Lera 1
PORTRÄTT: KAKELDESIGNER U Resecentrum i Umeå är e
n succé som gav Astrid Sylwan BKR:s Stora kakelpris. T Design på tyg för Marimekko. ASTRID VÄLJER TVÅ FAVORITPROJEKT Rumble and Roam. Resecentret i Umeå vid Botniabanan där 10 000 kakelplattor skapades av Astrid och producerades i mycket gott samarbete med Porslinsfabriken i Lidköping. – Det var otroligt mycket matte att räkna ut hur varje platta skulle målas eftersom jag målade alla 10 000 plattorna en platta i taget. Det är ett jazzigt uttryck med ett tempo och en puls, som jag ville att målningen också skulle ha. Det beskriver ett sätt att resa på, lite vagabond ”where ever I lay my hat”. Jag refererar ofta till musik i min konst. Marimekko. Jag blev inbjuden att göra tyg, att omvandla mitt språk till en textil repetition. Det var lite som att lösa korsord att klura ut hur det fungerade. Väldigt roligt att lära sig en ny teknik av nya människor och få ett nytt sammanhang. genom ren envishet, nu har jag målat på heltid i 25 år och då övar man upp något till slut. Du har fått Stora kakelpriset av Byggkeramikrådet för resecentrum i Umeå, skapat kakelverk i skulpturparken i Umeå och till Sveriges Allmänna Konstförening gjort 100 mycket uppskattade keramiska plattor. Varför blev det just keramik? – Keramiken är rolig för att den håller i all tid. Den är levande och färgerna påverkas inte av ljuset eller tiden, som annan konst gör. Kakel är tåligt mot graffiti och mot de flesta typer av slag och slitage. Till skillnad mot en målning, som du lämnar över till någon annan att hänga, känns det tryggt med kakel där jag själv styr miljön. Det blir som att jag kommer in i mitt eget universum, min egen scen. På resecentret ska det kännas roligt att vara och där finns en bra energi. Här jobbade jag mycket med att föra ner ljuset, så att det känns varmt och soligt året runt. Vilka är kaklets största fördelar och nackdelar? – Att det är tåligt, tidlöst och fascinerande hur mycket liv glasyren har i sig. Den har så många olika uttryck, till exempel när det blir grovkornigt, vilket många skulle se som ett misslyckande men som jag uppskattar mycket. Du kan pensla på kakel tjockt eller tunt, använda glasyrer med metalltoner som skimrar, eller sådana som är matt-tunga. Du kan jobba inte bara med färgerna utan med textur och uttrycket i materialet. ” Keramiken är rolig för att den håller i all tid. Den är levande och färgerna påverkas inte av ljuset eller tiden, som annan konst gör.” ASTRID SYLWAN 28 Begränsningarna är färgskalan. Men de gjorde ett hästjobb på Porslinsfabriken i Lidköping där Kent Ericsson jobbade dag och natt med att få fram rätt färger i glasyren till ”Rumble and Roam” för resecentret i Umeå. Beskriv den keramiska arbetsprocessen? – En rolig aspekt med keramiken är att flera yrkesgrupper är involverade och jag hamnar i ett sammanhang. Bara det att jag då får ha fikakompisar är ju något helt annorlunda mot att stå ensam i ateljén. Och att befinna sig i ett sammanhang är ett djupt mänskligt behov. Ofta sker arbetet i samspel med till exempel medarbetarna vid Porslinsfabriken i Lidköping samt arkitekter och beställare. Det innebär en inspirerande process där vi tillsammans utmanas av materialets begränsningar och möjligheter. Om det är prestigefritt vill säga, vilket kan stoppas när något led i kedjan ”bevakar sitt område” snarare än ser till helheten … Vilka är dina drivkrafter? Skiljer sig dessa mellan beställda uppdrag och när du skapar fritt? – Generellt drivs jag av en stark lust att skapa, och där finns det ju absolut en känsla av att vara med i något större än mig själv. Vad gäller beställda verk till offentlig miljö måste jag noggrant ta in vem som ska se det. Till exempel krävde en utsmyckning på Rättspsykiatriska att jag fick gå en kurs i hur människor med olika diagnoser kan uppfatta former och färger. Det styrda i uppdragen är ganska befriande ibland, eftersom du i ateljén inte har någonting att hålla dig i inför den helt vita duken. Och sedan när du ställer ut är du ju helt ensam i denna utsatta position och kan aldrig gömma dig bakom någon annan. Man läser ju in sitt liv i konsten och målningarna är lite som dagboksanteckningar. Nu har jag en period i balans men min senaste utställning ”Esperanza” (hoppet) för två år sedan var en livskrisutställning där jag bearbetade allt i livet som då snurrade. Vad i livet inspirerar dig? – I mitt måleri är det måleriet själv som inspirerar mig mest. Då ger den ena målningen den andra och jag provar mig fram med olika alternativ. Det låter kanske egoistiskt att jag i konsten faktiskt får den största inspirationen från mitt eget arbete men man håller på och fixar och trixar hela tiden med olika intryck av bland annat ljus och natur. Jag har alltid tre fyra målningar på gång samtidigt och känner aldrig att jag är färdig utan ständigt LERA #3 2014