Advokaten 1
Ledare Generalsekreteraren När järnrören tar över
i domstolarna svenska folket har röstat. Nästan tretton procent har i riksdagsvalet obegripligt nog lagt sin röst på Sverigedemokraterna. I vissa kommuner och landsting uppgår andelen till tjugofem procent och mer. Därigenom har Sverigedemokraterna genom sin nomineringsrätt av nämndemän till våra domstolar och traditionen att som tredje största parti i riksdagen inneha vice talmansposten, kommit att bli en del av de demokratiska institutioner som ska utgöra den yttersta garanten för fri- och rättigheter. Detta reser många frågor. I kommuner och landsting kommer det sannolikt att sitta ett mycket stort antal personer som representerar en inhuman människosyn som direkt strider mot grundläggande rättsprinciper om människors lika värde. Dessa personer ska i sin tur nominera nämndemän till våra domstolar. På sina håll kommer så många som en fjärdedel av nämndemännen att kunna utgöras av sverigedemokrater. Det är enligt min mening allvarligt. nämndemän är domare. Domarens uppgift är att effektivt och rättssäkert avgöra mål och ärenden. I detta ligger att värna fri- och rättigheter. Domaren har monopol på uppgiften att ansvara för straffrättskipningen, att avgöra tvister mellan staten och den enskilde samt att besluta om rätten till att få asyl i landet. Det förutsätter domare som är oberoende gentemot stat och andra yttre påverkansfaktorer. Domarens oberoende följer av regeringsformen och av en rad internationella instrument. I juni 2008 antog också Europadomstolen etiska regler enligt vilka kraven på oberoende och opartiskhet är högt ställda. Där sägs bland annat att ”domare får inte vara engagerade i någon ytterligare verksamhet, förutom i den utsträckning det är förenligt med oberoende, opartiskhet och de krav som deras heltidsuppdrag ställer”. Domaren ska således fri från ovidkommande hänsyn handlägga de mål och ärenden som anförtros honom. Redan Olaus Petri domarregler uppställde krav på oberoende. Den bakomliggande tanken är att enskilda ska skyddas från godtycke och hårdhet i rättstillämpningen. Oskyldiga ska inte riskera att dömas för brott de inte har begått. Detta är ett tidigt uttryck för oskuldspresumtionen. Regeringsformens bestämmelser anknyter i flera centrala hänseenden till domarreglerna: Den offentliga makten 4 utövas under lagarna; den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet – den så kallade objektivitetsprincipen. Vidare stadgar regeringsformen som bekant att domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Den senaste tidens uppmärksammade uttalanden från nämndemän som är sverigedemokrater bekräftar mina farhågor. Kravet på opartiskhet kommer också till uttryck bland annat i de jävsregler som rättegångsordningen innefattar. Reglerna om domarjäv i rättegångsbalken bygger på en av grundpelarna i domaretiken, nämligen att domaren inte bara de facto ska vara opartisk utan att dessutom inget får förekomma som kan vara ägnat att rubba förtroendet för domarens opartiskhet. Ansvaret åvilar domaren att självmant ge till känna att det föreligger någon omständighet, som kan antas utgöra jäv mot honom. Även brottsbalken har inspirerats av Olaus Petri och domareden när det gäller vilka brott som kan begås under tjänsteutövning, som mutbrott och röjande av hemliga uppgifter. En ytterligare återspegling av domareden finns i lagen om offentlig anställning, som hindrar domare att utöva verksamhet som kan rubba förtroendet för dennes opartiskhet. För domarnas del kompletteras detta förbud med en rad andra föreskrifter, som lägger hinder i vägen för en domare att åta sig olika uppdrag, såsom överförmyndare, konkursförvaltare, rättegångsbiträde med mera. Diskussionen i frågan huruvida jäv förelåg för domaren i det så kallade Pirate Bay-målet på grund av dennes medlemskap i olika immaterialrättsliga föreningar anknyter i hög grad till denna fråga, liksom HFD:s och HD:s avgöranden om jäv vid adjunktion i överrätt. den oberoende domaren utgör en omistlig grundpelare i en demokratisk rättsstat. Domaren har det yttersta ansvaret att värna den demokratiska rättsstaten med allt vad det innebär. Demokratin är som bekant inte ensam en garant för rättsstaten och dess kännetecken. Dessa kräver att lagstiftningen håller viss kvalitet, inte bara lagtekniskt, utan också till sitt materiella innehåll. Därför måste lagarna grunda sig på vissa universella rättigheter som inte kan Advokaten Nr 7 • 2014