Den kan dock vara befogad om det är begränsat till försvarsunderrättelseverksamhet, i syfte att kartlägga yttre hot och faktorer som påverkar Sveriges säkerhet.”