KIA STORY 1
Vy från Pont du Gard, en romersk akvedukt, där de
t badas i vattnet under skuggan från bron. Det viktigaste beslutet, skulle framtiden visa, är kanske ett beslut som inte tas. Många förespråkar nämligen en motorväg längs kusten, men myndigheterna, hand i hand med miljökämparna, beslutar att istället skapa förbindelser med motorvägen som redan finns en bit in i landet. Så blir det. EN BEGÅVAD ARKITEKT, Jean Balladur, får uppdraget. Karln är bara 40 år men får förtroendet att skapa en hel stad där vanliga fransmän ska ha råd med sköna dagar i solen och havet. Han vill kort sagt bygga framtiden. När man närmar sig området från havet ser man bergen som en fond med bland annat toppen Pic Saint-Loup sticka upp som en pyramid mot himlen. Balladur imponeras av detta och låter bygga de två första husen 1968 vid hamnen som just två pyramider för att inte störa horisonten. Och på den vägen är det. Inspirerad av aztekernas pyramider i Mexiko skapar Balladur hus efter hus i pyramidens tecken och hans efterföljare har fortsatt. Så att man sitter där på stranden och leker arkitekt är inte så konstigt. Efter att tittat på vildhästarna i Camargue, strax intill, är vi lite mätta på solen och packar ihop för 32 KIASTORY 2/2016 att rulla från Medelhavet mot Hendaye i franska Baskien på Atlantkusten nära spanska gränsen. Vi tar några dagar på oss att köra de sextio milen. Det är ju också en annan fördel med bilsemester, att ibland kan några mil få ta en hel dag. Carcassonne, till exempel, ska vi bara passera. Tror vi. Men lunchen övergår till middag och plötsligt har vi blivit kvar ett dygn i staden – utan att ens ha besökt Främlingslegionens förläggning och värvningskontor som ligger där. EN EFTERMIDDAG NÅGON dag och kanske trettio mil senare förvandlas vi till, typ, den franske gentlemannatjuven Arsène Lupin. Bilen passerar majsfält efter majsfält. Klart att vi blir sugna på majskolv då. Och spritköket ligger i bagageluckan och bara väntar. Vi stannar på en parkering, planerar en smart kupp á la Arsène Lupin och rusar på kommando ut och pallar majs. Adrenalinkicken känns igen från när vi pallade äpplen i tolvårsåldern. Körkortets födelseårtal, 1964, känns märkligt. Att sedan majsen visade sig vara för omogen för att koka är en annan historia. I många byar är det lite trixigt att köra. Små refuger i gatan både här och där gör att det känns lite som att köra gocart. Och vägskyltar på de