Advokaten 1
Fokus Krigsförbrytelser » Bevisfrågan är den stör
sta utmaningen med ärenden som rör krigsförbrytelser. Tomas Nilsson. önskan att komma åt personer från en annan folkgrupp än den egna. Det kan finnas ett syfte att skada politiska motståndare. Till det kommer att den nuvarande regimen enligt samstämmiga bedömare inte anses vara demokratisk. Det får betydelse för bevisningens tillförlitlighet. Det skulle räcka ganska långt om domstolarna insåg och vågade beakta den politiska dimensionen, säger Tomas Nilsson. Marie Lind Thomsen instämmer i att falska beskyllningar kan förekomma i politiska syften i dessa ärenden och betonar att det är något man måste vara på sin vakt med. – I Rwandamålet fanns påståenden om att regimen låg bakom en del av bevisningen. Men det är ju en bevisfråga. Man ställer kontrollfrågor och pressar folk för att se om det går att lita på vad de säger. Dessutom kontrollerar vi deras uppgifter mot andra källor. Bevisfrågan är, enligt hennes erfarenhet, den största utmaningen med ärenden som rör krigsförbrytelser. Eftersom teknisk bevisning ofta saknas måste åklagaren förlita sig på säkra vittnesuppgifter för att kunna väcka åtal. Att vittnena i krigsförbrytarmål ofta ska redogöra för DEFINITIONER Krigsbrott är ett samlingsbegrepp för folkmord, folkrättsbrott och grovt folkrättsbrott. Folkrättsbrott eller grovt folkrättsbrott innebär att övergrepp har skett i samband med krig eller annan väpnad konflikt. Folkmord är handlingar som syftar till att utrota en folkgrupp, helt eller delvis, genom att döda, allvarligt skada eller tvångssterilisera medlemmar i gruppen. 28 Källa: Polisen OLIKA SYN PÅ SPECIALISTDOMSTOL I de fall där det blir en fällande dom i ett folkrättsmål i Sverige har målsägandena svårt att, till skillnad från i ett vanligt brottmål, få ut något skadestånd. För att brottsoffren ska få någon ekonomisk kompensation för sitt liAdvokaten Nr 7 • 2014 ”Händelserna ägde ofta rum under kaotiska och vidriga förhållanden. Det påverkar vittnenas förmåga att göra korrekta iakttagelser.” Tomas Nilsson målet som exempel. – Det stora problemet för våra målsägande och vittnen är inte att de inte minns. Problemet är att de inte kan glömma vad de har sett och utsatts för, säger Marie Lind Thomsen. – Minnesexperter som hördes i målet berättade bland annat att traumatiska händelser etsar sig fast i minnet och att vissa starka minnesbilder inte går att glömma. Tillförlitliga uppgifter finns således lagrade i hjärnan även efter lång tid, tillägger Göran Hjalmarsson. Tomas Nilsson, som ju försvarade den livstidsdömde mannen, anser däremot att det faktum att händelserna i Rwandamålet skedde för hela 20 år sedan kan ha påverkat vittnenas och målsägandenas minnesbilder. – Händelserna ägde ofta rum under kaotiska och vidriga förhållanden. Det påverkar vittnenas förmåga att göra korrekta iakttagelser. Risken att de minns fel är betydande. Men i Rwandamålet utgick både tingsrätt och hovrätt från att man kan lita på traumatiska minnen. Det tror jag inte är en riktig utgångspunkt, utan en stark förenkling. något som hände för flera år sedan behöver inte vara ett problem, säger Marie Lind Thomsen och anger Rwanda»