– Vi försöker påverka nya jägare att sitta kvar t
jugo minuter, gå ner, och se efter. Om man inte hittar något efter att man har försökt med en hund,då ska man ringa ett erfaret eftersöksekipage. Eftersökskurser är bra, tycker Anders. Men har ett förbehåll: – Gå gärna en kurs, men lär dig dina begränsningar! Han pratar en hel del om ödmjukhet. Att den som tror sig vara fullärd bör sluta som eftersöksjägare. Själv har han hållit på riktigt mycket sedan 2000 och han blir fortfarande förvånad ute i skogen. – Samma skada kan resultera i en mängd olika situationer. Den dag jag tror att jag kan allt, då är jag fel ute! Själv började han ägna sig mer professionellt åt eftersök eftersom han ofta tyckte att de var dåligt utförda. Lite slarviga och många gav upp – ”äsch, det gick nog bra” eller ”nä, vi hittar inga spår, det var nog inget”. – Vi har ett ansvar att avsluta djurets lidande. Sen ger det en tillfredsställelse att få hjälpa en jägare som ställt till det för sig. Och även om man aldrig kan bli fullärd får man en viss intuition, det medger Anders. Skottplats, blodflöde och så vidare säger en hel del. – Därför vill vi gärna höra hur djuret reagerade vid skottet, det kan vi utläsa mycket ur. För det mesta prickar de rätt i gissningarna om var skottet satt sig, men lika ofta blir reaktionen: ”Va? Satt den där?” I fjol blev de utringda och fick reda på att skytten sett två dovhjortar, varav en blivit påskjuten. Den hade varit omkull i skottögonblicket, och skytten trodde att de kanske gett sig in på grannmarken. Hade den klarat sig? Till slut hittade de en bloddroppe på ett blad. Daniels bayrare är en bestämd herre och gav sig inte och så småningom hittade de ett också avstryk på en gren som ledde upp i en typiskt tät skånsk granplantering, en sån där där man inte ser skogen för alla barr. – Vi meblod bak på hasen, skottet hade satt ”Ibland ringer kade och mekade, men hittade inget. In och ut i planteringen. Plötsligt såg jag ett par ögon. Jag trodde det var en sårlega och gjorde mig beredd. Men det var ett rådjur som stod upp och betade! Anders kände sig trots allt en smula de redan på sig i knycken. – Daniel undrade vad jag höll på med, men det var ju rena turen att vi inte gav upp. Av detta kan man lära sig att det inte alltid är samma djurart som skytten uppger att denne har skjutit på. De ger heller förmiddagen, men ofta när det börjar bli mörkt” aldrig upp. – Vi spårar hela vägen och släpper löshund först vid kontakt, aldrig tidigare. Anders fascineras av hundarnas spårarbete. Ett sårat vildsvin kan gå långt, de ska till sin hemplats och ger långa, raka misstänksam, så han tog några steg fram och se på f-n, nog såg han lite spår, annat vilt uppträder på andra sätt. – Hunden kan hålla på en hel dag, det kan bli många timmar beroende >> 6 • • • Var i terrängen sköt du på viltet? Vad sköt du på? Vilken kula/kaliber använde du? • Hur mycket vilt var det vid skottplatsen? • Vilken riktning gav sig viltet av mot? • Skottecken i viltet. Som skytt behöver du inte veta varför djuret beter sig på ett visst sätt, men Anders och andra eftersöksjägare använder informationen tillsammans med alla övriga ledtrådar du kan lämna. saker en eftersöksjägare vill veta 99 MIN HUND