NG Malmö 1
”GUD VAD HEMSKT, VI MÅSTE FAKTISKT GÅ I TERAPI” E
rik: Verkligen. Johan: Det kan i och för sig vara asjobbigt med en diktatur också, när alla blir sura på den som bestämmer. Gustav: Jag har ofta tänkt typ "Vad håller vi på med?". Alltså "Vad håller VI på med?". Vad är det för fel på oss, som sitter här i vår replokal medans andra är ute och håller på med musik och tycker det är kul. Gör samarbeten och grejer. Vi är för fan dom enda som gör det på det här sättet, fy fan vad vi är... ...äkta? Gustav: Precis, haha. Johan: Det handlar också om trygghet, det skulle vara jätteläskigt att göra massa samarbeten med riktiga musiker. Nils: Vi tackade nej till så jävla mycket i början, så nu har frågorna slutat komma. Varför sa ni nej? Erik: Vi är nejsägare av naturen. Gustav: Sen har vi velat lägga all tid på bandet, vilket gör att vi har haft fullt upp med vårt. Jag tror också det kan ha med självförtroende att göra. Där är väl du Erik den av oss som ligger bäst till? Erik: Att jag är mest samarbetskompatibel? Jag vet inte. Vem ska spela trummor nu förresten? Johan: Vi tog in en kompis. Det blev lättare så. Han vet också hur vi är, att det är ok att det får vara lite låg stämning ibland. Gustav: Jag inser nu att han nog skulle kunna tycka det är lite jobbigt ibland, men utan att säga någonting. Vi kan vara 34 NÖJESGUIDEN | NR 10, 2021 rätt petiga. Johan: Vi bryr oss inte så mycket om någon blir sur eller så. Det kanske inte är så kul om man är ny. Gustav: Han säger rätt ofta efter repen något i stil med typ ”bra lirat!”. Det är man verkligen inte van vid. Johan: Om vi har gjort ett riktigt bra rep någon gång kan Nils säga ”bra”. Då vet man att det verkligen har varit bra. Erik: Det kanske är bra att göra intervjuer, man kommer på en massa saker man inte har tänkt på. Gud vad hemskt, vi måste faktiskt gå i terapi. Jag gillar inställningen att fortsätta med bandet på grund av att man ändå inte har så mycket annat för sig. Det känns som en lagom ambitionsnivå. Hur långt eller länge tror ni att den kan ta er? Nils: Å andra sidan är det så jävla puckat för man ger aldrig något annat en chans. Nu råkade vi välja det här för tio år sen, och därefter har det liksom bara rullat på. Johan: Ska du med och spela padel nästa vecka, nej nej jag har ju det här bandet jag håller på med. Jag kan inte ha något annat intresse. Erik: Jag tycker att det här är den enda rimliga inställningen. Det är liksom inget målinriktat. Om man har tankar och ambitioner på att bli störst i Sverige blir tiden liksom kortare. Nils: Nu fattar jag inte riktigt vad du menar. Erik: Jag tror inte riktigt att jag gör det heller. De flesta av er kommer ursprungligen från Gävle. Varför valde ni att spela in skivan i Hälsingland, eller mer specifikt Delsbo? Gustav: Vi spelade in första skivan där också. Det är väl inte riktigt en studio egentligen, men mer en lada som har ett inspelningsrum och ett kontrollrum. Vi lade de mesta av grunderna där, och bodde på Ljusbackens hostel. Var det viktigt att komma iväg? Nils: Jätteviktigt, absolut. Johan: Det var helt avgörande. Vi har repat varje onsdag i samma källare så många år nu. Visst, vi har möblerat om den några gånger men det är väl det. Erik: Hela poängen är också att bli fast, och det blir man i Hälsingland. Det finns liksom inget annat att göra där. Gustav: Jag tyckte även veckan i Grisslehamn var bra, den var nog bäst. Även om det inte blev så mycket inspelat där. Det fanns också en bastu vid havet. Första gången körde ni själva. Därefter testade ni bland annat Thåströms producent och basist Ulf “Rockis” Ivarsson. Nu kör ni själva igen och i samma studio, det blir lite som att börja om? Gustav: Ja, faktiskt. Samtidigt både skriver vi och sjunger allihopa på den här skivan, så det blir en nystart. Erik: Den största skillnaden har såklart också varit att vi inte haft någon trummis, och inte har kunnat spela låtarna innan på samma sätt som vi gjorde med de tidigare skivorna. BANDMEDLEMMARNA KOMMER TILL stor del ursprungligen från Gävle och just Gävle får faktiskt också någon slags hyllning på skivan då en av singlarna är namngiven efter staden. Hyllning är förvisso att ta i då såväl text som musik är präglade av bandets patenterade melankoli. Men Totalmusik har också ovanligt glada inslag. Tillsammans, Snabbare framåt och Lyckligt slut är exempel på spår som utstrålar någon form av hopp och framtidstro. Det kanske är som att svära i kyrkan men jag tycker detta låter som er tveklöst gladaste skiva. Hur mår ni? Gustav: Ganska bra tack. Ni är inte rädda att optimismen kommer att skrämma bort några av era tidigare fans? Nils: Det var nog mer att de tidigare skivorna var ganska utstuderat mörka. Vi var mer inne på den estetiken då. Erik: Sen håller jag inte riktigt med om att den är så glad. Visst att harmonierna kanske är mer i dur, men texterna är inte det. Nils: För mig är nog den här skivan till och med mörkare, i den meningen att den är ärligare. Johan: Men jag håller med om att det är glatt, som Fjärran stränder. Ett hoppigt komp i dur. Nils: Hobbitkomp? Johan: Det med.