Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK en stor potential lämpning först
ås. De två går hand i hand. Det är i grunden relationen mellan den svenska rättsordningen och EUrätten som förklarar både varför och hur den senare får en sådan avgörande betydelse för svenska jurister. Förhållandet mellan EUrätten och de nationella rättsordningarna behandlas numera i grundfördragen där principen om EUrättens företräde framför medlemsstaternas nationella rättsordningar lades fast genom Lissabonfördraget (av politiska skäl dock på en något undanskymd plats, nämligen i förklaring (nr 17) om företräde, fogad till Lissabonfördragets slutakt). Men som bekant hade EUdomstolen redan långt dessförinnan i det klassiska rättsfallet Costa mot ENEL (mål C6/64) bestämt att EUrätten ska ges företräde framför nationell rätt. Detta förhållande innebär att EUrätten har företräde framför alla former av nationell rätt, inklusive författningar och grundlagar. Principen om EUrättens företräde innebär i ett konkret förhållande där en nationell lagregel står i konflikt med exempelvis en förordning att en nationell domstol måste ge full effekt åt den EUrättsliga bestämmelsen och inte tillämpa den motstridande nationella regeln, även om denna skulle antagits senare i tiden. En nationell domstol behöver således inte begära eller avADVOKATEN NR 4 • 2018 vakta att den nationella bestämmelsen undanröjs genom lagstiftning eller andra åtgärder. Reglerna om direkt effekt, det vill säga när EUrättsliga bestämmelser kan ge upphov till individuella rättigheter och skyldigheter som kan göras gällande av enskilda inför nationella domstolar och myndigheter, är centrala för EUrättens tilllämpning och genomslagskraft. Alla typer av EUakter som innehåller någon form av bindande rättslig förpliktelse, och därmed en korresponderande rättighet, kan i princip komma ifråga för direkt effekt, förutsatt att de uppfyller kriterierna tydlighet, precision och ovillkorlighet. Således kan såväl fördragsartiklar som bestämmelser i förordningar, direktiv, beslut och internationella avtal ha direkt effekt. En minst lika viktig praktisk betydelse som reglerna om direkt effekt har principen om indirekt effekt, eller EU-rättskonform tolkning. Nationella domstolar och myndigheter är skyldiga att tolka nationell lagstiftning med hänsyn tagen till relevanta bestämmelser i EUrätten oberoende av om dessa har direkt effekt eller ej. Den skyldighet som följer härav är omfattande. En nationell domstol måste så långt som möjligt tolka nationell rätt i ljuset av innehåll och syfte i de på området gällande EUrättsliga bestämmelserna. Skyldigheten att tillämpa en direktivkonform tillämpning på alla nationella rättsregler som är öppna för tolkning är kanske det mest typiska fallet på hur principen om indirekt effekt får genomslag. Men denna princip gäller också exempelvis internationella avtal som EU ingått, där en nationell regel kan komma att behöva tolkas i ljuset av en aktuell bestämmelse i ett sådant avtal. Utöver principerna om direkt och indirekt effekt finns också principen om statens skadeståndansvar, det vill säga reglerna om enskildas rätt till skadestånd från staten. Om inte kriterierna för direkt effekt är uppfyllda, exempelvis när ett direktiv är relevant i en process mellan två privata rättssubjekt (direktiv har inte så kallad horisontell direkt effekt), och då det inte heller finns någon nationell lagstiftning att tolka i ljuset av EUrätten, måste en eventuell möjlighet till skadestånd från staten beaktas. Enligt den välkända så kalllade Francovichprincipen kan en medlemsstat bli skadeståndsskyldig och förpliktigas att utge ersättning för skador som den orsakat enskilda genom åsidosättande av EUrätten. Givetvis finns det avsevärt mycket mer att beakta gällande EUrättens tillämpning i den svenska rättsordningen. Syftet med den korta redogörelsen ovan är enbart att JAG ÄR ÖVERTYGAD OM ATT STORA VINSTER FÖR KLIENTER OCH RÄTTSTILLÄMPNINGEN I STORT KAN GÖRAS OM EURÄTTEN BÄTTRE TAS TILL VARA. » 61