Advokaten 1
Gästkrönika GÄSTKRÖNIKÖR ANN-MARIE BEGLER Rättssä
kra beslut är själva essensen som chef, oavsett var man jobbar någonstans, ställs man ofta inför mycket svåra beslut. Det är inte alla gånger du kan luta dig på någon annan som tar besluten åt dig – det ska du göra själv. Ju högre upp du kommer, desto ensammare blir du när de riktigt svåra besluten ska tas. Jag har varit chef inom staten, stora delar av mitt yrkesverksamma liv. I dag är jag generaldirektör för Försäkringskassan. En myndighet med ungefär 14 000 anställda som 2016 hade 236 miljarder kronor i utgifter. Det är mycket pengar och nästan alla i Sverige berörs. Som myndighet kommer vi in till exempel när du blir gravid, är föräldraledig, behöver laga tänderna, söka bostadsbidrag, gör illa dig utomlands, blir sjuk här hemma, är ny i Sverige eller om du har funktionsnedsättningar som kräver statlig assistans. listan kan göras mycket längre. Det är också naturligt, givet de ansvarsområden som Försäkringskassan har, att myndigheten alltför ofta hamnar i den mediala skottlinjen. För mig är det viktigt att visa vad som är Försäkringskassans uppdrag. Vår verksamhet styrs till exempel genom Instruktion för Försäkringskassan och regeringens årliga regleringsbrev. Ibland kan styrning också ske via regeringsuppdrag. Vi är en verkställande myndighet som är skyldiga att följa de lagar och förordningar som riksdag och regering beslutar om. Vi är även skyldiga att följa den praxis som domstolarna fastställer. Ingen kan ha undgått de olika fall som uppdagats i media kring assistansersättningen. Nästan varje vecka läser jag i tidningen om olika fall som rör människor där Försäkringskassan gjort en bedömning som innebär konsekvenser för den enskilde. Oftast rör det sig om minskade 22 antal timmar i den statliga assistansersättningen som vissa personer med svåra funktionsnedsättningar får. Det är klart att de reportagen berör. Assistansreformen infördes för snart 25 år sedan. Den är en av de största frihetsreformerna i modern tid och syftade till att ge människor med betydande och långvariga funktionsnedsättningar en möjlighet att leva ett liv som andra med möjlighet att vara delaktig i samhället. Rätten att själv få välja vem som ska utföra assistansen skulle innebära en trygghet för den enskilde. Så har det i mångt och mycket blivit. Samtidigt har rätten till statlig assistans förtydligats på senare tid. Och det är inte – som många debattörer gör gällande – Försäkringskassans påfund. Det är snarare domstolarna som på olika punkter har avgjort hur lagar och regler ska tolkas. Domarna i Högsta förvaltningsdomstolen har påverkat bedömningen av vem som har rätt till assistansersättning och i vilken utsträckning. Det innebär att en del som har haft rätt till ett visst antal assistanstimmar kan få mindre, lika många eller ibland fler timmar vid nästa beslut. vi är en verkställande myndighet och är skyldiga att följa de domar som Högsta förvaltningsdomstolen beslutar om. Allt annat vore tjänstefel. Dock har det budskapet inte alltid nått fram, därför hamnar vi ofta i medias centrum – för något vi inte kan eller får påverka. Rättssäkra beslut är själva essensen i myndighetsutövningen. Det är något fint med det, för hur skulle det se ut om varje myndighetsbeslut togs baserat på känslor i stället? Vi är en rättsstat och den ska vi slå vakt om. Något annat alternativ finns inte på kartan, det tror jag många med mig håller med om. Advokaten Nr 8 • 2017