Nollelva 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Sleepy Hollow - Säsong 1-4 1
8 disc Den amerikanska tv-serien ”Sleepy Hollow” började sändas 2013 i USA på tv-kanalen Fox. Serien är skapad av Alex Kurtzman, Roberto Orci, Phillip Iscove och Len Wiseman, och medverkande skådespelare är bland annat Tom Mison, Nicole Beharie, Orlando Jones och Katia Winter. Historien om Ichabod Crane och den huvudlösa ryttaren kommer ursprungligen från Washington Irvings novell ”The legend of sleepy hollow” från 1820. 1999 gjorde Tim Burton en Oscarsbelönad filmversion av berättelsen. Nu har det släppts en box med de fyra första säsongerna serien. (TP) av tvFILM American Assassin V.04 Det V.04 Ung amerikansk kille, Mitch Rapp (Dylan O´Brian från Maze Runnerfilmerna) friar till sin tjej under en romantisk semester på Ibiza. Strax efteråt dödas hon och en mängd andra människor av terrorister, varpå Mitch viger hela sitt liv åt att hämnas. Han tränar upp sig till mördare och börjar infiltrera islamistiska terrorceller, och gör det så bra att han värvas av CIA under ledning av en gammal superspion (Michael Keaton). Snart får han åka få sitt första riktiga uppdrag och hamnar direkt i hetluften. Terroristerna håller på att bygga en atombomb och för att stoppa dem får Mitch verkligen nytta av alla sina färdigheter. Manuset är i svagaste laget och berättar en okomplicerad historia från A till B. Inledningen med en hämndlysten vigilante som infiltrerar terroristceller känns spännande, men snart går allt över till en ganska traditionell spionactionrulle utan något större djup. Nu hindrar inte det att man blir rätt väl underhållen för stunden, för det blir man. Keaton är tuff, det finns häftiga actionscener och inte minst är den stora slutsekvensen rätt cool. Men som helhet är ”American Assassin” dessvärre ganska lättviktig och lättglömd. (TP) I nyinspelningen av Stephen Kings ”Det” har vår svenska Bill Skarsgård fått äran att gestalta clownen Pennywise, som lever på att proppa i sig barn som han fångar genom att ta fram de rädslor de har inom sig. Originalet var uppdelat i en barndomsdel och en vuxendel, vilket gör att denna film känns lite rumphuggen eftersom den enbart koncentrerar sig på den förstnämnda. Men håll ut, tvåan kommer inom kort. Vid nyinspelningar blir det naturligt att man jämför de olika versionerna och även om de båda filmerna skiljer sig åt en del har de ungefär samma styrka och svagheter. Originalet var bitvis rätt kackigt, främst i skräckscenerna, och även om nya ”Det” satsar mer på att skrämmas så tar den ofta den enklaste vägen med lite för många hoppa-till-scener. Styrkan både då och nu ligger i uppväxtdelen, småstadsskildringen och barnens vänskap, och där slår nyinspelningen faktiskt nästan originalet även om dialogen och vissa scener känns onödigt grova. Men det finns lyckligtvis även mycket värme och humor. De unga skådisarna är det som fastnar med nya ”Det”. De känns äkta och lyckas ge personlighet till sina karaktärer. Handlingen hanteras dock småslarvigt och som skräckfilm betraktat har man sett betydligt äckligare saker. (TP) TIPSET Sleepless (2017) Ibland är man bara sugen på en underhållande actionfilm med tuffa slagsmål, lite pang pang och onda skurkar som får på nöten, och ”Sleepless” är en sådan film. Jamie Foxx spelar polisen Vincent Downs, en tuff snut som verkar vara korrumperad och inblandad i en knarkaffär med stadens skummisar. Han blir indragen i en uppgörelse där alla har hållhakar på alla och Vincent själv tvingas ta till drastiska åtgärder när hans son blir involverad i härvan. I hasorna har han internutredningen och frågan är vem som egentligen har rent mjöl i påsen. Större delen av filmen utspelas inne på ett casino där uppgörelsen äger rum. Det blir en katt-och-råtta-lek i korridorerna där Vincent