Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK Interiör från EU-domstolen. » fr
amhålla skyldigheten att tillämpa EUrätten och dennas genomslagskraft i Sverige. EU-RÄTTEN – ALLTJÄMT EN OUTNYTTJAD RESURS Trots att det föreligger en skyldighet att tillämpa EUrätten och även om en god kännedom om hur det EUrättsliga perspektivet ska hanteras ger omedelbara och betydande fördelar upplever jag att EUrättens genomslag i svensk rätt är långtifrån oproblematisk. Det är inte någon hemlighet att många svenska jurister, även bland de yngre, fortfarande står främmande inför EUrätten. Som Bernitz har identifierat är en viktig orsak till detta säkerligen att EUrätten och svensk rätt i mycket ger uttryck för olika rättskulturer. Det är en grundläggande svårighet för svenska jurister att möta en rättskultur där angreppssättet utgår från en delvis annorlunda systematik och metodik än vi tillämpar i svensk rätt. Det är viktigt att ha i åtanke att det går att komma långt vid tillämp62 ningen av EUrätten om huvudreglerna i EUfördragen, de allmänna rättsprinciperna och de vedertagna tolkningsreglerna behärskas. Dessa verktyg utgör grunden för att kunna hantera EUrätten, även om kunskaperna givetvis måste kompletteras med vad som gäller specifikt på det särskilda sakområdet. Många svenska jurister, inskolade i ett rättspositivistiskt tänkande, står ofta främmande inför EUrättens inriktning på normhierarki, principer och deduktion utifrån systematiken såsom grundvalen. Även om svenska jurister ingående behärskar sådana delar av sekundärrätten som är relevanta för deras arbetsuppgifter, är det ändå slående att många ändå inte riktigt ser att tolkningen och tillämpningen av dessa detaljerade regler styrs av primärrättens allmänna regler, däribland regler om fri rörlighet, konkurrens, förbud mot diskriminering och allmänna rättsprinciper. Karakteristiskt för EUrätten är också att den ger betydande plats åt rättigheter och enskilda fysiska och juridiska personers rättssäkerhet, något som den positivistiska svenska rättstraditionen inte tagit hänsyn till på samma sätt. EUfördragens bestämmelser om medlemsstaternas skyldigheter har i EUdomstolens rättstillämpning i omfattande utsträckning utvecklats till subjektiva rättigheter för enskilda fysiska och juridiska personer. Dessa rättigheter åtnjuter många gånger direkt effekt i de nationella rättsordningarna och kan således genomdrivas rättsligt av den enskilde. Rättigheterna är dock inte absoluta utan kan begränsas av viktiga allmänintressen. Avvägningen sker genom en proportionalitetsbedömning som ligger i domstolarnas hand. I min mening är det inte bara diskrepansen mellan svensk rättstradition och EUrättens uppbyggnad i sig som bidrar till att svenska jurister kan finna det svårt att ta till sig det europeiska perspektivet. Visserligen har Inremarknadsutredningens betänkande några år på nacken, men i det här sammanhanget tycks vissa observationer som gjordes däri fortADVOKATEN NR 4 • 2018