Advokaten 1
och i riksdagen åsidosättas, eller i vart fall ba
ra i vissa särskilt angivna situationer och då genom lag. Rätt och rättvisa måste gå hand i hand. Dessa tankar har manifesterats i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter liksom i Europakonventionen. De två världskrigens fasansfulla erfarenheter hade visat att rättsordningens värdegrund kan åsidosättas av såväl lagstiftaren som rättstillämparen. Så kan nämligen ske även i stater som tekniskt sett uppfyller demokratiska grundkrav. Raslagarna i Tyskland var ett sådant exempel. I nutid är Israels uppförande av en 12 meter hög mur på delvis ockuperad palestinsk mark ett annat, liksom när presidenten i USA, ibland tillsammans med de lagstiftande församlingarna, inför handlingsregler som strider inte bara mot den egna konstitutionen utan också mot internationell rätt. Det kan handla om tortyr som förhörsmetod eller inrättande av fängelser jorden runt där misstänkta terrorister är fråntagna sin rätt till såväl advokat som en rättvis rättegång. Såväl Israel som USA är utan tvivel i teknisk mening mycket stabila demokratier och i många stycken även utmärkta förebilder för rättsstaten. Men, det är när lagstiftaren eller den verkställande makten använder sin makt till att ”rule by law”, i stället för att tillämpa ”the rule of law” som domarens ansvar för upprätthållandet av den enskildes fri- och rättigheter, och därigenom den demokratiska rättsstatens principer, blir särskilt tydligt och viktigt. Israels högsta domstol är ett utmärkt exempel härpå. Den har vid upprepade tillfällen manifesterat sitt oberoende och värnat enskildas fri- och rättigheter. domaren har stor makt när det gäller att döma i dessa frågor. Yrket kräver därför inte bara hög integritet och självständighet i den dömande verksamheten. Därtill fordras gott omdöme inte bara i domargärningen, utan också i det privata livet. Allmänhetens respekt för och tilltro till domstolarnas verksamhet förutsätter att domaren har en hög etik också privat. Ett förhållande som hitintills i vart fall inte har kunnat anses kännetecknande för ett stort antal av Sverigedemokraternas medlemmar. Detta är dock en svår fråga. Var går gränsen för bristande lämplighet? Domaren ska inte bara ha en högre grad av laglydighet än medborgaren i allmänhet. Han ska också ha Advokaten Nr 7 • 2014 förmåga att applicera ett moraliskt och humanistiskt förhållningssätt grundat på demokratiska rättsstatsprinciper. Inte heller det är något som har utmärkt Sverigedemokraterna och deras företrädare. att domaren har personliga värderingar är givetvis självklart och ofrånkomligt. Men, han bör förstå och respektera de allmänt etablerade normer som ligger till grund för lagstiftningen. Domaren måste i det enskilda fallet kunna bortse från sina egna övertygelser och erfarenheter. Han måste också vara återhållsam med att ge uttryck för åsikter som kan skada tilltron till domstolen. I en bestämmelse i Europadomstolens etiska regelverk regleras domarens yttrandefrihet. Där sägs att ”Judges shall exercise their freedom of expression in a manner compatible with the dignity of their office. They shall refrain from public statements or remarks that may undermine the authority of the Court or give rise to reasonable doubt as to their impartiality”. Domaryrket har alltid vilat på medborgarnas förtroende. Det bygger på att det för den gode domaren inte spelar någon roll vem som vinner och vem som förlorar – det är sakförhållandena och den tillämpliga lagen som bestämmer utgången. Där har nämndemannen som är sverigedemokrat en förklaringsbörda. Domare ska inte ha det. Därför bör nämndemännen, om de överhuvudtaget ska finnas kvar, inte nomineras av politiska partier. Med Sverigedemokraterna som vågmästare i riksdagen och med en vice talman som omfattar Sverigedemokraternas människosyn finns en inte obetydlig risk för att odemokratiska järnrörsmän får inflytande såväl över lagstiftningsprocessen som rättstillämpningen. En förmodligen större risk är dock att förtroendet för domstolar och riksdagen undergrävs. Det är, för att uttrycka saken milt, olyckligt. ”Allmänhetens respekt för och tilltro till domstolarnas verksamhet förutsätter att domaren har en hög etik också privat.” Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5