Advokaten 1
Praktisk juridik » Det är således inte storleken
som avgör lönsamheten. Däremot finns det en mycket tydlig, om än inte helt linjär, korrelation mellan ratio och lönsamhet. spänning och konkurrens mellan delägarna. En liknande konsekvens är att det blir avgjort viktigare att de advokater som utses till delägare i byrån passar in i den kultur som är byråns och kan bidra någorlunda likvärdigt till verksamheten, en fråga som måste hanteras i processen inför beslut om att anta nya delägare. Ett individfokuserat resultatfördelningssystem hanterar den här typen av frågor automatiskt. 6 LÖNSAMHET Lönsamhet är en viktig faktor, kanske den viktigaste, för frågan om hur affärsverksamheten mår och, minst lika viktigt, hur dess framtid ser ut. Det är inte främst (eller, om man är delägare, i vart fall inte bara) en fråga om hur delägarnas privatekonomi gestaltar sig. Än viktigare för verksamheten, för de biträdande juristerna, för de övriga anställda och för klienterna, är det att lönsamhet handlar om att skapa resurser i verksamheten. God lönsamhet skapar utrymme för investeringar, skapar stabilitet åt de anställda, skapar attraktionskraft i rekryteringsarbetet och i arbetet med att rekrytera nya delägare och att behålla de viktigaste delägarna i verksamheten och borgar för en positiv framtid med mera. Men lönsamhet måste tillåtas vara en konsekvens av de strategiska överväganden som styr utvecklingen av verksamheten, inte en egen drivkraft. Om det är lätt att få tag på information om omsättning och organisatorisk struktur på de svenska affärsjuridiska advokatbyråerna är det näst intill omöjligt att komma över tillförlitlig information om byråernas lönsamhet. Visserligen är de flesta advokatverksamheters årsredovisningar offentliga handlingar, men inte mycket mer än omsättning (om ens det) går att utläsa från dem. Med en advokatbyrås vinst (eller resultat) menar jag alla byråns intäkter minus alla kostnader som inte utgör ersättning i någon form till delägare. Eftersom delägare tar ut ersättning från advokatbyrån på många olika sätt och i många olika former är det mest relevant att betrakta alla former av ersättning till delägare, vare sig de utgör lön, utdelning, förmåner i form av fri bil, pensionsförsäkring, kurser på Maldiverna eller annat, som en del av resultatet. Med den definitionen av resultat, som också enligt min mening är den mest relevanta och intressanta, blir det mindre problematiskt att uppskatta lönsamheten och blir det möjligt att någorlunda rättvist jämföra resultat och lönsamhet mellan i vart fall de stora advokatbyråerna. En välskött affärsjuridisk advokatverksamhet har (eller borde ha) en vinstmarginal mellan i runda tal 45 och 55 procent (av omsättningen). Jag utgår i resonemanget nedan från att alla byråer bland de 50 största i Sverige har en vinstmarginal om cirka 50 procent. Så är det inte, men man kommer sanningen ganska nära med den approximationen. Eftersom byråerna varierar kraftigt i storlek och eftersom lönsamheten på byrån handlar om ersättningen till delägarna är det intressanta jämförbara nyckeltalet resultat per delägare. Med min approximation ovan är det lätt att ta fram någorlunda korrekta och relevanta uppgifter baserat på byråernas omsättning och antal delägare.3 Jag vill vara tydlig med att det här resonemanget handlar om advokatbyråns lönsamhet, inte om den enskilda delägarens ersättning. Eftersom resultatfördelningssystemen varierar kraftigt mellan byråerna och resultatet inom byråerna kan vara kraftigt ojämnt fördelat mellan delägarna är det inte möjligt att dra några slutsatser om enskilda delägares ersättning. Det vore inte heller särskilt intressant ur affärsutvecklingsperspektivet. Bland de tio största advokatbyråerna i Sverige varierar årsresultatet per delägare, definierat enligt ovan, mellan 2,7 Mkr och 9,7 Mkr. Om vi vidgar perspektivet till de 20 största byråerna spänner årsresultatet per delägare mellan 2,7 Mkr och 16,6 Mkr. Den minsta byrån som återfinns bland de 20 mest lönsamma är nummer 35 i storleksordning. Den tredje, den femte och den sjunde största byrån återfinns inte bland de 20 mest lönsamma verksamheterna. Det är således inte storleken som avgör lönsamheten. Däremot finns det en mycket tydlig, om än inte helt linjär, korrelation mellan ratio och lönsamhet. Ratio är den enskilt viktigaste parametern i lönsamhetskalkylen. Det är kanske inte förvånande att en delägare, som förser flera biträdande jurister med arbete vilket i sin tur genererar ett bidrag till byråns resultat, bidrar till byråns resultat i större utsträckning än en delägare, som näst intill uteslutande bidrar med resultatet av det egna klientarbetet. Sambandet mellan lönsamhet och ratio är också mycket tydligare än det mellan lönsamhet och intäkt per jurist, som är den näst viktigaste parametern i systemet. Även om korrelationen mellan ratio och intäkt per jurist är negativ (eftersom flera unga jurister typiskt sett drar ner den genomsnittliga intäkten per jurist) är det tydligt att de här båda parametrarna har långt mycket större betydelse för lönsamheten än till exempel det antal timmar en delägare debiterar per år. Utifrån den insikten kan man dra slutsatser om hur klokt det är att man som delägare försöker öka lönsamheten genom att själv arbeta fler debiterade timmar per år. Min uppfattning är att det är viktigt 3 Det finns naturligtvis i detta en del felkällor som är svåra att komma förbi. Som exempel kan nämnas ett en del byråer har ”delägare” av olika kategorier där alla inte tar del av byråns resultat – ”salaried partners”, ”specialist partners” etc. – men min uppfattning är att detta inte stör bilden i någon större omfattning. 66 Advokaten Nr 9 • 2017