HSO 1
en guide som berättar om de olika torgen och gato
rna. Även om det såklart är intressant med fakta om Havanna känner jag att det här med guide inte riktigt är min grej, så efter en timmes rundtur tvingar jag med mig en dansk journalistkollega för att gå på en egen upptäcktsfärd. Jag kryssar bland gatorna där små barer och charmiga restauranger avlöser varandra. I de små butikerna säljs väskor, t-shirts och handdukar med Che Guevara-tryck och i en hel del gathörn står det kvinnor, män och barn som antingen sjunger, spelar gitarr eller dansar. De kubaner jag träffar på är vänliga, glada, nyfikna och många vill gärna stanna och småsnacka. Dessutom verkar ordet stress inte finnas i deras vokabulär vilket är otroligt befriande samtidigt som jag personligen känner mig stressad över att de är så fruktansvärt lugna. Vi avslutar vår rundtur med att gå till legendariska La Floridita. Det var här som Hemingway hängde med sina vänner på 30-talet och drack kopiösa mängder daiquiris. Det är också här som det nu för tiden kryllar av turister vilket kanske är lite tråkigt. Men å andra sidan kan man inte besöka Havanna utan att ha druckit en daiquiri eller tre just här. När klockan närmar sig tre är det dags för en sen lunch och vi möter upp resten av gruppen för att bege oss till Vistamar. Restaurangen ligger vackert beläget vid vattnet och vi slår oss ner vid poolen och beställer in smårätter från menyn. Vi delar på ananas- och räkspett, köttbullar, ägghalvor med tonfisktopping, ostfyllda paprikor och degknyten med någon typ av köttfyllning. Vad vi dricker till? Rom givetvis. Att beställa öl eller vin finns typ inte på kartan. Efter maten känner vi för att bada i poolen, men efter att en i vårt sällskap hoppat i och blir tillsagd att man inte får bada utan någon som helst förklaring varför, så uteblir vårt planerade dopp. Svettiga och badsugna åker vi tillbaka hotellet där det blir ett dopp i poolen innan det är dags att svira om inför kvällen. Klockan tio beger vi oss till Casa Miglis - en svensk-kubansk restaurang som ägs och drivs av svenska Michel Miglis. Stället är otroligt genomtänkt inrett med detaljer som dalahästar, klassiska Ikea-ljusstakar och den svenska flaggan som vajar utanför huset. Men ändå har man givetvis tagit till vara på den kubanska känslan - för det är trots allt här vi befinner oss. Vi tar först en mojito innan vi tar en titt på menyn där man bland annat hittar toast skagen och Grandma’s Swedish meatballs som alla vid vårt bord beställer. Både toasten och köttbullarna är riktigt goda och vi blir så mätta att vi inte orkar dessert. Istället går vi upp en våning där Michel precis blivit klar med sitt senaste projekt – en nattklubb. Det är flera rum att dansa och mingla i, en balkong för de som vill svalka sig eller röka och det är trångt, svettigt och alldeles, alldeles underbart. På något sätt påminner stället om gamla gubbrummet på Spy bar – är det kanske därför som jag känner mig så hemma? Även om jag somnar klockan fyra vaknar jag förvånansvärt pigg klockan åtta morgonen efter. Vad är det Havanna gör med kroppen? När frukosten är uppäten har jag några timmar att döda innan min 48 timmars dejt med Havanna är över. Vi blir tipsade om att se en dansuppvisning med gruppen Raices Profundas. Gruppen håller till i ett stort hus som saknar tak och eftersom det regnat dagen innan ligger vattenpölarna tätt på stengolvet och det droppar lite överallt. Vi vandrar omkring och väntar på vad som ska hända när en dansare utan någon som helst stress berättar att de måste få bort vattnet från golvet innan de kan utföra sin show. Jag erbjuder mig att hjälpa till men det får jag inte så det är bara att andas och försöka bli sådär kubanskt lugn. Efter en halvtimme får vi sätta oss och jag får en plats längst fram vilket gör att jag sitter bredvid gänget som spelar trummor och sjunger och i princip mitt i dansarnas uppvisning. Från första danssteget till det sista sitter jag helt hänförd och kan knappt tänka. Passionen i dansen och glöden i dansarnas ögon är helt galen och samtidigt som jag bara är en åskådare känns det som att jag får tjuvkika in i deras innersta en liten stund. Tagen av dansuppvisningen promenerar vi bort mot det klassiska Hotel Nacional. På vägen dit är ljuset sådär magiskt och jag försöker fånga det på bild för att lägga upp på Instagram. Men hur jag än gör fastnar inte känslan så jag ger upp. Det är då jag kommer på att jag faktiskt inte varit uppkopplad på två dagar (vilket beror på att internet här är lika kass som SJ). Och när jag en stund senare står med ännu en romdrink i min hand och hänger med nyfunna vänner från världens alla hörn, ja då känns det bara så otroligt befriande att slippa kolla på telefonen hela tiden. Tänk att jag skulle behöva åka till Kuba för att inse hur skönt det är att vara utan sociala medier och bara leva helt chill. Sommarkampanj! Husbilar Spara upp till 70.000:+ låga skatten Se fler kampanjobjekt på vår hemsida interboat.se/orebro Sommarkampanj! Uttern (samtliga modeller) Spara upp till 76.000:21