Utmärkt Örebro 1
Därefter väntade världen för Millencolin. De blev
signade på Epitaph Records som finns i Kalifornien, vilket var drömmen, och 1996 drog de iväg på sin första USA-turné. Vid millennieskiftet återknöt Erik så kontakten med naturen. – En sommarkväll drog jag och en kompis från Burning Heart ut och fiskade vilket jag inte hade gjort sedan jag var liten. Då kände jag att ”fan vad jag saknat detta”. Lugnet gjorde att jag fick tillbaka suget efter naturen. Då kom det kreativa in i det också? – Vi ville göra någonting för fisket i Sverige. Då kom Kimmo (Kirvesmäki, som du också hittar en intervju med i det här numret av Utmärkt Örebro, reds. anm.) med idén att vi skulle göra en samlingsplatta där vi skulle ge alla royalties till fiskevård och till Sportfiskarna. Var det projektet “Ge fan i våra vatten”? – Ja, och det blev också en start på det jag sysslar med idag. För Sportfiskarna fick upp ögonen på att jag var duktig på grafik så jag började göra jättemycket grejer åt dem – logos och så vidare. Dessutom gjorde jag allting runt “Ge fan i våra vatten”. Ett projekt som har dragit in runt tre miljoner kronor. Foto: Millencolin E rik Ohlsson sitter avslappnat framför mig med en av sina karaktäristiska kepsar på huvudet och flipflops på fötterna. Inte så värst mycket rockstar eller punksjäl just denna dag. Samtalet börjar i vad som är Eriks två stora hobbies: skateboarden och fiskespöt. – Jag började fiska med min far och farfar när jag var ”kid” och även om jag inte kommer ihåg så mycket så vet jag att jag fiskade mycket när jag var liten. Därefter, som 10-åring, började jag åka skateboard och när jag var 13 år så betydde skateboard allt och jag var superseriös i min åkning. Då betydde inte natur och fiske någonting längre utan det var bara betong och storstäder som gällde. Berätta hur det kunde se ut vid den tiden. – Det var verkligen seriöst, vi var flera från stan som var väldigt duktiga inom skateboarden i Sverige. Till exempel kom Mathias (Färm, reds. anm.) i bandet tvåa i SM för juniorer. Skateboarden var väldigt stor i Örebro vid den tiden. Där någon gång blev jag även influerad av musiken, jag lärde mig att spela punk och tyckte det var jäkligt kul. Vid den tidpunkten fanns det också en stor undergroundscen. Och så pratade du och Mathias? – Ja, vi sa att ”vi måste bilda ett ’Kalifornien-punkband’”. Så vi bildade Millencolin i oktober 1992. Hjulen började snabbt att snurra för Millencolin. Bandet gjorde två demos tätt inpå varandra och strax därefter fick de skivkontrakt med Burning Heart Records som precis startats upp i Örebro. Då är vi framme vid årsskiftet 1993/94 och ihop med band som Green Day och Offspring fanns Millencolin där mitt i allting. Bandet upplevdes som genuint och äkta från början. – Då, 1994, var skateboard skitstort, likaså modet och musiken som hängde ihop med det. Mitt i det där fanns vi – vi var skateboardåkare och vi designade redan coola kläder. Så vi var bara helt rätt i tiden. Sånt går inte att planera, men det lade vår grund! 37 Och så har du startat båtförsäljarfirma också. När kom Mojoboats in i bilden? – Det var ungefär i samma veva som Eckhouse Design drog igång i mitten av 2000-talet. Jag och Larzon hade en båt tillsammans, en Tracker Boat – vilket är vårt grundmärke inom Mojoboats – från 1992-någonting. Larzon drog ner på fisket men jag kände tvärtom och ville köpa en ny båt. Då fick jag kontakt med en kille som heter Robert Bertrandt. En svensk kille men gift med en amerikanska. Han är en fiskeprofil, mannen bakom det moderna gäddfisket. Han hade lyckats knyta till sig White River Marine Group – världens största båtföretag – vars båtar vi är exklusiva återförsäljare av idag. Och hur ser den närmaste framtiden ut? Du kör på med dina tre ben: musik, båtar och design? – Vi är mitt i turnerandet med vår SOS-platta och åker till USA i maj, sedan Spanien och festivaler i sommar om inte coronaviruset sätter stopp. Därefter Sydamerika i början av hösten, Australien i december och Europa i början av nästa år. Millencolin går bättre än på många år!