Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR ECPAt svERiGE Sverige få
r återigen kritik från FN:s – för bristande åtgärder den koMMersieLLa sexueLLa expLoateringen av barn har ökat dramatiskt och inte minst tagit nya rent industriella former det senaste decenniet. Uppskattningsvis rekryteras årligen en miljon barn (Källa: UN Study on Violence against Children, 2006) till denna handel, som när det rör sig om både vuxna och barn av FN betraktas som den tredje mest lönsamma och snabbast växande kriminella verksamheten i världen. Barnsexhandel, som på den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn som ägde rum i Stockholm 1996, kom att definieras som: handel med barn i sexuella syften (trafficking), kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn i samband med resande (barnsexturism) och dokumenterade sexuella övergrepp på barn (barnpornografi), är global och barns kroppar köps och säljs världen över. Sverige är inte undantaget. Handeln bedrivs som vilken annan illegal verksamhet som helst, med ett enda syfte, att maximera vinsten. Drivkraften i denna illegala verksamhet är efterfrågan – ”kunden”, förövaren, som är beredd att betala för sexuella övergrepp på barn. ”… Jag vill gärna ha ett nytt videoband, men det måste vara lite tuffare saker denna gång. Jag vill se något fullbordat om du förstår vad jag menar. Och om du har fortsättningen på inslaget med nålarna, vill jag gärna se det …” Källa: Huddingehärvan under vÅren skaLL riksdagen ta ställning till en ny reviderad sexualbrottslagstiftning. Sexualbrottsreformen 2005 syftade till att ge barn ett förstärkt skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering. Reformen har bland annat medfört att sexualbrott mot barn numera tillmäts generellt högre straffvärde än tidigare. ECPAT kan dock konstatera att barn i Sverige i dag inte åtnjuter ett tillräckligt skydd mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering. I praktiken 22 fungerar det reella absoluta skyddet mot sexuella övergrepp för barn upp till 13 år, trots att sexualbrottsreformen satte gränsen vid 15 års ålder. För barn nära 15 års ålder, då den sexuella självbestämmanderätten infaller, tenderar skyddet att luckras upp. Detta på grund av antingen undantagsregeln (BrB 6:14) eller att förövaren inte anses ha haft skälig anledning att anta att det rörde sig om ett barn under 15 år (BrB 6:13). Den kommersiella aspekten av sexualbrottet mot barn urholkar också i praktiken det juridiska skyddet. När det rör sig om ett ersättningsmoment vid sexuella övergrepp på barn tycks attityden ibland vara att det rör sig om ett slags ”frivillig prostitution”. Sexköparen som våldtar ”varan” upprepade gånger döms vanligtvis enbart för sexköpet och inte för de sexuella övergrepp som förövaren har utsatt barnet för. När det rör sig om utländska minderåriga offer för människohandel blir det kanske än mer cyniskt tydligt att sexköparna, själva incitamentet för handelns existens, på sin höjd lagförs för själva sexköpet men inte för övergreppet eller människohandeln. sverige kritiserades så sent som i höstas av FN:s barnrättskommitté för bristande implementering av tilläggsprotokollet till barnkonventionen, om handel med barn, barnpornografi och barnprostitution. Sverige har genom att ratificera barnkonventionen och dess tilläggsprotokoll utlovat att skydda alla barn upp till och med 17 års ålder mot sexuella övergrepp och kommersiell sexuell exploatering. fn:s barnrättskoMMitté består av 18 barnrättsexperter från hela världen som samlas tre gånger per år för att granska hur länderna som har ratificerat barnkonventionen med dess tilläggsprotokoll i praktiken lever upp till dess krav. Staterna ombeds att vart femte år skicka in en rapport med en redogörelse för implementeringen. Rapporten följs sedan upp av en hearing med den aktuella statens representanter Advokaten Nr 3 • 2012