Advokaten 1
tionen Mapping Media Freedom genom sina 19 korres
pondenter så många som 301 brott mot pressfriheten, inkluderande ett stort antal fysiska övergrepp, där fyra journalister dödades, varav tre i Turkiet och en i Ryssland. Ett nittiotal incidenter innefattande psykologiska övergrepp, sexuella trakasserier och förtal rapporterades. Till detta kommer att journalister och utgivare i ett stort antal fall häktades. Trettiosju straff- och civilprocesser inleddes. I sextiotvå fall förvägrades journalister att rapportera om en händelse. det finns flera orsaker till denna dystra verklighet. Utvecklingen i Ukraina och i Turkiet är kraftigt bidragande orsaker. Begränsningar av sändningstillstånd och den tilltagande ovanan att åtala journalister för terrorbrott har också haft en negativ påverkan på pressfriheten i Europa. Så har även terrorattackerna. Säkerhetstänkandet har kommit att innebära avgörande begränsningar i pressfriheten. Tillgången till offentliga handlingar och uppgifter har starkt beskurits i Ungern. Enligt ett lagförslag ska användandet av krypteringsprogram kriminaliseras som ett led i terrorbekämpningen. I Rumänien har en ny lag antagits där den som skriver något ofördelaktigt om staten och dess företrädare döms för förtal och kan åläggas mycket höga böter, med åtföljande konkurs för många. Ett känt knep som oppositionella i bland annat Singapore fått vidkännas under lång tid. Händelseutvecklingen i Malaysia, Saudiarabien, Mauretanien och Bangladesh är andra exempel på länder, där såväl religions- och yttrande- som tryckfriheten är kraftigt beskuren. Här utsätts till exempel icke-troende för allvarliga övergrepp av såväl extremister som av lagstiftaren. I diktaturen Saudiarabien riskerar en avfälling inte bara hårda straff, utan sedan 2014 även dödsstraff. Journalister och människorättsaktivister som återger och beskriver övergreppen riskerar att gå samma öde tillmötes. Genom reseförbud och visumrestriktioner hindras journalister regelmässigt att rapportera i Azerbajdzjan, Ryssland, Vitryssland och Turkiet. I Nederländerna har journalister vid två tillfällen nekats tillträde till offentliga informationsmöten om kommande asylboenden. I Polen har det antagits två lagar som förbjuder journalister att rapportera från riksdagsbyggnader. I Frankrike har förundersökning inletts mot tidningen Le Monde till följd av ett reportage om hemliga operationer i Libyen. I Grekland har en lag antagits som begränsar antalet tillåtna nationella tv-kanaler till fyra. I Ryssland har journalister attackerats. Exemplen är dessvärre många, många fler. vi bör i ljuset av denna mycket dystra utveckling därför vara på vår vakt. Men, detta sagt är det uppenbart att det förekommer svåra målkonflikter, som också speglas i Fokusreportaget om tryckfriheten och dess gränser längre fram i denna tidning. Till följd av bland annat teknikutvecklingen och kommersialiseringen av våra personuppgifter framförs, i och för sig helt legitima, krav på utökad sekretess, också i Sverige. Men, avvägningen kräver varsamhet. Att ökade hot mot rättsväsendet, socialtjänsten och media leder till krav på sekretess är förståeligt. För om dess företrädare tystas och självcensuren tar överAdvokaten Nr 5 • 2016 handen, fungerar inte demokratin. Men, om sekretessen leder till att journalister inte längre kan göra sina effektiva ”gräv” så undergrävs också den demokratiska rättsstaten. Målkonflikterna är många och mycket svåra. Journalister måste ha integritet. Denna egenskap är, på samma sätt som för tjänstemannen eller domaren, själva värdegrunden för uppdraget. Diskussionen om mediernas roll i migrationsdebatten har på sitt sätt berört just den frågan. Det har påståtts att medierna avstått från att skriva om vissa saker i syfte att inte bejaka främlingsfientliga krafter. I denna målkonflikt ska, enligt somliga, journalister medvetet ha valt bort att berätta vissa saker. Så kan det i enskilda fall givetvis ha varit. Men, min bestämda uppfattning är att journalister och utgivare på ett sakligt sätt, med stor integritet och empati, förhållit sig till flyktingströmmarna och den politiska debatt som följt i deras spår. Journalistik på ledarsidor är och ska inte heller vara värdenihilistisk. Det kan vara bra att hålla i minnet. i regeringens skrivelse ”Politiken för global utveckling i genomförandet av Agenda 2030” behandlas de sjutton FN-målen och sättet för att uppnå en hållbar utveckling. Där sägs bland annat att rättighetsperspektivet är avgörande. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer ska ses som grundläggande för utveckling. Det är ett viktigt konstaterande som förpliktigar. Det mycket angelägna arbetet för att uppnå en hållbar utveckling i enlighet med FN-agendan och Sveriges uttalade politik för global utveckling innefattar allt från bekämpning av skatteflykt, verkandet för effektivare implementering av UN Guiding Principles on Business and Human Rights, antagandet av ny och tydligare lagstiftning när det gäller krigsmaterielexport, bekämpning av klimatförändringarna, till att vara en god förebild i jämställdhetsfrågor. Här finns mycket att granska. Inom alla dessa områden har den grävande journalistiken en viktig uppgift att fylla, när det gäller att följa upp Sveriges i och för sig mycket ambitiösa och vällovliga politik i dessa hänseenden. För att kunna göra så, krävs i själva verket ökad transparens och tillgång till fler offentliga register. Inte ökad sekretess. Hur ska vi annars till exempel få reda på hur AP-fonderna investerar sina 1 500 miljarder? Hur sker uppföljningen och kontrollen ut av de företag som våra pensionspengar ska investeras i? Transparens är en nödvändig beståndsdel i bland annat kampen mot korruption. Transparens är också mycket mer sympatiskt än att betala miljardbelopp till läckor. Det finns något djupt osympatiskt i tjallarens vinstintresse. All handel med personuppgifter i vinstsyfte är oönskad. Också när det sker i den goda sakens namn. Detta torde gälla också för journalister och publicister. ”Vi bör i ljuset av denna mycket dystra utveckling därför vara på vår vakt.” Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 5