Advokaten 1
Reportage Flera allvarliga missförhållanden ledde
forskaren janne flyghed ser flera olika delförklaringar till den misslyckade terroristjakten i göteborg. Händelsen i Göteborg kan delvis förklaras med den i dag lite vidlyftiga användningen av tvångsmedel kopplat till den lag om straff mot terroristbrott som infördes 2003. Det anser Janne Flyghed, professor och prefekt vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. – Eftersom tvångsmedelsanvändningen är kopplad till straffvärdet för olika brott och man skärpte det för åtskilliga brott så kan man nu i större utsträckning använda tvångsmedel och göra ingripanden, och det är ett problem i sig, säger han. När det gäller proportionaliteten vid polisens insats säger Flyghed: Janne Flyghed, professor och prefekt vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. – En bidragande orsak till att man stormar in så här är en konsekvens av den diffusa definitionen av terrorism i lagen om straff för terroristbrott. Den har skapat ett gungfly. Och det visar sig tycker jag i det faktum att det är så få fall som har gått till domstol. Det har endast blivit ett fåtal gripanden, ännu färre åtal, och väldigt få fällande domar. Enligt Janne Flyghed har det blivit en större gråzon över vilka som kan misstänkas. Det har blivit lättare att utpekas som misstänkt terrorist med de här vaga definitionerna. Situationen får man skylla politikerna för, enligt honom. – Det kom ett rambeslut från EU som i sin tur kom efter påtryckningar från USA som ville att EU skulle solidarisera sig i kriget mot terrorismen. Vi var tvungna att implementera det här fast vi inte behövde det för egen del. Alla de här brotten är redan straffbelagda i Kritisk chefsåklagare chefsåklagare tomas Lindstrand upplevde ansvarsfördelningen mellan den öppna polisen och säkerhetspolisen i ”göteborgsfallet” som motsägelsefull och oklar. han anser att det går att dra viktiga lärdomar av vad som inträffade. Chefsåklagare Tomas Lindstrand, chef för säkerhetskammaren, hade begärt att Nizar skulle hämtas till förhör som vittne. Polisen har i efterhand sagt att det kunde finnas fler personer som var farliga på plats och att det var grunden för deras bryska agerande. När Nizar träffade förhörsledaren fick han veta av denne att han var misstänkt. I den tron ringde han Lindstrand senare. Vad blev din reaktion när du kontaktades av Nizar och förstod att han trodde att han var misstänkt? – Jag blev perplex eftersom han var vittne, vilket jag tydligt sagt. Detta framgår också av mitt tvångsmedelsbeslut, nämligen att han skulle hämtas till förhör som just vittne, säger Lindstrand som beskriver det inträffade som olyckligt och beklagligt. Särskilt som misstanken gällde ett mycket allvarligt brott. 20 – Minst lika allvarligt, fast på ett annat sätt, hade det varit om misstaget varit det omvända, det vill säga om en misstänkt person hörts som vittne. Ett vittne har ju inte rätt till det särskilda skydd som en misstänkt har, till exempel rätten till en offentlig försvarare vid ett allvarligt brott, säger han. toMas Lindstrand anser att det är svårt för honom att göra någon analys av vad som gick fel eftersom han inte var på plats och inte kunde göra några iakttagelser om hur hans beslut kommunicerades. Vad kan du som åklagare lära av det inträffade? – Det var en tydlig påminnelse om något jag och de flesta andra redan visste, nämligen hur viktigt det är att rätt information går till rätt personer utan att någon missuppfattning sker. Det märkliga är att jag inte kan påminna mig, trots 36 år som åklagare, att jag tidigare varit med om en situation som den inträffade. enLigt Lindstrand går det att dra två viktiga lärdomar från händelsen i Göteborg: Tomas Lindstrand, chefsåklagare och chef för säkerhetskammaren. – För det första hur viktigt det är att en åklagare går in som förundersökningsledare redan när misstanken om ett mycket allvarligt brott uppstår. För det andra hur viktigt det är att göra klart vilken polismyndighet som har ansvaret för brottsutredningen i varje läge och vad detta ansvar innebär. Under den korta tid som jag var åklagare i det aktuella fallet upplevde jag den ansvarsfördelningen som motsägelsefull och oklar. när taiMour abduLwahab några veckor senare, den 11 december, sprängde sig själv i luften i centrala Stockholm hade Tomas Lindstrand och polisen händelserna i Göteborg i färskt minne. – Vid den senare händelsen (i Stockholm) kopplades åklagare in omedelbart och vi var mycket noga med att bestämma datum och klockslag för ansvarsövergångar samt att ansvaret inte övertogs förrän det fanns reella möjligheter att svara upp mot de krav som förundersökningen ställde. Enligt min bedömning fungerade detta mycket bra, inklusive samarbetet mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen. n Advokaten Nr 3 • 2012 svensk lag. Skillnaden blev att straffen höjdes betydligt för mängder av brott och för vissa brott höjdes straffet till livstid. – Följdfenomenet blev att nu blev det möjligt att använda tvångsmedel som är relaterade till straffsatserna. Det var det inte många som tänkte på. I den internationella kampen mot terrorismen ser Janne Flyghed en utveckling som är mycket oroande: – Jag tycker att det börjar bli en uppluckring av principen ”bortom varje rimligt tvivel”. I stället börjar man titta på det som kallas för en försiktighetsprincip. Internationellt börjar det bli en omsvängning där man blir mer orolig för att missa eventuellt skyldiga och att de ska gå fria. Vi har alltid varit mest oroliga för att någon oskyldig ska bli dömd. Men här är det på väg att ske en förändring som jag tycker är väldigt oroväckande. foto: scanpix, magnus andersson