Advokaten 1
Gästkrönika GÄSTKRÖNIKÖR MATHIAS STÅHLE Hemligstä
mpeln har den tyska säkerhetspolisen är unik på så sätt att den inte får gripa någon på egen hand. Denna för vanliga poliser så obegripliga ordning är, såvitt jag förstår, inget stort handikapp för de tre tyska säkerhetstjänsterna, och listan över hemliga tvångsmedel de kan ta till är längre än i många andra länder. Vid sidan av telefonavlyssning, buggning och brevöppning kan tyska säkerhetspoliser också förses med falska identiteter och påhittade id-handlingar som gör det möjligt för dem att leva i ett eget parallellsamhälle när de bedriver sina utredningar. Men ska någon gripas får de snällt ringa till den vanliga polisen och beställa hämtning av den misstänkte. Detta har förstås sina historiska förklaringar och det är inte svårt att begripa varför denna säregna ordning infördes när Västtysklands säkerhetstjänster byggdes upp efter andra världskriget. Tanken var mycket enkel: aldrig mer skulle den hemliga polisen kunna föra bort människor mitt i natten till hemliga förhörsrum utan insyn. i samma stund som spaningarna resulterar i ett frihetsberövande blir processen alltid öppen. Den tyska allmänheten får då samma insyn i processen som den har i ett vanligt brottmål, och ingen närstående behöver fundera på var deras anhöriga tagit vägen. Vill man vara lite högtravande kan man säga att den tyska staten måste slåss med blanka vapen även när den avvärjer hot mot rikets säkerhet. Utan att göra andra jämförelser mellan den tyska och den svenska synen på offentlighet och sekretess under pågående polisutredning tycker jag att det är en bra princip. Det är också en princip som jag anar att vi kommer att behöva försvara hårt, om vi vill ha den kvar i Sverige. 22 En liten spaning från vår samtid kan tjäna som exempel: I höstas genomfördes en lagändring i Sverige, som i förstone kan tyckas marginell. Det handlade ju bara om två små papper som hemligstämplades under en begränsad tid. Men från och med den 1 oktober 2016 omfattas såväl begäran om som förordnande av offentlig försvarare av sekretess vid landets domstolar. På ytan är det bara två pappersark med ytterst lite information. Ett namn på en advokat och personnummer på en brottsmisstänkt person. Men att de hemligstämplats betyder faktiskt att människor kan frihetsberövas utan att deras närstående får veta något. med den gamla rättsordningen behövde man som anhörig, journalist – eller vanlig nyfiken – bara lyfta luren och ringa tingsrätten för att få veta vem som anhållits av åklagare. Den kunskapen delas i dag bara med den försvarsadvokat som får uppdraget att representera den anhållne, och i kombination med yppandeförbudet är det i stort sett samma sak som om man låst in den brottsmisstänkte i ett slutet rum. I normalfallet ska sekretessen hävas vid häktning. Men om brottsligheten är tillräckligt allvarlig, och utredningen anses kräva det, kan hemligstämpeln behållas hela vägen fram till åtal. Då pratar vi inte längre om en undantagsregel som bryter öppenheten under ett fåtal dagar. Sverige är ett av få länder i Europa som inte har någon övre gräns för hur länge man kan sitta frihetsberövad i väntan på rättegång. jag är inte konspiratoriskt lagd och föreställer mig inte för ett ögonblick att dessa lagparagrafer klubbats igenom Advokaten Nr 6 • 2017