Daniels bästa jaktminne När jag sköt mitt första
rådjur. Jag var sen, 18 år, och sköt det för min första hund, beaglen Embla. Det var hennes första rådjur också. Det var en bockkilling som precis hade börjat få knoppar. Jag har kvar trofén hemma och den är nog det första jag tar med om det börjar brinna. MIN JAKT Yrkesjägarföreningen (nuvarande Viltmästarförbundet). – Jag kände att jag ville satsa. Det finns ett stort behov av kunskap för att utveckla jakten, det är en bransch som i stort sett är outvecklad i stora delar av vårt land. Är man driftig finns det stora markarealer att jobba med. Han gjorde sina tre elevår och tolv månaders praktik och sökte sedan in till viltmästarutbildningen på Öster Malma som tar in femton elever vart tredje år. – Utbildningen är sex-sju månaders ren teori, och några studiebesök. Det är ingen lukrativ bransch Daniel gav sig in i. Jaktelever får visserligen lön av arbetsgivaren, men den är knappast fet. Under teoridelen är man berättigad till studiestöd från CSN. Men det gör inte så mycket, tycker Daniel. – Det viktigaste är att du har en bössa, men den behöver inte vara fin. Det är ett arbetsredskap och den ska skjuta rakt. Har man jaktintresset är det inte jobbigt att stå över andra saker – man får ju hur mycket predatorjakt som man vill! För min del var det livsstilen som lockade. År 2009 var han färdig och det var dags att söka jobb. De växer inte på träd i branschen. – Man får vara beredd på att flytta. Efter ett och ett halvt år fick han ett jobb som jaktvårdskonsulent på jägarförbundet i först Blekinge, sen Skedhult utanför Eksjö. Det var ett brett arbete. – En del arbetar man mot föreningen och hjälper till att driva förbundet, men den roligaste delen var det allmänna uppdraget. I det allmänna uppdraget ingår att tillsammans med myndigheter sprida information – träffa journalister och hålla utbildningar. – Då får man träffa folk, det är kul. Jag kan sakna att få vara med där det händer. 28