INSÄNT VAD TYCKER DU?insandare@kolleg
a.se Sluta kasta pengar på reklam! Jag blir upprörd när jag läser senaste Kollega där jag hittar en notis om hur mycket pengar Unionen har och att det är den rikaste av alla fackförbund. Samt denna vansinniga reklam på tv. Hur mycket pengar lägger Unionen på reklam för att nå ut och värva nya medlemmar?! Om man vill bli medlem så hittar man själv till hemsidan eller det lokala kontoret, ja varför inte ”gilla” dem på Facebook! Jag och många som jag känner är upprörda och arga över hur mycket pengar som läggs på reklam i stället för att ta hand om de medlemmar som facket redan har. Jag ska ge er ett exempel: Vi har stora omorganisationer på mitt företag nu där nästan hälften på vissa avdelningar har fått gå och eftersom vårt företag har tecknat avtal med ett annat fackförbund och inte Unionen (där flertalet är medlemmar) så kan de inte hjälpa oss medlemmar som finns! Tror Unionen ja! Unionen säger som svar att företaget inte vill träffa dem då de hänvisar till det andra fackförbundet som de förhandlar med och då kan Unionen inte hjälpa oss medlemmar. I stället skickar de ut flera massbrev för möten utanför företaget för att få oss medlemmar att gå ihop och tvinga företaget att även teckna avtal med Unionen. Om nu Unionen hade lagt pengar på internutbildning (samt fler utbildningar till medlemmarna) så kanske de hade haft kunskap om innehållet i las. Under förhandlingsrätt i las finns en paragraf som säger att om ett fackförbund önskar förhandla med arbetsgivaren så kan inte arbetsgivaren neka detta. Så, stoppa reklamen och lägg pengarna på något som gynnar de medlemmar som Unionen har ... kvar! SVAR TILL EN UPPRÖRD MEDLEM Unionen är ett förbund som växer. Det är roligt att allt fler ser värdet av ett medlemskap, men framför allt innebär det att vi blir starkare tillsammans; på arbetsplatserna, i avtalsrörelsen och i samhällsdebatten. Medlemsökningen har inte kommit av sig självt. Det har lagts ner mycket arbete, inte minst av förtroendevalda på arbetsplatserna. Reklamen bidrar till att flera känner till Unionen och blir intresserade av att gå med och underlättar därmed 58 KOLLEGA 7-12 Procentökningar ökar klyftorna Under många år har jag funderat på vad våra fackföreningar egentligen sysslar med. Man säger sig kämpa mot löneskillnader i samhället. Lika lön för lika arbete är en klyscha som ständigt återkommer, vilket verkar bra. Men hur är det i verkligheten egentligen? Kämpar man i realiteten för minskat lönegap? Under alla de år jag har varit verksam i yrkeslivet har alla löneförhandlingar gjorts i procentsatser. Detta förfaringssätt leder ju knappast till det som facken påstår sig kämpa för! Lönegapet mellan mäns och kvinnors löner är 14,3 procent. Förändringarna sker således mycket långsamt. Genom att förhandla fram lönehöjningar i procenttal, så minskar ju knappast gapet, eller? Att det sedan finns en del fackförbund som inte gillar särskilda låglönepotter, gör ju inte saken bättre. Höjer man en lön i storleken 16 000 kronor med 3,5 procent, så gör det en ökning på 560 kronor. En lön på 26 000 kronor får en ökning med 910 kronor. Hur kan detta bidra till den minskning av det lönegap som facket påstår sig kämpa för? Det allra bästa vore faktiskt om för förtroendevalda och anställda att värva. Vi tycker inte att det finns en motsättning mellan att göra reklam, värva nya medlemmar och att ha en bra medlemsservice. Det är snarare tvärtom så att det ena förutsätter det andra. Utan många engagerade och kunniga medlemmar, förtroendevalda och anställda blir det svårt att upprätthålla en god facklig verksamhet. Det är beklagligt att ”en upprörd medlem” inte anser att Unionen har kunnat tillvarata medlemmarnas intresse i det här specifika fallet. Eftersom jag inte vet exakt vad det handlar om är det svårt att bemöta vad som hänt. För att reda ut det vill jag uppmana medlemmarna att kontakta sitt regionkontor för att få en förtydligad bild av vad som hänt och en förklaring. Generellt kan sägas att möjligheten att påverka till exempel vid neddragningar ökar betydligt om det dels finns kollektivavtal, dels en klubb eller annan facklig verksamhet på arbetsplatsen. Nästa steg i Unionens utvecklingsarbete blir därför att satsa för att få ett ökat inflytande genom att få fackligt aktiva och kollektivavtal på flera arbetsplatser. FREDIK NILSSON, MARKNADSCHEF facken började kämpa för löneförhöjningar i kronor och ören. Då ökar ju i varje fall inte gapet. Vad det beror på att facken inte tar detta steg kan jag inte svara på, så det kanske vore på tiden att facken själva talade om varför. BENGT ERIKSSON Arbete utan lön Jag råkade bli sjuk och handikappad men fortsatte att arbeta på halvtid. Efter 20 år på samma arbetsplats blev jag uppsagd. En kollega gick i pension men jag återanställdes inte, utan en annan anställd fick jobbet, dock med mycket lägre kunskaper. Som sjuk och handikappad befinner jag mig nu i samma situation som alla Fas 3:are. Arbetsgivaren får betalt för att jag utför ett arbete åt dem. Jag sitter och utför ett arbete på kontor, instruktioner fick jag naturligtvis i början, vem får inte det på ett nytt arbete. Nu klarar jag det själv. För övrigt tillhör man inte verksamheten när det gäller personalfester. Det finns flera Fas 3:are på samma arbetsplats och vi är i ett lägre stånd. Alla arbetar men har inte lön eller andra förmåner. MARIA KÄLLSTRÖM