Nollelva 1
VARDAG ELDSJÄL De tuffa åren formade Ellen till a
tt vilja hjälpa andra Text: Kristian Andersson Foto: Lina Norrbom Ericson FAKTA Ellen Odelius Ålder: 36 år i maj. Bor: Centrala Norrköping. Civilstånd: Gift Yrke: Säljare Intressen: Människor, golf och resor. Ellen Odelius drabbades som barn av en hjärntumör och opererades. Efteråt var allt bra men sedan kom tumören tillbaka… och växte. Hon genomgick ytterligare operationer och strålbehandling men drabbades av hjärninfektion, vilket ledde till ännu ett svårt ingrepp. När Ellen återhämtat sig tillräckligt sattes cellgifter in för att bli kvitt hjärntumören och år 2009 friskförklarades hon. Hon har engagerat sig i barn med cancer hela sitt liv och försöker alltid hjälpa andra i sin omgivning att må bra - då mår hon bra. - Det jag gick igenom lärde mig tidigt att inte ta saker och ting för givet, att vara en bra person och hjälpa dina medmänniskor så bra du bara kan. Jag försöker alltid att ställa upp för dem som behöver stöd och får jag någon att må bra skapar det stor lycka i min egen tillvaro, säger hon. Ellen föddes i Jämtland men när hennes pappa, som var journalist, fick nytt jobb i Kalmar flyttade familjen dit när hon var sex år. - Det var en stor omställning för en sexåring. Jag tyckte allt var annorlunda, som maten och dialekten och längtade hem, berättar hon och fortsätter; - Sedan började jag få ont i huvudet, och det blev bara värre. Efter röntgen upptäcktes en hjärntumör på hypofysen. Det svarade också på frågan varför jag var så liten till växten. Hjärntumören störde tillväxthormonerna som hypofysen bidrar med i kroppen och täppte även till kanalen från hjärnan där vätska ska rinna ner i magen så läkarna satte in ett rör, vilket jag har fortsatt idag, för att vätskan ska rinna normalt. Inte nog med att familjen fick det svåra beskedet gällande Ellen. I samma veva svimmade hennes pappa på jobbet. Det visade sig att även han hade drabbats av en hjärntumör. - Det var en oerhört tuff period för min mamma och min yngre bror. De stod bredvid och fick höra att sin man och dotter, pappa och syster drabbats av livshotande tumörer. Både pappa och jag opererades i Linköping och ingreppen var lyckade. Vi åkte hem och allt var bra fram till att pappa cirka två år senare började bete sig underligt. Efter undersökningar visade det sig att hans operation orsakat hjärnskador som resulterade i att han i allt större utsträckning inte klarade av att ta hand om sig själv. Han diagnoserades samtidigt med prostatacancer. Det var ett hårt slag för oss, berättar Ellen. BÖRJADE VÄXA IGEN Hennes pappa flyttade 1997 till egen lägenhet där han fick assistans från sjukvården, något som var nödvändigt efter några tuffa år. Nu skulle han bli omhändertagen, något som gladde familjen. Då svimmade Ellen i skolan. - Tumören hade börjat växa igen och först fick de byta ut röret i huvudet, då det inte gjort sitt, och därefter fick jag strålbehandling. Mamma och jag spenderade åtta veckor på sjukhuset i Linköping, men bortsett från alla tråkigheter så öppnade den sommaren en helt ny värld för mig med nya vänner i samma situation. De flesta har jag kontakt med fortfarande, säger hon. Efter en period med stigande magont blev Ellen medvetslös i det hotellrum som sjukhuset ordnat åt dem. Hon skyndades till akuten och läkarna hittade en hjärninfektion som uppstått efter senaste operationen. Hon opererades igen. - När jag vaknade hade jag två rör som stack ut ur huvudet och skulle ligga med dem i samma position under fjorton dagar. Men mina snälla sköterskor ordnade med en rullstol som de anpassade åt mig. Det gjorde tillvaron lättare och hjälpte mig att få komma utomhus. När jag var tillräckligt stark opererades shunten (röret) in igen och strålbehandlingen slutfördes. Tyvärr gjorde den bara så att tumören stannade i växt, så efter lite vila påbörjades en lång cellgiftbehandling som varade i cirka ett och ett halvt år. Sanningen är den att det var den tuffaste behandling jag genomgått hittills. Cellgifterna jag fick verkade ända fram till år 2009 då jag fick bekräftat för mig att endast ärrvävnader fanns kvar - tumören var helt borta. Det var en otrolig känsla. Under hela sitt liv, trots sjukdom och långa tuffa perioder, har Ellen valt att alltid vara positiv och glad till livet. Hon har engagerat sig i barn med cancer hela sitt liv och ställer alltid upp för familj och vänner så långt det är möjligt. Hon har även träffat kärleken, Anders, och de har varit ett par i flera år. - Jag har träffat många barn som drabbats av cancer men som alla är glada, underbara små personer trots tuffa behandlingar. Vi ordnar med aktiviteter, som anpassas utefter vad barnen orkar och försöker skapa en glädjefylld tillvaro åt dem. Tyvärr klarar sig inte alla, vilket är otroligt tufft. Men man kämpar på för att finnas till för familj och anhöriga samt fortsätta hålla modet uppe för de andra drabbade, säger Ellen och berättar att det givetvis finns solskenshistorier; - Ett av de barn som jag blev vän med under min egen sjukdomstid, och som också hade cancer, har idag fått barn… vilket är helt fantastiskt. Och själv är jag idag gift och gläds av det liv jag faktiskt fick en chans att uppleva. För mig handlar livet om att göra andra glada. Det är vad som får mig att må bra och känna glädje - andras välmående. Allt jag gick igenom som barn och under tonåren har format mig till att inte ta livet för givet och försöka vända allt till något positivt så mycket som det bara går. Kan jag ställa upp och hjälpa någon gör jag det, för det ger mig så mycket tillbaka, avslutar Ellen. KÄNNER DU EN ELDSJÄL? TIPSA OSS! Känner du någon som är starkt engagerad i sociala frågor, det lokala musiklivet, sportföreningen eller bara i sina medmänniskor? Skicka ett mail till redaktionen@nollelva.nu och berätta om din eldsjäl! Nollelva & Fiskmagasinet bjuder månadens eldsjäl på en Middag för två hos Fiskmagasinet! värde 1.000:04 NOLLELVA