Advokaten 1
KOLUMN Trött på valrörelsen innan Oisín Cantwell
skriver om vår tids kriminalpolitiska populism och kommande valrörelsen. D et sista mina arma nerver behöver är ett valår; de har redan försvagats avsevärt av de senaste årens enfaldiga kriminalpolitiska utveckling. Ingenting blev bättre av att lyssna på vad Socialdemokraternas valgeneral John Zanchi hade att säga då han och partisekreterare Lena Rådström Baastad i januari kallade till presskonferens på Sveavägen 68 för att lägga fram strategin som ska leda till fyra nya år i Rosenbad. ”Vi har en politisk dagordning i dag som i någon mening är auktoritär. Det finns i väljarkåren en önskan om att någon ska ha kontrollen över samhällsutvecklingen”, sade John Zanchi belåtet och flöt i väg i ett rus bestående av lag och ordning och integration. Auktoritär? Svenska Akademiens ordlista ger oss synonymer: ”maktfullkomlig, egenmäktig; diktatorisk”. Är verkligen sådana egenskaper politiskt eftersträvansvärda? Är det verkligen sådana politiker väljarna vill ha? Nu var det dock försent för den sortens petiga frågor, stenen var i rullning och sedan dess har vi upplevt en politisk kakofoni som stundom nått en decibelnivå som får en hårdrockkonsert att framstå som en nåd att stilla bedja om. Att sjukvården i de senaste mät50 KOLUMNIST Oisín Cantwell, 53, är journalist på Aftonbladet. Han tilldelades år 2014 Advokatsamfundets journalistpris. Han skriver om vår tids kriminalpolitiska populism och den kommande valrörelsen. ningarna från opinionsinstituten ligger i topp hos väljarna och att brott och straff återfinns först på fjärde efter femte plats tycks inte bekomma de sluga strateger, i huvudsak av moderat eller socialdemokratisk härkomst, som febrigt drömmer om att återerövra röster från de obestridliga mästarna i genren auktoritär politik, Sverigedemokraterna. låt oss då titta närmare på vilka uttryck den kriminalpolitiska samtiden kan ta sig. Lagrådet, vars sågningar av mindre genomarbetade förslag till nya paragrafer genom åren ofta har tilltalat mitt sinne för svart humor, tittade härförleden närmare på regeringens idé om att låta ensamkommande unga få en ny chans till uppehållstillstånd. Juristerna skrev att de ”anser att gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Smaka på de orden. Har Lagrådet, som år 1909 instiftades för att ta över Högsta domstolens uppgift att granska lagförslag, någonsin tidigare uttryckt sig i så här pass hårda, för att inte säga förödande, ordalag? Regeringen tycks dock inte bekommas utan arbetar vidare med förslaget. Mycket vatten har runnit under broarna sedan den nytillträdde statsministern Stefan Löfven i november 2014 bröstade upp sig och med en pik till alliansen sa att ”den här regeringen respekterar Lagrådet” efter att en illa underbyggd proposition om att göra vårdvalet frivilligt drogs tillbaka. Oppositionen passar givetvis på. Beatrice Ask, Sveriges mest meriterade justitieminister, sa nyligen att ”en regering som inte respekterar Lagrådet är ute på hal is”. Det har hon rätt i. Men när den politiska räven Ask i samma intervju i Sydsvenskan påstår att är hon som chef på Justitiedepartementet satte ”en ära i ta Lagrådet på väldigt stort allvar” finns det anledning att bli misstänksam. Min favorit under åren med borgerligt styre var då de plågade justitieråden kom fram till att attefallshusen, friggebodar på upp till 25 kvadrat, inte bara utmanade ADVOKATEN NR 4 • 2018