Finnar är tystlåtna,
Text Ola Rennstam Bild Stefan Lindblad N är personer från olika nordiska länder ska samarbeta i arbetslivet slutar det inte sällan med konflikter. Hur kan det komma sig, vi har ju mycket gemensamt? Men det är just att ländernas natur, historia, lagstiftning och – med undantag för finskan – språk påminner om varandra som ställer till det. Enligt Sanna Suvanto-Harsaae, som haft Norden som sitt arbetsfält i 20 år, luras vi att tro att vi har gemensamma värderingar och liknande sätt att arbeta. Det handlar sällan om språkförbistringar utan oftast om kulturella skillnader som vi inte är medvetna om och som leder till att vi inte begriper vad finnen eller dansken sysslar med. – Om vi åker till Japan är vi förberedda på att allt ska vara annorlunda, men när vi arbetar med folk från ett annat nordiskt land är vi inte medvetna om att det finns stora skillnader. Vi utgår från att vi är lika, säger Sanna Suvanto-Harsaae. Ett område där vi nordbor skiljer oss åt är synen på hierarkier. Finland är det land där man har mest respekt för auktoriteter och chefer. I Danmark är det snarare norm att opponera sig mot en chef, oavsett rang i företaget. Sanna Suvanto-Harsaae, uppväxt i Finland och boende i Danmark sedan över tio år, har upplevt båda ytterligheterna på nära håll. – I Danmark ska man helst förolämpa sin chef ett par gånger på varje möte. Jag har varit på stormöten där en nyanställd assistent ställt sig upp och ifrågasatt ledningen på ett ganska aggressivt sätt. Det skulle aldrig hända i Sverige, där vänder man sig till sin närmaste chef med invändningar och i Finland vågar man knappt ens göra det. Om jag som chef säger något så följer finnarna det till punkt och pricka, de tar allt på 100 procent allvar, medan danskarna struntar fullständigt i det. 36 KOLLEGA 7-12 – Det är extremt viktigt för danskarnas ego att visa att de är på samma nivå som sin chef. Jag har lärt mig hantera det och vet att när de fått vädra sin åsikt och jag konstaterat att det är en intressant idé brukar saker hända ganska snabbt och på mitt sätt. Sättet att genomföra projekt skiljer sig också åt mellan länderna. Störst risk för problem är det, enligt Sanna Suvanto-Harsaae, när en svensk och en dansk ska samarbeta. – Det brukar inte dröja mer än några veckor innan de har blivit ovänner. Danskarna är kreativa och sätter i gång med uppgiften med en gång men måste ofta börja om och tänka nytt innan de kommer på rätt spår igen. Hos svenskarna händer ingenting första tiden, de lägger all kraft på att planera arbetet och att få med sig alla på tåget, men när de väl börjar fungerar det bra, säger hon. NAMN: Sanna Suvanto-Harsaae. ÅLDER: 46. BOR: Köpenhamn. YRKE: styrelseproffs. UPPDRAG: ledamot i Clas Ohlsons styrelse och Paulig/ Santa Maria. Ordförande för bland annat Sats och Babysam. BAKGRUND: Född och uppvuven i Finland, bott åtta år i Sverige, bosatt i Danmark sedan 2001. Föreläser om skillnaderna mellan invånarna i Norden. Enligt Sanna Suvanto-Harsaae når båda arbetssätten målsnöret vid samma tidpunkt och med samma resultat. Hon betonar att inget av tillvägagångssätten är bättre än det andra. – Det är helt naturligt för en dansk att arbeta i en process som går höger och vänster och har flera omstarter, svenskarna blir galna på det. Danskarna tycker å sin sida att det inte händer något i Sverige. Min hypotes är att om man kunde kombinera de båda arbetssätten så Hierarkiskt – låg självkänsla. Tystnad är positivt. Arbetar hårt – sisu. Förstår inte vad jantelagen är. Blir tokiga på att svenskar vill fika. Finländare Sannas tips: Säg något positivt om Finland. Gå rakt på sak. Tolerera tystnaden. Använd frågor utan ja- och nej-svar. Norrmän Endast det som är gjort i Norge är bra. Tävlingsmänniskor. Ingen självironi och låg självkänsla. Sannas tips: Jämför aldrig med Sverige. Lovorda norsk natur och sport. Tävlan mot svenskar är positivt. Gör saker norskt för att nå acceptans.