men det är ännu roligare när det smäller, konstat
erar hon. Pernilla fastnade för skyttet och hon ville hela tiden bli bättre och bättre. Hon medger att hon är en tävlingsmänniska, men att hon helst tävlar mot sig själv. – Och så har jag en bra tränare, säger hon och pekar mot Kent. Det är inte så många tolvåringar som växt ur tre hagelbössor. Albin är en av dem. Nu har han en Beretta 686 EVO som han fick i våras. Man kan nog lugnt påstå att äpplet inte faller långt från päronträdet i hans fall. – Vi har ett kort på honom och Kent när Albin är liten, säger Pernilla och berättar hur Albin poserar med sin plastbössa på samma sätt som pappa. Första skotten sköt han som åttaåring. Som tioåring vann Albin sitt första SM. Sedan ändrades reglerna och nu måste han ha fyllt tretton för att få tävla i SM nästa gång. Men i fjol rankades han på andra plats i Sverige och i år ligger han på en tredjeplats så han definitivt kvalificerad till landslaget han också. Men det är ingen som pressar. Familjen Stensson tror inte på att pusha och pressa. Det ska vara roligt. – Och i Albins fall handlar det mer om det motsatta, vi måste säga åt honom att sluta skjuta ibland, säger Pernilla och småler. Det mesta i familjen Stenssons liv kretsar kring skyttet. Pernilla går och hämtar sin loggbok där hon antecknar alla träningar och tävlingar. Hon räknar efter. – Sedan april har vi nog varit på tävling mer än varannan helg. Hon och Kent konfererar lite snabbt, hur ofta åker de till skjutbanan egentligen? – Vi tränar tisdag, ibland onsdag, torsdag, ibland åker vi till Frillesås och om det inte är tävling på lördagen tränar vi sen är vi kanske lediga på söndagen och så börjar det om igen. >> MITT VAPEN