Advokaten 1
Gästkrönika GÄSTKRÖNIKÖR PJ ANDERS LINDER Har sve
nska politiker tillräckligt lite makthavare med alltför stark fantasi kan dra i gång hopplösa projekt och skapa den mest förfärliga oreda, men det betyder inte att frånvaro av fantasi gör allting lugnt och tryggt. Den som saknar förmåga att föreställa sig tillvaron annorlunda än den i dag är, saknar också förmåga att rusta sig för möjliga förändringar i morgon. Näringslivshistorien, för att ta ett exempel, är full av tillfällen då en gång framgångsrika företag plötsligt gör upptäckten att deras bergsäkra tätposition går förlorad på grund av egen självbelåtenhet eller av att förutsättningarna förändras på ett genomgripande sätt. Vägen från nyinvigt skrytbygge till övervuxen fabriksruin kan vara häpnadsväckande kort, som ekonomihistorikern Jan Jörnmark har visat i flera fascinerande fotoböcker. Har svenska politiker tillräckligt lite och tillräckligt mycket fantasi? På den förra punkten har läget förbättrats sedan hybrisen slog till med full kraft under 1960- och 1970-talen. Då skulle moderniseringen accelereras ännu mer och samhället stöpas om på rekordtid. Det kan inte helt uteslutas att något av värde blev följden, men det bestående intrycket har med annat att göra: envisa underskott i de offentliga finanserna, galopperande inflation, raserad lärdomsskola, skövlade innerstäder. I dag tar man det lugnare med ”visionerna”, vilket inte är så märkligt. Sedan 1980-talet har ju politiken i hög grad handlat om att hantera följderna av dessa utbrott av politisk fantasi. punkt två ger däremot skäl till bekymmer. Under lång tid har Sveriges regeringar utgått från att läget är stabilt och att livet i allt väsentligt kommer att lunka på som förut. De styrandes roll är att skruva lite grand åt rätt håll på rattar och reglage samt varna för det andra lagets vanskötsel. Frågor som kräver vilja att se runt hörnet bemöts ofta med skepsis och valhänthet. Fredrik Reinfeldt tillsatte ett globaliseringsråd, men så fort det stod klart att ledamöterna faktiskt hade reflekterat över den globala utvecklingen och dragit slutsatser 34 hamnade rapporten underst i skrivbordslådan. I början av hösten 2015 var Stefan Löfven tydlig med att Sverige skulle fortsätta med migrationspolitik av bästa godvädersmodell. Kort tid därefter fick regeringen göra helt om. Utvecklingen gick inte att förutse, sades det sedan. Nej, kanske inte exakt. Men man hade kunnat använda lite fantasi, tänkt i scenarier och undvikit den största dramatiken genom att agera långt tidigare. Har de ansvariga dragit några lärdomar? Man skulle gärna svara ja. Men så ser man hur statens finanser får gå med underskott mitt i högkonjunkturen och hur den ekonomiska politiken vilar på antagandet att vår tillväxt blir hög oavsett hur den internationella konkurrensen skärps och oavsett vilka nya pålagor som läggs på näringslivet. Och så börjar man tänka på försvars- och säkerhetspolitiken. ingenstans märks fantasiproblemet så tydligt som här. Efter att Berlinmuren fallit och Sovjetunionen upplösts under åren kring 1990 var det inte konstigt att skruva ned vaksamheten en del. Men det var alltid besynnerligt att tro att det aldrig mer skulle finnas skäl att ha ett försvar som kan försvara vår nationella integritet. I ett komprimerat förlopp möter vi häpnadsväckande överskott och skriande brist på fantasi. Först får de styrande visioner av bästa 1970-talsmodell. De ser en helt ny värld ta gestalt, där Den Eviga Freden råder och där lejon och lamm lugnt betar bredvid varandra. Uppgiften att försvara Sverige blir en löjeväckande anakronism; försvaret behövs bara för att bemanna expeditioner till mindre lyckligt lottade riken på andra sidan jorden. Vårt land upplevs vara osårbart och allt fler politiker stirrar lystet på försvarsbudgetens miljarder. När läget i vår nära omvärld åter börjar förändras, när Ryssland ändrar tonläge och handlingsmönster, väcker det föga intresse. Väpnad konflikt i Europa hör historien till; vi har andra och mycket modernare saker att tänka på. Georgienkriget 2008 visade att Ryssland inte väjde för Advokaten Nr 5 • 2016