Advokaten 1
Gästkrönika och tillräckligt mycket fantasi? våld
mot ett grannland. Men Georgien låg för långt bort för att väcka fantasin och försvarsbeslutet 2009 innebar ingen tillnyktring. Där bestämdes att Sverige skulle satsa på en organisation (IO14), vilken senare blev känt som ”enveckasförsvaret”. Vi ska kunna försvara ett begränsat område i en vecka – när IO14 är förverkligad, vilket den inte är och aldrig kommer att bli om inte nya resurser skjuts till. Efter Georgienkriget har den ryska aggressiviteten bara tilltagit. Inte nog med att upprustningen är snabb och att övningsverksamheten har blivit allt intensivare och mer hotfull. Ryssland har dessutom ockuperat Krim: en del av ett grannland (som ligger närmare Sverige än vad Georgien gör). Var detta nog för att väcka den konstruktiva fantasin? Icke. Under stort huffande och puffande förhandlades det i fjol fram en ny försvarsuppgörelse mellan regeringen, M, C och KD, som innebär en ytterst beskedlig ökning av försvarsanslagen fram till 2020. Överenskommelsen gör det möjligt för de inblandade att säga att de har satsat på försvaret – de har hanterat ett politiskt problem – men i sak är det huvudet i sanden. Ingen med makt och myndighet har haft föreställningsförmåga att se att det inte bara är så att läget har förändrats utan att det snabbt kan ske ytterligare förändring. vid ett seminarium i riksdagens andrakammarsal i början av juni citerade generalmajoren och förre arméchefen Anders Brännström den brittiske militärhistorikern B. H. Liddell Hart: ”Det enda som är svårare än att få in en ny idé i det militära sinnet är att få ut en gammal.” Well, ja och nej. Det militära sinnet ter sig ändå öppet, dynamiskt och fantasifullt jämfört med sinnet hos dem som ansvarar för försvars- och säkerhetspolitiken. De har hittills visat sig genuint oförmögna att se att läget är genuint nytt. Vid samma seminarium drog Förvarshögskolans förre rektor Karlis Neretnieks upp ett par scenarier som visar varför och hur Ryssland kan agera mot Sverige redan i det Advokaten Nr 5 • 2016 ”Under lång tid har Sveriges regeringar utgått från att läget är stabilt och att livet i allt väsentligt kommer att lunka på som förut. De styrandes roll är att skruva lite grand åt rätt håll på rattar och reglage samt varna för det andra lagets vanskötsel. Frågor som kräver vilja att se runt hörnet bemöts ofta med skepsis och valhänthet.” korta tidsperspektivet. (Det handlar inte om invasion som ett mål i sig utan om att zoner i Sverige och framför allt på Gotland är nycklar till kontroll av Östersjön och Baltikum.) Riksdagsledamoten Mikael Oscarsson (KD) visade hur ihåligt det svenska försvaret i dag är med väldiga luckor i bemanningen, och FOI:s Gudrun Persson redogjorde för hur Ryssland övergivit idén om en staternas rättsordning till förmån för att begära en erkänd intressesfär där man kan styra och ställa som man vill. Anders Brännström, som fick byta jobb i våras efter att ha påpekat för sina soldater att ”vi kan vara i krig om några år”, avslutade med att ställa en fråga: ”Är det bättre att bli militärt angripen än att höja tröskeleffekten mot angrepp?” Frågan är enkel att besvara. Det svåra är att förstå att den är ställd på allvar. PJ Anders Linder Chefredaktör Axess magasin 35