På Gränsen 1
hur hög halt narkotika som kan konstateras i blod
provet. Det finns inte heller något gränsvärde avseende halt av narkotika i blodet som definierar huruvida det är frågan om ett grovt brott eller ej. Det som avgör om det är ett grovt brott är i stället om körningen är dokumenterat trafikfarlig eller om föraren genom sin körning orsakat en trafikolycka. Det som, således, avgör huruvida det är ett grovt brott när det gäller s.k. drograttfylleri är själva riskens förverkligande, medan när det gäller rattfylleri avseende alkoholpåverkan räcker med en viss halt av promille för att det ska vara grovt brott. Riskens förverkligande erfordras alltså inte. Det innebär lite tillspetsat att den som, under påverkan av 1,0 promille eller därutöver, framför sin personbil utan att vara märkbart påverkad (alkoholberoende personer kan ha mycket hög halt av promille i kroppen utan att vara märkbart påverkade) gör sig skyldig till grovt rattfylleri och frihetsberövas medan den som är synbart mycket påverkad av narkotika och kör t.ex. en lastbil av från en färja i hamnområdet i 10 km/h, utan att färden av en tullinspektör kan dokumenteras såsom trafikfarlig i en promemoria, klarar sig undan med ett normalgradigt brott vilket i praktiken innebär dagsböter och icke frihetsberövande. Tullverkets arbete mot rattfylleri, en befogenhet och uppgift som tillkom 2008, kan inte beskrivas på annat sätt än en av de mest lyckade lagstiftningsförändringarna på området i modern tid. Tullverket slår rekord i antalet uppdagade rattfylleriärenden och en kategori som ökat kraftigt genom åren är drograttfylleri. Det är svårt att peka på en enda orsak till det, men det finns ett antal plausibla förklaringsfaktorer som måste hållas för troliga: Tullverkets personal, tullinspektörer i yttre kontrolltjänst har genom sin erfarenhet och kunskap, utvecklat en särskilt god förmåga att kunna upptäcka drograttfulla förare. Det har de senaste åren, avseende i synnerhet innehav och bruk av cannabis, svept vindar av legaliserings- och avkriminaliseringskampanjer i Europa och världen. Oavsett om, eller i hur hög grad, detta omsatts i lagändringar så har det i vart fall resulterat i betydande normförskjutningar i så måtto att det resulterat i attitydförändringar; fler är av åsikten att det är förenligt att köra ett fordon efter det att man rökt cannabis eller intagit annat slags narkotika. Som en effekt av nyss nämnda punkt 2 har antalet personer som använder framför allt cannabis ökat. Om samhället sänder signaler (lagar och regler är ju normativa i sin tillblivelse) att det är acceptabelt och legalt att inneha och bruka cannabis innebär det att de avhållande effekterna suddas ut vilket leder till normupplösning och därmed en högre prevalens i befolkningen av cannabisbrukare. Detta spiller självklart över i trafiken och blir således även en ”export” av problemen till Sverige eftersom ett visst antal av de som kör fordon under påverkan av narkotika kör in i Sverige visa gränsövergångarna i framför allt södra Sverige. Det finns gott om vetenskapliga studier som visar på sambandet mellan legalisering och/eller avkriminalisering och antalet brukare. Det finns gott om eftertänksamma straffmyndiga ungdomar som väger risken att lagföras mot nyfikenheten att prova att köpa och röka cannabis. Många landar i att det inte är värt risken att lagföras och därmed kanske få en del framtidsplaner grusade såsom t.ex. yrkesval och körkortslämplighet. Yrkeschaufförer som kör under slavliknande förhållanden för oseriösa åkerier ser sig som nödd och tvungna att konsumera amfetamin före och under pågående färd med lastbil. Detta för att hålla sig vakna under de långa körtider som måste till. Nästan samtliga av dessa har sin hemvist i Östeuropa, men de verkar på vägarna i Sverige efter att de inkommit med färja eller över Öresundsbron. Ett ytterligare stort problem för de som missbrukar narkotika men som vill lägga sig vinn om att köra ett fordon i nyktert tillstånd är att de inte kan veta när de faktiskt är nyktra. Den som druckit alkohol vet med visshet att det i vart fall efter 24 timmar är helt ute ur kroppen i form av promillehalt. Den som använt amfetamin eller cannabis kan ju knappast veta hur lång tid som måste gå innan man är nykter så att man kan framföra ett fordon på vägarna utan att ens egen eller andras säkerhet åsidosätts. Vad händer med en lastbilschaufför som dragit några linor amfetamin 20 timmar innan färdens begynnelse; slår abstinensbesvär och avtändningshallucinationer till mitt under färden? Hur påverkar det körförmågan och omdömet? Et cetera. En trafikolycka som orsakas av en rattfull person är givetvis desamma oavsett om föraren är alkohol- eller narkotikapåverkad. Vad kan då göras för att förebygga och få ned antalet drograttfulla personer i trafiken? Jag föreslår följande: • Se över lagstiftningen så att det automatiskt räknas som ett grovt brott att vara narkotikapåverkad i trafiken. Detta oavsett om riskens förverkligande inträffat (trafikolycka och/eller dokumenterat trafikfarlig färd). Det skulle träffa framför allt de drogpåverkade lastbilschaufförer som Tullverket stoppar varje år. Det bör också räknas som ett grovt brott om man framför en lastbil oavsett promillehalt mellan 0,2 och 1,0. Det skulle ovedersägligen ha en mycket avskräckande effekt för de åkerier som inte är så noga med vilka chaufförer man anlitar eller, för den delen, vilka körningar man tvingar chaufförerna att ta. Om en chaufför blir frihetsberövad blir det garanterat ingen fortsatt färd den dagen och lasten blir stående. Det får omedelbara kommersiella negativa effekter för den åkeriägare och/eller lastbilschaufför som inte är seriös och det kommer leda till en självsanering i branschen. • Eget bruk och/eller innehav av cannabis eller annan narkotika (som inte förskrivits av läkare) ska fortsatt vara kriminaliserat. Denna modell har tjänat oss väl när det gäller att hålla nere antalet personer som testat och/eller brukat framför allt cannabis. Jämfört med andra västeuropeiska länder har Sverige en relativt liten andel av befolkningen som testat cannabis. Ju färre brukare av cannabis, desto färre cannabispåverkade i trafiken. De delstater i USA som legaliserat/avkriminaliserat eget bruk och innehav av cannabis har också fått se en fördubbling (i vissa fall mer än så) av trafikolyckor där den vållande parten har varit påverkad av cannabis. Oscar Lindvall har skrivit artikeln som företrädare för SNPF, som tidigare har publicerat den i sin tidskrift i nr 4 – 2022. Till vardags arbetar han som biträdande kontrollchef i södra Sverige 17