Advokaten 1
SAMFUNDET pappan i LVU-målet. I sin initiala kont
akt tilltalade han pappan vid ett felaktigt namn. Pappan påpekade inte att han blev tilltalad med fel namn. Pappan påpekade inte heller att han samtidigt hade kontakt med ett annat biträde i samma rättsliga angelägenhet. Med anledning av att pappan inte påpekade att han blev tilltalad med fel namn eller att han samtidigt hade kontakt med ett annat biträde upptäcktes inte hans misstag vid ett tidigare tillfälle än vad som kom att bli fallet. När han och pappans offentliga biträde samtalade uppstod det inledningsvis viss förvirring då både han och pappans offentliga biträde var förvissade om att de företrädde samma klient. De båda undrade vad missuppfattningen bestod av. Enligt hans egen minnesbild var det han som först insåg vad som skett på grund av de icke könsbundna namnen. Han påtalade missförståndet så fort situationen stod klar. B deltog inte i samtalet mellan honom och pappans offentliga biträde. Enligt vad han kommer ihåg befann sig inte ens B i det aktuella samtalets omedelbara närhet och kunde därmed inte överhöra samtalet mellan honom och pappans offentliga biträde. Vem som påtalade missförståndet kan rimligen bara ADVOKATEN NR 2 • 2021 vara föremål för tolkning av de parter som deltog i samtalet. I omedelbar anslutning till att missförståndet uppdagats begärde han sitt omedelbara entledigande. Domstolen entledigade honom som en direkt följd av hans begäran om entledigande. Han beklagade även den uppkomna situationen vid ett flertal tillfällen. Han vände sig även särskilt till 16-åringen för att beklaga den uppkomna situationen. 16-åringens substituerande offentliga biträde uppgav då att ”det är sådant som kan hända, det är lätt hänt”. Det är riktigt att han den 9 december 2019 gav in ett yttrande i mammans namn genom vilket det omedelbara omhändertagandet, enligt 6 § LVU, godtogs. Det var socialtjänstens handlingar som låg till grund för det omedelbara omhändertagandet. Under rubriken ”Vårdnadshavares inställning till vården” i socialtjänstens handlingar framgick att båda föräldrarna samtyckte till att 16-åringen fick skydd och vård enligt 6 § LVU samt att socialtjänsten skulle gå vidare med en ansökan om vård enligt 3 § LVU. Socialtjänstens handlingar var daterade den 6 december 2019, dvs. tre dagar innan han gav in yttrandet i mammans namn. För det fall inställningen som framfördes inför domstol var fel är den naturliga följden att även socialtjänsten felaktigt förstod och nedtecknade mammans inställning. Socialtjänsten gav in mammans inställning till domstolen som en del av det processmaterial som skulle ligga till grund för domstolens beslut. Han betvivlar att socialtjänsten fullständigt missbedömde och felaktigt nedtecknade mammans inställning. Han ifrågasätter inte att mamman, via sitt offentliga biträde, förde fram en annan inställning, än den som socialtjänsten dessförinnan nedtecknat, vid den muntliga förhandlingen den 21 januari 2020. Mot bakgrund av att mammans inställning den 21 januari 2020 skiljde sig åt jämfört med den inställning som socialtjänsten nedtecknat är det sannolikt att mammans inställning förändrats. Under den tid som mammans inställning förändrades påbörjades, upprättades och färdigställdes den utredning som låg till grund för ansökan om vård enligt LVU. Utredningen kan ha påverkat mammans inställning. Han förde inte fram mammans inställning felaktigt i domstol med hänsyn till den inställning mamman hade vid tidpunkten då han förde fram inställningen. Enligt B påverkade mammans inställning sannolikt inte utgången i målet. Därtill är 16-åringen trots sin låga ålder redan misstänkt för medhjälp till försök till mord, grovt vapenbrott samt narkotikabrott i överlåtelsesyfte. Mot bakgrund av de synnerligen allvarliga misstankarna var det direkt osannolikt att förvaltningsrätten inte skulle godta det omedelbara omhändertagandet enligt LVU. Så vitt han förstår är 16-åringen fortfarande placerad på låst institution. NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT Det är av grundläggande betydelse för en advokat att ha full visshet om vem advokaten företräder. Av utredningen framgår att A inte har företagit en tillräckligt noggrann utredning, för att kunna förvissa sig om vem som var hans klient. Till följd härav har han kommit att inge ett yttrande med fel persons inställning i saken utan att han tagit reda på inställningen hos den som rätteligen var hans klient. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Utredningen visar inte att A i övrigt har brutit mot god advokatsed. ¶ 51