Nordens Tidning 1
Föreningen Norden 100 år 2019 Debatten om en Nord
isk Union Borde Norden egentligen enas i en politisk union? Det är en fråga som dykt upp några gånger under historiens lopp. Under andra världskriget uppkom en livlig debatt om Nordens framtid. N är det andra världskriget bröt ut 1939 accentuerades ännu en gång behovet av humanitärt samarbete i Norden. De nordiska länderna behövde verkligen varandras hjälp i en svår tid. Föreningarna Norden spelade en viktig roll för det nordiska hjälparbetet under åren 193945. Svenska Norge-hjälpen och stödet till finska krigsbarn är några exempel på hjälpinsatser under kriget. Under krigsåren uppkom också – återigen – en diskussion om för- och nackdelar med en nordisk union. Debatten inleddes med boken Nordens förenta stater (1942). Boken är speciellt intressant därför att en av författarna, Anders Örne, var styrelseledamot i Föreningen Norden. År 1943 blev han dessutom föreningens vice ordförande. Han var också aktiv inom konsumentkooperationen. De två andra författarna hette Karl Petander och Willy Kleen. Petander var rektor på Jakobsbergs folkhögskola, en skola för kooperation och samhällskunskap. Kleen var militär och överste, men hade också arbetat på tidningen Nya Dagligt Allehanda. miska, politiska och kulturella fördelar. Enligt författarna hade de nordiska samhällena mycket gemensamt: ”De nordiska samhällena och staterna ha under sin flertusenåriga tillvaro på ett märkeligt sätt obrutet bevarat och fortbildat ett ursprungligt i Norden framvuxet frihetsmedvetande” Boken gick igenom tidigare försök att få till stånd nordisk enhet. Kalmarunionen var ju ett exempel på en nordisk union under medeltiden. Men den upplöstes då svenskarna inte ville gå miste om sitt frihetsarv, hävdade författarna. Även den svensk-norska unionens historia och stötestenar togs upp. Skriften Nordens förenta stater ledde ”De flesta som förespråkade ett enat Norden uppfattade det i grunden som en fredsfråga.” till att ett flertal andra publikationer på samma tema gavs ut. Frågan om en nordisk förbundsstat debatterades som livligast under åren 1942-44. Men tankegångarna hade även uttryckts under krigets tidiga skede. Alva och Gunnar Myrdal skrev till exempel 1941 i sin bok Kontakt med Amerika att: ”Det sista årets erfarenhet har, synes det oss, klart visat den försvarspolitiska nödvändigheten av Nordens enande till ett unionsrike”. Tanken på ett enat Norden hade också uppkommit ännu tidigare i det förflutna, speciellt under utrikespolitiskt och militärt kritiska lägen, inte minst vid 1800-talets dansk-tyska konflikter. Det var inte endast i Sverige som FÖRFATTARNAS TES var att de omgivande stormakternas aggressiva expansion alltid hotat de nordiska småstaternas existens. Dessa stormakters strävan efter världsherravälde drevs, enligt författarna, av en ”trång, ensidig och effekt-betonad nationalism”. Om Norden varit en union hade det avskräckt potentiella angripare och krigets olyckor hade kunnat undvikas var tesen. Författarna trodde även att en nordisk union skulle innebära ekono18 nordens tidning nr 1 | 2019 frågan om en nordisk förbundsstat debatterades. Även i Danmark fördes en debatt – även om landet då var ockuperat. Vissa kretsar i Finland förordade också ett ”Nordens förenta stater” som ett komplement till ett framtida internationellt folkförbund – det FN som skulle komma efter kriget. De som propagerade för en nordisk regional sammanslutning ansåg inte att sådan stod i motsättning till en framtida internationell rättsordning. De flesta som förespråkade ett enat Det nordiska kungamötet i Stockholm 1939. FOTO: SVENSK FILMINDUSTRI Norden uppfattade det i grunden som en fredsfråga. Norge var som bekant också ockuperat av Tyskland. Men där fanns inga möjligheter till offentlig debatt över huvud taget. Föreningen Nordens verksamhet låg också nere i Norge under åren 1941-45 på grund av de tyska försöken att nazifiera den. Men det kom norska flyktingar till Sverige som menade att en framtida norsk orientering mot västmakterna var viktigare än det nordiska samarbetet. Under krigets gång kom alltså såväl Norge som i viss mån Danmark att orientera sig mot väst. Det var något som talade mot tanken på en nordisk förbundsstat. Många tänkte sig att Norden vid bildande av en nordisk förbundsstat skulle förbli en neutral region medan andra menade att den borde söka anknytning västerut. I Sovjet såg man inte med