STT 1
STT Vecka 40 onsdag 1 oktober 2014 21 VARDAGSLIV
ÄNNU MERA ELIN Välgörande anfall Jag ser hur koppen faller till marken och krossas mot det hårda golvet med ett högt kras, jag hör röster som tystas mitt i meningar och jag känner hur hundratals blickar riktas mot mig. Året är 2004, jag är precis nybliven tonåring och på bilsemester i Sverige med mina föräldrar. Vi har stannat vid en vägkrog och trängs inne i den varma lokalen tillsammans med andra semesterfi rare och yrkeschauff örer. Den klassiska rödspätt an med remouladsås har intagits och vi ska bara lämna brickan innan färden fortsätt er. Det är trångt i brickstället, och jag tycker att vi ska lämna vår disk på bordet, men får en skarp tillsägelse av mamma att man bara inte gör så. Pappa mått - tar in den fullastade brickan och trycker sedan in den i stället. Jag ser direkt att en olycka kommer ske. En av kaff ekopparna glider långsamt mot brickans kant, väger ett ögonblick för att sedan falla över och med ett kras krossas mot golvet. Förlorad värdighet VILL LOCKA FLER. Caroline Ahlberg och Peter Svenningsson i UIF:s styrelse hoppas att fl er ska hitt a till klubben och Lassalyckan. FOTO: VIAVINGA Det är helt tyst i lokalen, man kan höra en knappnål falla och just där och då tror jag inte att det kan bli värre det är då ett litet fniss stiger upp ur min mammas strupe, fnisset eskalerar och utvecklas till ett skratt och pappa hänger på. Jag står där helt utelämnad och stirrar förfärat på mina uråldriga föräldrar som står där och bara inte kan sluta skratt a. De skratt ar så att de har svårt Jag står där helt utelämnad och stirrar förfärat! att få luft, hostningar och grymtande ljud kommer från deras strupar, och jag känner mig som den mest utelämnade människan i hela världen. De lutar sig mot varandra i allt skratt . Jag vänder på klacken och rusar ut genom dörren för att slippa se på när de försöker sopa upp skärvorna av koppen, och sin egen värdighet. Före dett a elitspelaren Pia Hagström gav ungdomarna en match. Jonas Karlsson och Ann-Marie Karlsson väntar nyfi ket på rätt - ningen av sina svar på tipspromenadens frågor. Öppet hus hos Ulricehamns IF ULRICEHAMN Idrott sföreningen i Ulricehamn har redan mera än 1 400 medlemmar, men vill gärna få fl era att upptäcka klubbens utbud och möjligheter. Att det hölls öppet hus en söndag förmiddag var ingen slump. – Vi har ju våra tipspromenader varje söndag med många som deltar och då ville vi passa på att visa upp oss, säger Caroline Ahlberg, som är kassör i UIF. Det är klubbens olika sektioner som turas om att ha hand om tipspromenaden, men varje söndag är det damklubben som står för fi kaservering i klubbhuset. Två som just svarat på skiljefrågan och lämnat sina tipskuponger för rätt ning, är mor och son Ann-Marie och Jonas Karlsson. Jonas är en trogen tipspromenadsdeltagare. – Jag går så gott som varje söndag, det är trevligt att komma ut i skogen en runda. Ann-Marie håller med, även om hon bara är med ibland. – Och så är det jätt etrevligt att få klura lite på frågorna och de har bra frågor, lagom svåra och mycket om nutid. Det tycker jag om. Den här dagen är det öppet för besökare i alla Lassalyckans lokaler, ishall, boulehall, värmestuga, café och utomhus kan man bland annat prova på boule och prata skidträning. Även bordtennissektionen, som annars håller till i Stenbockshallen, fi nns på plats. Man har fått låna utrymme för ett pingisbord i boulehallen. – Ulricehamn var ju mycket framstående, med en damspelare på elitnivå för ett tiotal år sedan och vi vill gärna väcka ett större intresse för bordtennisen, säger Bo Kampf, sekreterare i bordtennissektionen. Pia Hagström, var en av de namnkunniga bordtennisspelarna, tillsammans med Jenny Sund och Linnéa Larsson. – Min pappa och min bror spelade och så blev det att jag också började. Jag spelade fotboll samtidigt, men fi ck en knäskada och måste sluta. Då blev det bordtennis jag satsade på, säger Pia. – Det var roligt och när jag började vinna lite, blev det ännu roligare. Pingis, menar Pia, är en sport som passar för alla, i alla åldrar. – Man behöver inte tävla, pingis kan man spela som en rolig motion. Eftersom bordtennis inte är någon stor sport, är det lätt att komma in i gemenskapen och lära känna andra spelare. – Det är också en sport som kanske passar särskilt väl för tjejer, den är inte tuff med tacklingar och det är inte mycket skador, om man vill vara rädd om sig. I nästa vecka startar säsongens pingisskola för sjuoch ått aåringar. – Den är ett bra sätt att prova på och se om man tycker det är kul, säger Bo och berätt ar att man i år har delat upp skolan i pojk- och fl ickgrupper. Ulricehamns IF är kommunens största förening. – Vi vill gärna trycka på att vi är en förening där man kan vara med hela livet, säger Peter Svenningsson, som är styrelseledamot i huvudföreningen och berätt ar att han själv blev medlem som sexåring. Med klubbens många inriktningar och den fi na anläggningen i Lassalyckan, fi nns något att erbjuda alla, menar han och Caroline. – Kaff estugan, med ett fullt utrustat kök, går också att hyra för fester och andra sammankomster och värmestugan är alltid öppen för allmänheten. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Roliga jullåtar Tio år senare sitt er jag tillsammans med min far och en massa andra trevliga personer på en körövning i den nya fi na kulturskolan i Svenljunga. Vi övar julsånger inför vår årliga första adventskonsert i Kalvs kyrka. Julsången vi sjunger handlar om en julbock och har inte det minsta lilla humorinslag i sig, ändå händer någonting under övningen. Någon, det kan ha varit min far igen, får ett hysteriskt skratt anfall och drar med sig de som sitt er runt omkring. Ju mer de försöker sluta desto värre blir skratt et. För oss oinvigda som står en bit ifrån är det obegripligt vad som kan vara så kul. Vi får mest stå och se på när de skratt ande körmedlemmarna försöker bli seriösa igen. Ostoppbara skrattanfall Det är någonting oerhört speciellt med skratt av det här slaget. Skratt anfall som man får ont i magen av för att de stjäl så mycket luft, skratt anfall som inte går att stoppa. Kanske kan det verka som om jag alltid är en åskådare vid dessa situationer, men det är långt ifrån fallet. Jag har fått skratt anfall på fi nrestauranger, i kyrkor och i klassrum. De uppkommer oftast vid de mest olämpliga tillfällena och är förmodligen väldigt störande för de som sitt er runt om och inte har en aning om vad som är så fruktansvärt roligt. Man kan reagera som mitt tonåriga jag gjorde och skämmas ögonen ur sig, man kan också bli irriterad, eller så kan man försöka falla in i skratt et. Jag tror att det sistnämnda är det bästa sätt et, inte bara för att genans och irritation är två jobbiga känslor utan också för att ett gapskratt är så oerhört välgörande. Man laddar på något vis sina energidepåer när man gapskratt ar. Det är ju trots allt så att ett gott skratt förlänger livet! Elin Larsson, krönikör i STT, är uppvuxen i Sexdrega och bor i Redslared. Här skriver hon om vardagsfunderingar ur en ung Kindsbos perspektiv. Tipsa henne gärna på elin@stthuset.com. Hon fi nns även på annumeraelin@blogspot.com.