Bagir Kwiek. Läsambassadör 2020-2021 1
Skolan tog inte vara på kunskaperna Men hur var d
et i skolan? Om man tänker sig den lilla killen på 10 år, som har så mycket med sig i sitt bagage: att kunna lyssna, läsa, berätta och argumentera, tolka bilder och fantisera. Allt detta framhålls som viktigt i Lgr11. – Berätta! Hur var det? – Det var jättesynd om det barnet. På lågstadiet gick det an. Jag gick i en serbokroatisk skola. Vi hade en lärare med sträng disciplin. Han var en gammal kommunist. Sen började jag i en vanlig mellanstadieskola. Där fick jag verkligen möta hatet för att jag var zigenare, som man sa på den tiden. En fröken speciellt, visade verkligen sitt hat, rätt ut. – Jag blev också otroligt mobbad av de andra barnen. Jag gick hemifrån men det knöt sig i magen när jag närmade mig skolan. Så jag tappade verkligen intresset och ville inte ha något med skolan att göra. Det tog många år att bearbeta det oförklarliga hatet. – Hade du någon användning av det du kunde? – Aldrig! Vad jag minns. Den franske sociologen Pierre Bourdieu hävdar att så snart ett barn träder in i förskola eller skola blir det automatiskt indraget i en kamp om att få tala. Det finns alltid ett styrkeförhållande där den enes ord inte är lika mycket värda som den andres, och denna kamp förekommer i allt samspel människor emellan, menar Bourdieu. Vi lär oss aldrig språket utan att samtidigt lära oss villkoren för hur detta språk accepteras. Det borde vara en av svensk skolas största utmaningar att se till att barn är jämställda och värderas lika då de stiger över tröskeln till förskola och skola, tänker jag. Man lär från generation till generation Bourdieu talar om hur varje människa är en länk i en kedja. Man får saker med sig från föräldrar och tidigare generationer, och man ger det vidare till sina barn. Han talar om vanor (”habitus”) som är inristade i kroppen. Det är allt från vad man äter, hur man klär sig etc. Bourdieu säger att det kan vara svårt att bryta mönster. – Hur är det för dig? Känner du igen dig i Bourdieus beskrivning? – Ja, det känner jag igen. Mina barn växer upp med berättande. Det är en del av deras liv. Något annat som jag för över till mina barn är respekten för de äldre. Det är oerhört, oerhört viktigt. Du tilltalar inte äldre människor på ett dåligt sätt. Du måste lyssna på äldre till dom har pratat färdigt. – En sak som jag vet att jag försöker bryta när det gäller mina barn är när jag tänker på hur mina systrar hade det. Könsrollerna är väldigt starka bland romer, så förväntningarna på mina 8