Nolltretton 1
KROG KROGKRÖNIKA MISSA INTE Jakten på den försvun
na jultallriken Text: Tobias Pettersson Foto: Shutterstock Less is more – inte minst när det gäller julmat. Men den som vill äta jultallrik istället för julbord får vanligtvis leta länge, och oftast förgäves. I slutet av november brukar julbordssäsongen dra igång, och många av oss brukar hinna med flera stycken. Man äter julbord med jobbet, med familjen, kanske med en förening man är med i eller med ett kompisgäng. Man passar på att äta julmat när man julhandlar på IKEA och man kanske går och ser en julshow där julbord ingår. När julafton sedan kommer och det är dags för det riktiga julbordet innan Kalle Anka är man redan så trött på julmat att en del av tjusningen går förlorad. För en vanlig grej med julbord, som med alla bufféer, är att man ofta plockar på för mycket på tallriken. Bara en köttbulle till, bara lite mera julskinka. Och vad tusan, lite mera Janssons frestelse får nog plats om jag anstränger mig. Man äter kort och gott tills man storknar. En lösning på problemet är att äta en jultallrik istället för julbord. Då får man smaka all god julmat men man föräter sig inte. Tvärtom vill man ofta ha mer, och några dagar senare kan man gå ut och äta en ny jultallrik. Dessutom sparar man även en slant, för numera är det inte ovanligt att ett julbord kostar uppåt tusenlappen. Problemet är bara att jultallrikar tycks bli alltmer sällsynta på våra restauranger, de senaste åren har de nästan försvunnit. Julborden tycks bara bli fler och fler, men jultallrikarna får man sitta länge och väl och söka på nätet efter om man ska hitta. Cateringfirmor erbjuder ofta jultallrik, det kan finnas icke så tilltalande varianter i de större mataffärerna och ibland kan man hitta dem på lunchrestauranger vid enstaka tillfällen men att hitta dem på vanliga krogar där man samtidigt kan beställa in en julöl och en nubbe är snudd på omöjligt. Jag har dock hittat ett favoritställe som de senaste åren satsat på en riktigt bra jultallrik gjord på lokalproducerade råvaror, och det är på Lapphem i Borkhult. Under fyra söndagar i december har de adventskafé där man kan njuta av en högklassig jultallrik, dessutom i en väldigt mysig miljö. Nu hoppas jag bara att flera krögare tar efter. När alla andra satsar på dignande julbord där man drabbas av överflödets förbannelse vore det trevligt om några restauranger erbjöd något annat, något mindre, något lättare. För julbord i all ära men själv beställer jag hellre in en bra jultallrik. Då slipper man bli proppmätt, man slipper betala dyra pengar och man slipper rivet och hetsen när folk köar för att fylla sina fat vid de uppdukade rätterna. För visst är det gott med julmat, men den avnjuts bäst i mindre mängder åt gången. Charles Emils värnar om historiens vingslag Text & Foto: Lovis Aaröe Sedan en tid tillbaka är restaurang Charles Emils en tvättäkta museirestaurang, då Östergötlands museum har tagit verksamheten i egna händer. Hittills har det bara fått positiva effekter med bland annat fullständiga rättigheter och en härlig takterass att njuta av under sommarhalvåret. Restaurangen är uppkallad efter läkaren och författaren Charles Emils Hagdahl från Linköping som skrev den inflytelserika kokboken ”Kok-konsten – som vetenskap och konst”. Han testamenterade hela sin konstsamling till Linköpings stad och lade därmed en del av grunden till Östergötlands museum. Idag är historiens vingslag viktiga för restaurangens själ och narrativ, där ambitionen är att låta konst, kultur och lokal historia genomsyra kök, programverksamhet och estetik. Anna Linde Limnell är verksamhetsansvarig för restaurangen och beskriver processen att styra om till museets egen regi som viktig för båda verksamheternas fortsatta utveckling: – På det här viset kan vi länka samman restaurangen med museet på ett bättre sätt och samköra exempelvis vernissager, konferenser och andra evenemang. Vi kan anpassa menyerna efter museets behov och även ha programverksamhet i restaurangen. Hon berättar att det under våren kommer att arrangeras flera programaktiviteter kopplade till dryck. Menyn kommer att utvecklas, med flera inslag från Charles Emils egen kok-konst och snart kan man boka en så kallad ”Artowork”, en AW där man skapar och skålar. För sällskap på minst 20 personer går det också att hyra restauranglokalen utanför öppettiderna. Just nu jobbar man för att skapa ett utbud som passar alla och som samtidigt funkar ihop med museet. – Sommaren på vår nyöppnade takterass var intensiv och väldigt rolig. Det var jättekul att folk hittade upp och tyckte att det var mysigt att fika däruppe. Anna säger att det självklart är en utmaning att skapa sammanlänkningen mellan museum och restaurang och att det krävs ett starkt samarbete för att hela tiden matcha de olika verksamheterna. – Men det är väldigt roligt. Vi är fortfarande under uppstart och det blir hela tiden bättre och bättre! NOLLTRETTON 35 Foto: Carl Schnell