DT 1
Mira Aasma har hittat ro i naturen och utforskat
ett mystiskt universum där lyxiga ljud blandas med flöjtsolon och opolerade inslag. Nu är hon tillbaka med solodebutalbumet Daydreams som släpps under karaktären Aasma. text: Amanda Båmstedt foto: Shahin Alipour Du beskriver albumet som en mer fullvuxen skiva, hur skulle du säga att det yttrar sig i musiken? – Albumet släpps under karaktären Aasma som är fristående från mig som person, men absolut inspirerad av en liten del av mig som överdrivits till det yttersta. Det gör att jag som kreatör kan släppa på spärrarna - det är inte längre mig det handlar om och att det måste stämma överens med hur mitt liv ter sig. Bara få gå loss på mystik, drama, stora stråkarrangemang och skitlånga flöjtsolon. Den här gången har du struntat i att skriva låttexter fyllda med metaforer, istället har du skrivit raka låtar fyllda med kärlek och svek. Hur har det varit att skriva låttexter på det viset? – Väldigt skönt! Det behöver inte vara så krångligt. Det blir också enklare med en karaktär som frontar, eftersom att texterna inte nödvändigtvis måste handla om författaren bakom utan att det lika väl kan vara påhittade historier eller upplevelser. Jag har använt mig en del av självupplevda källor i terapeutiskt och dagboksmässigt syfte men sen vridit om dem ett varv och funderat på hur de skulle uttryckas av ett dramatiskt, spirituellt skogsväsen. Ljudbilden på Daydreams är lekfull och nytänkande och du har samlat på ljudupptagningar från en massa olika miljöer. Hur visste du vilka ljud du skulle leta efter? – Jag spelade in ganska mycket och ganska planlöst, bara samlade på det jag tyckte lät fint eller karaktärsfullt. Sen är det så mysigt att ha en filed recorder redo i väskan, dels för spionkänsla och dels för att man lyssnar på ljud på ett helt annat sätt, som att leta fotomotiv på festival eller svamp i skogen. Musikproduktionsmässigt är det bra att samla på både ljusa och dova ljud, platta eller dynamiska, beroende på var de behövs och för vilken känsla - många är svåra att ens höra men det ligger miljöljud typ överallt för ambiens och känsla. Har du någon favorit bland dina ljudupptagningar? – Jag älskar en inspelning från när jag mötte upp min bror i Canada - det var vid en stenstrand med helt runda och släta vita stenar, helt stilla silvervatten och skymning. Precis vid havslinjen låg jag och lyssnade på vattnet som skvalpade in långt ner under stenarna. Det är nog det lugnaste jag någonsin hört. Du dras till att blanda "riktigt skräpiga ljud med riktigt dyra ljud". Vad är det som lockar med kombon av polerat och skitigt? – Det lyxiga låter mer lyxigt och det olyxiga får mer attityd! Plus att det är så kul att spela in så, att ena dagen sampla en papperskorg genom en gammal gitarrpedal för att nästa dag ta in en stråkkvartett. Det skulle kännas ointressant i det här projektet att jobba utefter en viss enhetlig produktionsstil, det ska liksom vara som skogen - grov och stökig, samtidigt superdetaljerad och vacker. 42 djungeltrumman.se