haren båda gångerna. Den tjugonde december, sex m
ånader gammal, hittade Hera ytterligare en hare som hon körde i tio minuter. Sen hittade hon en till, eller om det var samma och då kunde Peter inte vänta längre. – Den haren sprang i pass till mig, då tänkte jag att nu är det nog ämnat att skjuta första haren. Det har helt enkelt gått väldigt bra för Peter och hans Hera. De har varit på utställningar och gått både drevprov, viltspårsprov och RR-prov. – På utställningarna har hon fått både ”Good” och ”Very good”, aldrig blivit bäst men det räcker för mig. Jag vill ju ha henne till jakt och jaktprov. Och jo, jaktchampion blev hon. Men på SM gick det åt skogen. – Katastrof! utbrister Peter och berättar om de gotländska vindförhållandena i fjol. – Det blåste tjugo-tjugofem i stormbyarna och det finns ingenting som kan stoppa vinden. Och även om förhållandena är lika för alla fanns en gotländsk specialitet som ställde till det för somliga – kaninerna! – Alla hade samma förutsättningar men vi klarade av dem sämst. Men det kommer nya SM och under tiden kan Peter glädja sig åt att ha en av de nio bästa beaglarna i riket. I år är Hera fyra år, i skrivande stund tjock som en tunna. Hon ska nämligen få valpar, hennes och Peters första kull. Också här har Peter lyssnat på proffsen. – Rekommendationen är att om man ska ta en kull ska man göra det senast när de är sex-sju år. Men det kändes onaturligt att vänta så länge. Det kändes mer naturligt att göra det när hunden visat att det är en hund som duger att avla på. Min hund har visat att hon är en bra jakthund, hon har erövrat flera priser på hare och gått RR-prov så att hon är dokumenterat rådjursren. Även om hon kanske inte är på topp än känns det lagom. Nästa steg blev att hitta en lämplig hane. En kompis hade en hane som kändes lämplig. Emellertid ville Peter även i detta fall lyssna på avelsrådet. Han fick tips, råd och åkte runt för att kika. – Den hund jag valde hade avelsrådet som är jaktprovsdomare hört jaga och han sa att den var riktigt bra. Vi tittade bakåt och det var intressanta linjer hela vägen. Sen visade det sig att hanen blivit utnämnd till Västsveriges näst bästa beagle på särskilt jaktprov! Bästa beagle i samma kategori var Peters egen Hera. Är valparna tingade? – Ja, det finns tydligen folk som >> Rasbeskrivning beagle Beaglen är en medelstor, korthårig drivande jakthund. Den väger som vuxen mellan tio och femton kilo. Mankhöjden får vara mellan 33 och cirka 40 centimeter och ligger hos de flesta beaglar mellan 36 och 39 centimeter. Den är vanligen antingen trefärgad, (svart, brun och vit), eller tvåfärgad (gul och vit). Beaglen är som ras glad, vänlig och lekfull och brukar fungera bra med såväl barn som med andra husdjur. Beaglen är som de flesta drivande jakthundar ganska självständig och envis, vilket för en oerfaren hundägaren kan medföra att det blir hunden som tar över kommandot. Med sin vädjande blick kan den också smälta det hårdaste hjärta, vilket den vet att skickligt utnyttja för att få som den vill. KÄLLA: Svenska Beagleklubben 101 MIN HUND