MIN JAKT Jaktidioten som blev jaktlärare Från att
ha jagat flera dagar i veckans som jaktelev och yrkesjägare är det sällan Daniel Söderberg kommer ut och jagar på egen hand numera. Som jakt- och viltvårdslärare på Naturbruksskolan i Svenljunga blir det ändå mycket jakt. Med eleverna! Det är tredje året Daniel jobbar som jakt- och viltvårdslärare, en yrkesbana han inte ångrar. – Eleverna är öppna, de tar emot intryck och vill lära sig! De är inte fast i gamla tankebanor, det var något jag kunde möta i mitt förra jobb, säger han. Men vi börjar från början. På småländska höglandet och Vetlanda. På frågan om hur Daniel kom in på det här med jakt lyder svaret: – Jag hade inget val! Jakten satt helt enkelt i generna. Morfar, farfar, äldre brodern jagade. Till och med mamma tog jägarexamen. Så Daniel tog den också. Som tioåring. – Men min äldre bror är född tidigare på året så han var nog tidigare ändå. Som femtonåring fällde han sitt första vilt, en räv. – Den känslan är svårt att beskriva, man måste uppleva den själv. Men 27 vördnad för viltet, naturen och sitautionen i sig, respekt och fylld av ödmjukhet inför det jag gjort samtidigt som jag var jätteglad. Fast jag tror att alla upplever det på olika sätt. Det blev naturbruksgymnasiet i Ryssby som bara haft jaktutbildning i några år som blev platsen för gymnasieutbildningen. Och det var först under första praktikperioden som Daniel upptäckte att man kunde ägna sig åt jakt som yrke. – Jag hade en handledare som öppnade ögonen på mig, som lärde mig att man kan tänka på jakt på ett annorlunda sätt. Att inte bara släppa hunden och köra på utan att man genom rätt val i lant- och skogsbruk kan påverka sina jaktmöjligheter. Då kan man få ett överskott av vilt och rent av sälja jakt. Därmed hade Daniel fått in en fot i branschen och sökte sig vidare. Han tog kontakt med dåvarande >>