AMES 1
Att träna tillsammans är viktigt på så många olik
a sätt. Det ger gemenskap, det sporrar och utmanar. Och framför allt; träning som bokas tillsammans med andra blir av! Det säger Pia Carlsson, verksamhetschef på Campushallen. Hon brinner för hållbarhet på många plan och har genom åren lärt sig hur viktigt ett klokt ledarskap är för att skapa hållbara arbetsplatser där personal trivs och utvecklas, och där resultat nås med arbetsglädje och samarbete. Pia Carlsson är verksamhetschef på Campushallen och tänker vara med och göra studenterna vid Linköpings universitet till Sveriges friskaste! – Att röra på sig, på vilket sätt det än är, gör någonting med – och i – kroppen, säger Pia. Till exempel påverkas nivåerna av dopamin och noradrenalin, vilket ger en känsla av lycka och styrka. Med andra ord: man mår bättre och orkar prestera mer. Och det är viktigt, inte minst ur ett hållbarhetsperspektiv. Pia, som kommer från Stockholm, valde att plugga marknadsekonomi i Kalmar direkt efter gymnasiet och kompletterade den tvååriga utbildningen med ett tredje år vilket gav en fil. kand-examen i företagsekonomi 1992. – För mig var det viktigt att utbilda mig färdigt och jag tror att det var klokt, trots att många av mina klasskompisar från gymnasiet fick jobb direkt när vi gick ut 1989 och konjunkturen svängt rejält tre år senare. Och studierna i Kalmar innebar inte bara en examen, utan även mötet med smålänningen Olof, som så småningom kom att bli hennes man. Och när Olof kom in på sin utbildning vid Linköpings universitet följde Pia med. De trivdes här och blev kvar. – Linköping är en bra stad att bo och leva i, och läget mitt emellan Kalmar och Stockholm är ju också perfekt för oss! Sitt första uppdrag i den nya hemstaden fick Pia som administrativ chef på Konsert och Kongress. Inte ett renodlat ekonomichefsjobb, men med ansvar för många olika delar av verksamheten som då bestod av reception, biljettkassa, turistbyrå och att vara stadens plattform för kulturevent. En blandning av arbetsuppgifter Pia uppskattade. – Under min tid på konsert och Kongress bildades Linköpings Stadshus AB, och att jobba i ett bolag med en politisk styrelse var spännande. Att som ung 25-årig tjej få sitta tillsammans med ekonomichefer från kommunens stora bolag som Tekniska Verken och Stångåstaden var otroligt lärorikt. Att dessutom få vara med om ett byte av styre i kommunen har jag med mig som en stor och viktig erfarenhet. Efter ett par år var det dags att vidga sina vyer och Pia fick jobb som administrativ chef på IKEA, som den yngsta i Sverige. – Trots att jag inte ens hade truckkort! skrattar hon och berättar om uppdraget som innebar att ansvara för allt utom själva varuförsäljningen. Säkerhets- och fastighetsfrågor, lager, logistik och kassa. Hon berättar om stora projekt som att bygga en helt ny egen entré och etablera det externa hämtlagret. Och om en koncern i stark tillväxt som stod inför stora utmaningar, inte minst med globaliseringen och tillväxten utomlands. – Att exportera varor och ett koncept är enkelt. Men att föra vidare en företags unika kultur och dess värderingar är en helt annan sak. Ingvar Kamprads livsverk, hans testamente – hur vårdar man det på rätt sätt? Under den här perioden hade familjen Carlsson berikats med två söner och när möjligheten till att utvecklas inom IKEA innebar att bli varuhuschef i Kina valde Pia istället att söka sig vidare. Hon fick jobb på som marknadsområdeschef, och efter något år som försäljningschef för region mitt, på Proffice. – Från ett kommunalt bolag via ett, kan man säga privat om IKEA? till ett börsnoterat företag var steget oerhört stort, ler Pia och menar inte bara det faktum att det blev att byta arbetsbyxorna mot dräkt och högklackat. Den här verksamheten var resultatstyrd på ett helt annat sätt och ofta var man inte bättre än sin senaste kvartalsrapport. Hon berättar om mycket resor, om ansvar för en stor personalstyrka, många konsulter och de stora kunderna i Mellansverige. Men också om ett gott kamratskap mellan kollegorna och om en vilja att tillsammans göra det bästa av satsningarna. – Visst var det ett annat klimat, men jag trivdes. Jag har å andra sidan förmågan att själv skapa platser där jag trivs, säger Pia. Det är en styrka. Precis som det att jag har ett högt driv, är strukturerad och duktig på att omge mig med människor som kan det jag inte kan, och som jag tillsammans med kan skapa resultat. Pia steg i graderna på Proffice och tanken var att hon skulle ta över som VD för ett dotterbolag, men av olika anledningar avbröts rekryteringen abrupt, och världen förändrades på en sekund. – Det var tufft, otroligt tufft. Men lärdomen jag tar med mig från den resan är vikten av ett korrekt avslut och förståelsen för att ett skrivet ord inte alltid är detsamma som blir läst. Och jag tror, trots allt, att det gjort mig till en bättre och mer lyhörd chef. Inget ont som inte har nåt gott med sig! Och jag fick dessutom en tid hemma med mina pojkar. Hon bestämde sig för att varje dag göra en jobbsökaraktivitet. Skicka en ansökan, gå på en nätverksträff eller kontakta något intressant företag som hon hittade via gemensamma bekanta på LinkedIn. Ett bra sätt att hålla kontakterna med arbetslivet varma och vara uppdaterad. – Efter ett tag blev jag knackad på axeln, med en fråga om jag inte ville söka tjänsten som verksamhetschef på Campushallen. Jag tittade på hemsidan och möttes av en ganska rå bild på en stor, rikligt tatuerad och skäggprydd man som svängde en slägga över huvudet. Linköpings grymmaste gym, stod det och jag tänkte att det här var nog inget för en fyrtioårig tvåbarnsmorsa ändå! skrattar Pia. 17