Advokaten 1
tioner utan att det behöver leda till något bestä
mt ställningstagande. Till det finns frågelistor som tar sikte på olika fall. Vad det hela handlar om kan något förenklat sägas vara att underlätta för domaren att i olika avseenden och på skilda sätt medvetandegöra sig själv. Det handlar om att se problemet (om det nu är ett sådant) och närma sig detta från olika utgångspunkter. en viktig deL är naturligtvis de personliga tillkortakommanden som envar av oss lider av. Alla har brister. Alla har fördomar. En del brister och kanske några fördomar är man medveten om. Men hur upptäcker man sådant som man själv inte vet om? En möjlighet som anvisas i dokumentet är att fråga sig om man skulle ha bedömt den situation som står för prövning på ett annat sätt om en eller annan variabel hade varit annorlunda. Det kan gälla etnisk bakgrund, kön eller utbildning avseende en part. Eller: Har jag tagit intryck av att kärandens advokat är arrogant? Skulle jag ha sett på saken på samma sätt om ombuden hade haft ombytta roller? Eller parterna? Att försöka se sig själv utanför sig själv, från sidorna och från ovan, på nära och på långt håll, är nu en självprövningsprocess som inte behöver inskränkas till renodlat etiska frågor. Dokumentet har inte heller den begränsningen. Mycket handlar om vad som i en vidare mening är god domarsed. Såsom bemötandefrågor och utveckling av den egna kompetensen. För den som är van vid att förhålla sig till vägledande regler om god advokatsed kan möjligen sättet att närma sig frågan vad som är god sed för en domare kännas som främmande och kanske rent av diffus och kravlös. Men då ska det hållas i minnet att en domare är underkastad ett tjänsteanAdvokaten Nr 8 • 2011 ”En viktig del är naturligtvis de personliga tillkortakommanden som envar av oss lider av. Alla har brister. Alla har fördomar. En del brister och kanske några fördomar är man medveten om. Men hur upptäcker man sådant som man själv inte vet om?” svar som kan utkrävas i rättslig ordning. Till det, och viktigare, kommer att dokumentets syfte inte är att verka normerande utan att åstadkomma en fördjupad och mer insiktsfull reflektion hos den enskilda domaren. förmodLigen är sJäLvtest av olika slag något som många domare mer eller mindre intuitivt underkastar sig. Men kanske är det inte så vanligt förekommande att det kan sägas vara en del av vår domarkultur. Tänk om det kunde bli det! Och för övrigt: Tänk om dokumentet kunde inspirera till något liknande för advokater. Jag tror mig veta att i advokatutbildningen ett öppet och eftersinnande tillnärmande förespråkas när det gäller främst svårbedömda etiska frågor. Kanske skulle det kunna underlättas genom ett arbetsredskap av något slag. Typ dokumentet om god domarsed. Stefan Lindskog Justitieråd 35