Advokaten 1
Gästkrönika blivit populär igen med baktanken att
möjliggöra hemliga, kafkaartade rättsprocesser av polisstatsmodell. Man behöver heller inte sträcka sig längre än till lagens förarbeten för att se att det huvudsakligen var den brottsmisstänktes identitet som skulle värnas när lagändringen genomfördes. Men den uttalade välviljan till trots skapar lagändringen också en utredningsteknisk möjlighet som är mycket problematisk. Poliser och underrättelsetjänster fungerar nämligen i vissa avseenden som hantverkare, såtillvida att de tenderar att vilja prova alla redskap de har i sin verktygslåda. Historien har visat oss mer än en gång att även välmenande rättsstater förr eller senare vill nyttja sina hemliga tvångsmedel för att de finns där, snarare än för att de är särdeles effektiva eller ens önskvärda. Krigsårens interneringsläger för kommunister, IB-affären och Hans Holmérs S-märkta kurdjakt på 80-talet visar med all önskvärd tydlighet att Sverige inte är immunt mot sådant maktmissbruk. därför måste även små och till synes betydelselösa inskränkningar i offentlighetsprincipen betraktas i ljuset av andra lagändringar som görs eller planeras samtidigt. Jämför gärna domstolarnas nya möjligheter till sekretess med planerna på utökad kameraövervakning av offentliga platser, hemliga vittnen i känsliga rättegångar och halvhemliga identiteter för statliga och kommunala tjänstemän. Det sistnämnda är för övrigt inget skämt, även om det låter så när man berättar om det. Först i våras tvingades justitieminister Morgan Johansson backa från regeringens förslag om att sekretessbelägga personnumren för alla offentliganställda. Återigen en på papperet välmenande tanke som var tänkt att skydda identiteten hos statliga och kommunala tjänstemän, vars beslut ju inte alltid är så populära. Advokaten Nr 6 • 2017 ”Historien har visat oss mer än en gång att även välmenande rättsstater förr eller senare vill nyttja sina hemliga tvångsmedel för att de finns där, snarare än för att de är särdeles effektiva eller ens önskvärda.” Den föreslagna lagen stoppades efter hård kritik från Föreningen grävande journalister. Nackdelarna med hemliga tjänstemän skulle, som föreningens juridiska råd påpekade, ha blivit betydande: Allmänheten måste kunna avslöja offentliganställda som sitter på dubbla stolar, som inte redovisat sina bisysslor, som upphandlat tjänster från närståendes bolag eller ljugit om sin utbildning för att göra karriär – för att ta några konkreta exempel på vanliga journalistiska granskningar som vore omöjliga att genomföra utan tillgång till tjänstemännens personnummer. även om detta lagförslag stoppades kvarstår faktum. Hemligstämpeln har blivit populär igen. Betydligt populärare än öppenhet eller insyn. Mathias Ståhle Journalist Eskilstuna-Kuriren, årets journalistpristagare 23