Nollelva 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Jurassic Park 1-4 The 25 th
Anniversary Collection När Steven Spielbergs film ”Jurassic Park” släpptes 1993 blev det en omedelbar megasuccé. Både barn och vuxna fascinerades av de tekniska effekterna och historien om hur vetenskapsmän på en mystisk ö lyckades att återskapa dinosaurier från gammalt DNA. Filmen följdes upp 1997 av ”The Lost World” och 2001 av ”Jurassic park III”. 2015 återupplivades konceptet med ”Jurassic World” och i denna box finns alla fyra filmerna samlade - till stor lycka för alla dinosauriefans. (TP) FILM The Commuter V.21 The Greatest Showman V.20 Med tanke på att Liam Neeson säger sig vara trött på att göra actionfilmer i ”Taken”-stil är det konstigt att han fortsätter spotta ur sig just sådana. De senaste åren har vi sett honom i ”Non-stop”, ”Run all Night” och nu ”The Commuter”, som kan beskrivas som ”Taken” på ett tåg. Neeson spelar en ex-polis som pendlar in till stan varje dag. Samma dag som han får sparken från sitt försäkringsjobb träffar han en kvinna på tåget, ett möte som försätter honom i en knivig situation. Innan tåget når slutstationen måste han identifiera en av passagerarna, annars kommer hans familj att dödas. Neesons rollfigur är lika konfunderad som publiken om vad det handlar om men gör sitt bästa för att lösa det svåra uppdraget, allt medan tiden sakta rinner ut. Filmen pendlar mellan att vara spännande och intressant, och stunder då den bara känns fånig. Börjar man fundera på storyn verkar det inte riktigt hålla ihop, men det har man knappt tid med för när Neeson och tåget fått upp farten har man fullt upp med att försöka lista ut vem den hemliga personen är mellan actionsekvenserna. ”The Commuter” är rätt roande, men också väldigt lättglömd. (TP) En bra musikalfilm får alltid upp humöret. Och ”The Greatest Showman” har fart och fläkt, riktigt bra låtar och är visuellt njutbar med sina 1800-talsmiljöer, sitt färgstarka persongalleri och sina snygga nummer. Vi får följa P.T. Barnums (Hugh Jackman) resa från den fattiga barndomen till framgången som ”världens största showman”. Det börjar med en freakshow med siamesiska tvillingar, skäggiga damen, en dvärg och andra udda figurer och leder till att han ordnar en USA-turné med den svenska näktergalen Jenny Lind (Rebecca Ferguson). Men trots att han tjänar stora pengar och får träffa den engelska drottningen kommer Barnum aldrig undan sitt klasskomplex. Historien, som är verklighetsbaserad, är rappt och effektivt berättad och personligen blir jag väldigt positivt överraskad av filmen. Ferguson är magnetisk, Michelle Williams (som spelar Barnums fru) gör också bra ifrån sig och till och med Zac Efron gör en strålande insats. Och Jackman själv är i absolut toppform. En riktigt härlig film som jag ser fram mot att se, och framförallt höra, på en teaterscen framöver. (TP) TIPSET A Ghost Story (2017) Casey Affleck varvar mastodontrullar som ”Interstellar” med mer indiebetonade filmer som ”Manchester by the sea”, och till den senare kategorin kan man även räkna in ”A ghost story”. Det är en väldigt speciell film som vissa tycks älska och andra hatar. Och det är inte svårt att förstå varför, för det är verkligen en annorlunda film. Vi får möta ett par (Casey Affleck och Rooney Mara) som bor i ett hus som de funderar på att flytta från. vardagslivet rullar på, halvgrått och händelselöst tills Afflecks rollfigur plötsligt dör i en olycka. Sen blir det knäppt. Affleck blir ett spöke som går runt med sjukhuslakanet över sig, som ett spöke i en tecknad serie. Han går tillbaka till huset där han står och stirrar på sin fru medan hon utför vardagliga