Nollelva 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – STANNA ELLER DRA? I den ö
stgötska podden ”Kvar i stan” diskuterar programledarna Anton Nessvi och Christel Valsinger med sina gäster om man som musiker bör vara kvar i sin hemstad. Ska man stanna eller dra för att lyckas? ”Should I stay or should I go?” sjöng The Clash redan 1982 och det har varit en aktuell musikalisk frågeställning allt sedan dess. Inte minst för oss östgötar. Den förhärskande uppfattningen har varit att man måste flytta till huvudstaden om man ska få det stora genombrottet. Det är där skivbolagen, förlagen, bokningsbolagen, medierna och de andra musikerna finns. Och mycket talar för att det stämmer. Östergötland har fostrat många framgångsrika musiker ända sedan ABBAs dagar, men hur många av dem bor kvar i länet? Både Lars Winnerbäck och Louise Hoffsten flyttade från Linköping för flera decennier sedan och varken Markus Krunegård eller Plura bor längre kvar i Norrköping. Hade Alexander Bard varit lika framgångsrik om han stannat kvar i Motala? Kanske, men det känns inte troligt. Under det senaste året har två Linköpingsmusiker uppmärksammats rejält internationellt. Ludwig Göransson vann nyligen tre amerikanska Grammys och en Oscar, samt att Tobias Forges band Ghost gör succé på de internationella scenerna. Hade de valt att fortsätta att verka från östgötaslätten är det ytterst tveksamt om de hade valt samma musikaliska framgångar. Så mycket tyder på att man faktiskt måste ”dra” om man vill bli något mer än bara en lokal angelägenhet. Men korrelation är inte samma sak som kausalitet. Det går inte att säga att man per automatik kommer att lyckas som musiker bara för att man lämnar sin uppväxtstad. För varje lyckat exempel som fått sitt genombrott när de flyttat till Stockholm eller en annan storstad finns det garanterat tio som misslyckats, men dem hör vi av naturliga skäl inte talas om. Det är alltså inte flytten i sig som leder till framgång, även om närheten till branschen sannolikt underlättar. Och vad menas egentligen med att lyckas? Det finns mängder av musiker och andra kulturutövare som bor i Östergötland och kan försörja sig på sitt drömyrke. De kanske inte vinner priser eller får de stora rubrikerna, men de får jobba med det de tycker om i en miljö de trivs i. Det är också att lyckas. /Tobias Pettersson Musikredaktör - med rötterna i reggaen Text: Tobias Pettersson Foto: Pressbilder H an heter egentligen Kevin Acuña men när han står på scen med micken i hand är det Marx Gallo som gäller. – Mamma och pappa ville döpa mig till Marx men det var registrerat som efternamn i Sverige med den stavningen, så det blev Kevin istället. Och Gallo har jag snott från min far. Han blev kallad gallo i Guatemala, som han kommer ifrån. Gallo betyder tupp, men också att man är en ståndaktig person som står för sitt ord, någon man kan lita på. Jag hoppas namnet avspeglas i min musik. Jag försöker att ha medvetna texten och vill vara en vägledande röst för ungdomar, säger Kevin när vi träffas på ett café i centrala Norrköping för att snacka lite om nya skivan ”Hard to catch” som släppts några dagar innan intervjun. REGGAE TILL SLUT Det var i Norrköping han föddes men som treåring flyttade familjen till Skärblacka och det är där man hittar honom nu också, efter att ha bott och arbetat i Stockholm under en period. Och bor man i Skärblacka vet ni hur det går. Jajamän, då börjar man spela reggae och det var vad som hände Kevin också. Fast det började med rock och punk innan han hamnade i bandet Kids of Babylon och därefter Drama Roots. För ungefär fem år sedan gick han solo och började uppträda under namnet Marx Gallo, ofta kompad av bandet Hilltown Syndicate som består av ett gäng grymma musiker från Norrköping och Skärblacka. Den första skivan ”Salt & sweet” kom 2015 och spelades in i One Pop Studio i Kingston på Jamaica, producerad av Sly Dunbar. Året efter släppte han bland annat en singel ihop med legendaren Max Romeo och nu är det alltså dags 50 NOLLELVA för album nummer två. – Ganska direkt efter debutplattan visste jag att jag ville göra en skiva till. Men istället för att åka till Jamaica och spela in ville jag göra den i Skärblacka med Janne Karlsson från Kalle Baah, och så blev det. Det tog fyra år, men vi ville ha en viss kvalitet och har inte släppt något utan att vara helt nöjda med det. Vad är det som gjort att du har fastnat för reggae? – Jag älskar verkligen roots reggae. Möjligheten att skriva texter med substans och samtidigt kunna framföra det med ett schysst gung. Jag är helt nernördad i det. Jag lyssnar mest på det gamla och är inte så mycket för det nya. Jag älskar 60, 70, 80-talsreggae: The Gladiators, Burning Spear, Steel Pulse... det är stora influenser. Eller Max Romeo som jag har fått möjligheten att spela med, det har gett stor inspiration. Vad handlar dina texter om? – Jag vill vara en vägledande röst för ungdomar, att tro på sig själv och utvecklas som människa. Inte vara så rädd och vilsen i sitt identitetssökande, saker och ting faller på plats i livet till slut. Det vill jag säga. Och så mycket kärleksbudskap, jag älskar Lovers rock. Som ”Sign in” på min nya platta., det är verkligen en lovers-låt. Titelspåret ”Hard to catch” handlar om att inte bli satt i en box. Alla människor runt omkring ska inte nödvändigtvis kunna sätta fingret på vem och vad du är utan du bestämmer själv. ”Who to feed” är också en låt på plattan med visdomsord i texten som sträcker sig långt bak i tiden. Min farsa brukar prata om det, fast med andra ord, det handlar om vad man ska lägga energi på. Ska man föda de negativa tankarna eller de goda tankarna? Musiken släpptes digitalt den 29 mars och dagen efter var det releasefest på Trappan i Norrköping med mycket folk och hög stämning. Vill man se Marx Gallo live framöver så är den närmaste spelningen som support till Kalle Baah på Arbis i Norrköping den 4 maj. Veckan efter, den 11 maj, är det dags för den årliga minneskonserten till Bob Marley i Skärblacka, och han uppträder även på L´Orient i Linköping 15 juni och på Backyard festival i Skärkind 6 juli. Även en del konserter ute i landet är inbokade, som Norrtälje, Halmstad, Sätra brunn och Kopparberg. Dessutom är det klart två Englandsspelningar under sommaren, och Marx gillar att det är mycket på gång. Och mer ska det bli. – Jag har redan börjat skapa nytt och det känns som att jag har två plattor till i kroppen, så det är bara att köra på: ut och lira och sen in i studion och spela in nytt material. Marx Gallo Skärblacka fortsätter att leverera reggaeartister år efter år. Just nu är Marx Gallo aktuell med sitt andra album ”Hard to catch” och nu väntar en sommar med många inbokade spelningar, både i närområdet och utomlands.