MITT VAPEN ”Jag vill ha ett vapen med bra balans
och snabba, instinktiva skott!” rekyl tack vare Stalondämparen, säger han och skrattar lite. För sydsvenska hundförare som för det mesta har korta skotthåll fyller kikarsiktet sällan någon funktion. Mikael har ett lågförstorande 1-4 i hundförarjackan och använder för det mesta sitt Trijicon RMR punktssikte med fiberoptik och tritium istället. Stora fördelen är att den reglerar ljusstyrkan automatiskt och riskerar inte att bli blända eller vara för svagt belyst vid skiftande ljusförhållande. – Jag har mycket höga krav – mina vapen ska ha bra balans för snabba, instinktiva skott – nästan som med en hagelbössa. Därför är det viktigt att kolv och riktmedel stämmer överens. Jag accepterar inget annat än kobra-snabb slutstycksgång. Med en väl anpassad kolv kan jag blixtsnabbt repetetera med bössan uppe vid axeln och inte tappa tid på att ta ner den. Mikael pekar på 101:ans säkring. Den är han inte hundra procent nöjd med. – Säkerhetsmässigt så är det bästa naturligtvis att inte ha patron i loppet under förflyttning. Men som hundförare finns det vissa situationer när man måste transportera sig i terrängen med laddat vapen. Det finns inga hundra procent säkra säkringar, inte ens uppspänningsäkringarna. 101:an har en säkring som låser slagstiftet man måste trycka ner en knapp för att låsa upp den, vilket gör den mycket svår att osäkra oavsiktligt. Mikael tycker dock att säkringen är aningen raspig och konstaterar att det vill till att vara försiktig om man vill osäkra helt tyst. Och det är det enda vi får ut ur Mikael som inte är positivt när det gäller 101:an. – Det är ett oömt bruksvapen som är förbaskat trevligt att skjuta med – uppfyller mina minst sagt höga krav! TEXT: Tina Hjorth Svensson FOTO: Patrik Sandquist Mikael Tham om vapenvård Jag är otroligt slarvig och det ser ut som ...hemma. Men när det gäller mina vapen är jag superpedant! Moderna vapen är tåliga, men man bör ta upp dem ur fodralet när man kommer hem så att de får torka och köra lite olja genom pipan så att den inte rostar. En droppe olja i mekanismen också, så att Sauers berömda slutstycksgång kommer till sin rätt. Min Sauer 101 har laminatstock, den behöver ingen större omvårdnad till skillnad från de vackra valnötsstockarna på min 303:a och 404:a.