Bagir Kwiek. Läsambassadör 2020-2021 1
Ett samtal mellan Bagir Kwiek och Carina Fast Bag
ir Kwiek delar med sig av ett minne från sin barndom: – Mina första minnen är när vi satt samlade vid husvagnarna och våra äldre började berätta. Min farmor var en sträng kvinna men hon var en otrolig duktig berättare. Hon fångade vår fantasi med sina berättelser om sin barndom på resande fot genom Ungern, Jugoslavien, Rumänien och Österrike. – Speciellt spännande var hennes historier om Babajagi – en häxliknande varelse som skrämde upp hästarna och stal små barn som inte lyssnade på sina föräldrar. Berättelserna förvandlades till bilder som man kunde leva sig in i som barn. Som läs- och skrivforskare blir jag nyfiken. Vad betyder den här och liknande situationer som Bagir var med om som barn, för hans vägar in i skriftspråket? Vägarna in i skriftspråket ser olika ut Många barn börjar utforska skriftspråket långt före skolåldern. När de involveras i läs- och skrivaktiviteter med andra börjar de förstå läsandets och skrivandets funktion och mening. I svensk och internationell forskning talar man om ”emergent literacy”, alltså ett läsande och skrivande som växer fram. Vägarna in i skriftspråket kan se mycket olika ut. I Bagirs exempel så varken läser eller skriver han. Men han lyssnar. Att kunna lyssna är centralt vid all inlärning. Många barn behöver träna på att lyssna. Då kan en berättelse som fångar deras uppmärksamhet vara ett sätt. – Berättelserna förvandlades till bilder, säger Bagir. 5 Forskning visar att ju bättre man kan se en inre bild framför sig när man lyssnar till eller läser en berättelse, ju bättre förståelse får man av texten. Svårigheter med att kunna visualisera en text framhålls ofta som en orsak till att många barn och ungdomar har svårt med sin läsförståelse. Bagir berättar hur de satt ute mellan husvagnarna eller inne i finrummet i lägenheten och berättade: – När vi var tonåringar brukade vi skratta och säga att det var som på centralstationen. Folk kom och gick. Så började någon berätta om vad han eller hon gjort under dagen. Det växte och växte, och man satt spänd och väntade. Men det kunde också vara en legend eller en saga. Sagorna började alltid med ”Det var en gång, det som inte var.” Vi lärde oss tidigt att uppträda och berätta för andra. Alla människor bär på en berättelse Alla människor bär på mer eller mindre dramatiska berättelser om sig själva. Även barn. När barn möter intresserade lyssnare stärks deras identitet: ”Jag är en som har något viktigt att berätta.” Att berätta för andra är också vad författare gör. Vi förväntar oss att barn ska göra det när de skriver i skolan. Forskning visar att barn som varit med om att berätta muntligt har ofta lättare för att också göra det skriftligt. Bagir berättar: – Från vårt sätt att berätta så finns det alltid lektioner om livet med. Men vi lärde oss också att argumentera. Många berättelser som vi hörde hade en form av dilemma som ledde fram till en dis