tvingas till snabba beslut och smarta lösningar samtidigt som han klubbar ner hårda säkerhetsvakter, ungefär som vi sett i filmer som exempelvis ”Die Hard”. ”Sleepless” är stabil action som funkar bra när man behöver just det. (TP) Blade Runner 2049 V.08 Ridley Scotts original ”Blade Runner” från 1982 blev stilbildande inom dystopiska framtidsskildringar och uppnådde omedelbar kultstatus. Denna gång har Scott varit med och producerat men i regissörsstolen sitter Denis Villeneuve, som bland annat gjorde ”Arrival”. Det är en mycket värdig uppföljare som både knyter an till originalet men samtidigt tar historien vidare. Här finns regnet, mörkret och smutsen, här finns den ödesmättade stämningen och här finns till och med Harrison Ford, så alla gamla fans kan pusta ut. Men huvudrollen görs av Ryan Gosling som jobbar med att pensionera gamla replikanter (dvs människoliknande robotar), när han plötsligt upptäcker något som får honom att ifrågasätta sitt yrke och sitt liv. Visuellt är det en helt fantastisk film, en ren fröjd för ögat. Även ljudet och Hans Zimmers musik är något av det mäktigaste jag hört på en biograf, så tekniskt är det absolut toppklass. Storyn är tight och effektiv men känns i jämförelse med det övriga hantverket nästan lite simpel, kanske är det därför jag har svårt att riktigt, riktigt tända till så som jag hade önskat? Kanske spelar det även in att filmen är 2.43 timmar lång och att tempot är lågt. Det hjälper till att skapa filmens speciella stämning, men kräver nästan en mer raffinerad handling. Som uppföljare är ”Blade Runner 2049” dock en fullträff. Kanske till och med bättre än ursprungsfilmen. (TP) Snömannen V.07 På pappret är det märkligt att ”Snömannen” blev så usel som den är. Här har vi succéförfattaren Jo Nesbø som skrivit boken som filmen bygger på. Vi har Tomas Alfredson som regissör. Vi har idel fina namn i rollerna, eller vad sägs om stjärnor som Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg, Jonas Karlsson, J.K. Simmons, Chloë Sevigny och många fler. Ändå blir ”Snömannen” ett fullständigt haveri. Filmen försöker skapa en spännande mordgåta men är så rörig att det är omöjligt att hänga med i alla turer, till stor del beroende på att rollfigurerna är så många, aldrig fördjupas och dör snabbare än de hinner presenteras. Storyn är så otrovärdig och hafsig att det blir fånigt, och allra larvigast är nog att det är meningen att publiken ska bli rädd för snögubbar. Tempot är otroligt segt och filmen känns som den bara består av enskilda scener som inte hänger ihop. Vi har en mördare som kapar huvudet på folk när det snöar, en snut som sover i rännstenen och ett oproportionellt exponerande av ett nytt slags laptopliknande polishjälpmedel. Plötsligt har snuten på egen hand löst hela gåtan utan att någon fattar hur det gick till och sen är det slut. Det enda i ”Snömannen” som får godkänt är de snötäckta norska landskapen, som är väldigt vackra. (TP) NOLLELVA 57 KLASSIKERN Leva och låta dö (1973) Den brittiske gentlemannen Roger Moore som gick bort förra året fick sitt stora genombrott i tv-serien ”Helgonet”, men många minns honom nog bäst i rollen som James Bond. Moore gjorde totalt sju Bondfilmer varav ”Leva och låta dö” var den första. Det är en voodoospetsad historia som utspelas i New York, New Orleans och Karibien där Bond har i uppdrag att hitta mördaren av tre brittiska agenter. Filmen har som många av de tidiga Bondfilmerna en del brister men blev starten för Moores framgångsrika Bondkarriär och sticker ut lite i raden av ofta likartade Bondfilmer. Men framförallt har filmen ett fantastiskt titelspår skrivet av Paul och Linda McCartney. Många tycker att deras dramatiska komposition ”Live and let die” är den bästa Bondlåten genom tiderna och den blev även Oscarsnominerad till Bästa sång 1974. (TP)