Advokaten 1
Fokus Avtalslagen ågra av Nordens ledande forskar
e inom avtalsrätten har utvecklat sina tankar om avtalslagens framtid, Valet mellan alternativen beror bland annat på de i jubileumsskriften Aftaleloven 100 år – Baggrund, status, udfordringer, fremtid och vid två jubileumsseminarier i juni 2015 för den 100-åriga lagen, vid Lunds universitet och i Sveriges riksdag i Stockholm. Professor Kurt Grönfors beskrev på sin dödsbädd avtalslagen som en ruin. Professorerna Mads Bryde Andersen och Torsten Iversen har kommenterat att det i alla fall är en vacker ruin. Men professor Christina Ramberg anser att ruinen är deprimerande, där den står kompletterad med en sista modernisering, en ”handikapptoalett från 1970-talet” mitt i ruinen, i form av generalklausulen i 36 §. Christina Ramberg menar att avtalslagen i praktiken är obsolet. Hon har ett radikalt förslag: Hon vill upphäva avtalslagen helt och hållet utan att ersätta den med ny lagstiftning, och överlåta normgivningen åt rättspraxis. Professor Jan Kleineman tycker tvärtom att avtalslagen fungerar bra, och att etthundra års praxis och kommentarer är alltför värdefulla för att vi ska riskera att underminera dem. Torsten Iversen ser inte några skäl att reformera lagen. Professor Lena Sisula-Tulokas önskar att hela den stora nordiska avtalsrättsliga kunskapsmassan kan sammanställas i en samnordisk avtalsrättslig databas. Johan Giertsen, professor vid universitetet i Bergen, har uppfattningen att avtalslagen inte längre är en gemensam nordisk lag. TRE VÄGAR FÖR LAGSTIFTARNA Johan Giertsen deklarerar att det som var en gemensam nordisk lagstiftning inte längre är gemensam. Vad är framtiden för de gemensamma nordiska avtalslagarna i en framtid som i ökande grad präglas av anpassning till initiativ från EU och andra internationella organ? Enligt Giertsen har lagstiftarna tre möjliga vägar: 1. Modernisera avtalslagen. 2. Låta avtalslagen bestå som den är, och inse att EU Christina Ramberg. 22 och andra internationella organ kommer att stå för de viktigaste kontraktsrättsliga initiativen under överskådlig framtid, att det gemensamt nordiska alltmer hamnar i skuggan, och att det troligaste är att avtalslagen kommer att bestå som den är. 3. En mellanlösning, där de nordiska länderna samordnar anpassningen till initiativ från EU och andra internationella organ och justerar avtalslagen utifrån det, men att de samnordiska ambitionerna stannar där. nordiska ländernas erfarenheter av EU-anpassning och annan internationalisering, vilka ambitioner EU kan väntas ha för avtalsrätten de närmaste decennierna och hur de nordiska lagstiftarna kan förväntas svara på rättsvetenskapens uppmaningar att modernisera avtalslagen. Avtalslagen blev mindre samnordisk redan när 36 § infördes, hävdar Johan Giertsen. INGEN GEMENSAM AVTALSLAG EFTER KONSUMENTAVTALSDIREKTIVET Men det som har påverkat de nordiska avtalslagarna mest är EU:s konsumentavtalsdirektiv (93/13/EEG), som gäller oskäliga villkor i standardavtal mellan konsumenter och näringsidkare. De nordiska länderna valde olika sätt att genomföra direktivet i respektive lands avtalsrättsliga lagstiftning. Därigenom var avtalslagen inte längre gemensamt nordisk, menar Giertsen. Länderna valde olika regleringar av jämkning av avtalsjämkning – är skillnaden mer än lagteknisk? I Norge utgick lagstiftaren från att § 36 i avtalslagen ska tillämpas med hänsyn till direktivet. Dessutom lades en ny § 37 med tilläggsbestämmelser till i lagen, med bland annat en lagstadgad oklarhetsregel, motsvarande direktivets artikel 5. Danmark genomförde direktivet genom att lägga till ett nytt kapitel IV om konsumentavtal i avtalslagen, §§ 38 a–38 d. Sverige ändrade inte avtalslagen, utan genomförde direktivet genom att utfärda lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Finland ändrade inte heller avtalslagen, utan valde att ändra 4 kap., om jämkning och tolkning av avtal, i konsumentskyddslagen (38/1978). Johan Giertsen hävdar att direktivet utgör en skiljelinje: Den fram till dess i huvudsak samnordiska texten i avtalslagarna blev historia. Eftersom länderna gjorde olika val i sin anpassning till direktivet, var nu ett centralt område – jämkning av avtal – inte längre samnordiskt reglerat. ÄVEN CISG GENOMFÖRDES OLIKA Också FN-konventionen om avtal om internationella köp av varor (CISG) genomfördes på olika sätt i de nordiska länderna. Att det skedde på ett område – köprätten – som historiskt sett har ingått i det nordiska lagsamarbetets kärna, visade att lagstiftarna prioriterade enhet i den nordiska Advokaten Nr 6 • 2015