sysslor, ibland i flera minuter långa tagningar. Så mycket mer händer inte, även om historien knyts ihop på slutet. Den som vill se en film som inte är som alla andra bör definitivt kolla in ”A Ghost Story”. (TP) Ted - För kärlekens skull V.20 Kidnap V.17 Det finns en väldigt fantastisk grundberättelse i historien om Ted Gärdestads liv, som passar väldigt bra att filmas. Det musikaliska underbarnet som sakta men säkert förlorar fotfästet genom sin mentala ohälsa. De populära låtarna, relationen med brodern, kändislivet. Ändå vill det sig inte riktigt för ”Ted”. Kanske är det de störande perukernas fel, kanske för att filmen känns lite för lättviktig och lite för mån om att inte förstöra den goda stämningen, kanske för att Adam Pålsson i huvudrollen har svårt att kännas trovärdig. Ett problem med biografiska filmer är att de ofta försöker klämma in för mycket, och här får vi följa hela Teds liv med tennis, genombrottet som artist, förhållanden, musikkarriären och de sista årens sektliv, Palmemordsmisstankar och schizofreni. En mängd kända personer passerar revy, från ABBA och Stikkan Andersson till Björn Borg, Povel Ramel och Bo Strömstedt (spelad av Niklas Strömstedt!). Ofta, som i till exempel ”Borg”-filmen, är det bättre att koncentrera sig kring en specifik händelse eller period, men i detta fall är det faktiskt relevant med det stora perspektivet för att skildra vägen fram till det tragiska slutet. Men det bränner aldrig till på allvar. ”Ted” är en mysig och trevlig film, och det är förmodligen där felet ligger. (TP) Karla Dyson, ensamstående mamma till sonen Frankie, jobbar som servitris och lever ett vardagligt liv där det största problemet är den vårdnadstvist som hon har med sin före detta make. En dag tar hon med sin son till parken för att de ska ha lite ”kvalitetstid” efter jobbet. Då ringer det i hennes telefon - det är hennes advokat som meddelar henne att tvisten med maken kan bli komplicerad. För en sekund tappar hon uppmärksamheten över sin son och när hon sedan vänder sig om för att se var han är... är han borta! Hon springer runt och letar efter honom och när hon är på väg att ge upp ser hon en man och en kvinna som släppar in Frankie i en bil på parkeringen. Hon bestämmer sig för att hon är inte mamman som ger upp utan kamp, så hon hoppar in i sin bil och följer efter. Här börjar en vild jakt där Karla kör på allt och alla längs vägen utan att en människa reagerar... och polisen lyser med sin frånvaro vid de tillfällen de borde dyka upp och kommer i klungvis när de kör fel. Karla pratar hela tiden ut i tomma intet, mest för att vi ska förstå vad som händer då manusförfattarna inte lyckas hålla ihop trådarna själva. Halle Berrys stela och känslolösa skådespelarinsats får bara en dålig film att bli ännu sämre, filmen blir som ett lustmord på Spielbergs debutfilm ”Duellen” från 1971 (som troligtvis influerat filmskaparna) - ett tips, se den istället. (BN) NOLLELVA 57 KLASSIKERN God afton, Herr Wallenberg (1990) En av de stora svenska hjältarna under andra världskriget var Raoul Wallenberg, som räddade livet på tiotusentals judar i Ungern. En förebild som känns viktig att lyfta fram i tider som dessa när högerextremismen åter börjar växa världen över. 1990 gjorde Kjell Grede om film med Stellan Skarsgård i huvudrollen som affärsmannen och diplomaten Raoul Wallenberg. Filmen koncentrerar sig på några veckor runt årsskiftet mellan 1944 och 1945 och särskilt två specifika händelser där Wallenberg försöker rädda livet på en stor grupp utsatta människor. På Guldbaggegalan 1991 fick filmen pris för bästa manus, foto, film och regi, och utsågs också till Sveriges Oscarsbidrag samma år. (TP)