Nöjesnytt Kalmar 1
Nöjesnytt Kalmar Sida 2
Nöjesnytt Kalmar Sida 3
Nöjesnytt Kalmar Sida 4
Nöjesnytt Kalmar Sida 5
Nöjesnytt Kalmar Sida 6
Nöjesnytt Kalmar Sida 7
Nöjesnytt Kalmar Sida 8
Nöjesnytt Kalmar Sida 9
Nöjesnytt Kalmar Sida 10
Nöjesnytt Kalmar Sida 11
Nöjesnytt Kalmar Sida 12
Nöjesnytt Kalmar Sida 13
Nöjesnytt Kalmar Sida 14
Nöjesnytt Kalmar Sida 15
Nöjesnytt Kalmar Sida 16
Nöjesnytt Kalmar Sida 17
Nöjesnytt Kalmar Sida 18
Nöjesnytt Kalmar Sida 19
Nöjesnytt Kalmar Sida 20
Nöjesnytt Kalmar Sida 21
Nöjesnytt Kalmar Sida 22
Nöjesnytt Kalmar Sida 23
Nöjesnytt Kalmar Sida 24
Nöjesnytt Kalmar Sida 25
Nöjesnytt Kalmar Sida 26
Nöjesnytt Kalmar Sida 27
Nöjesnytt Kalmar Sida 28
Nöjesnytt Kalmar Sida 29
Nöjesnytt Kalmar Sida 30
Nöjesnytt Kalmar Sida 31
Nöjesnytt Kalmar Sida 32
Nöjesnytt Kalmar Sida 33
Nöjesnytt Kalmar Sida 34
Nöjesnytt Kalmar Sida 35
Nöjesnytt Kalmar Sida 36
Nöjesnytt Kalmar Sida 37
Nöjesnytt Kalmar Sida 38
Nöjesnytt Kalmar Sida 39
Nöjesnytt Kalmar Sida 40
Nöjesnytt Kalmar Sida 41
Nöjesnytt Kalmar Sida 42
Nöjesnytt Kalmar Sida 43
Nöjesnytt Kalmar Sida 44
Nöjesnytt Kalmar Sida 45
Nöjesnytt Kalmar Sida 46
Nöjesnytt Kalmar Sida 47
Nöjesnytt Kalmar Sida 48
Nöjesnytt Kalmar Sida 49
Nöjesnytt Kalmar Sida 50
Nöjesnytt Kalmar Sida 51
Nöjesnytt Kalmar Sida 52
Nöjesnytt Kalmar Sida 53
Nöjesnytt Kalmar Sida 54
Nöjesnytt Kalmar Sida 55
Nöjesnytt Kalmar Sida 56
Nöjesnytt Kalmar Sida 57
Nöjesnytt Kalmar Sida 58
Nöjesnytt Kalmar Sida 59
Nöjesnytt Kalmar Sida 60
Nöjesnytt Kalmar Sida 61
Nöjesnytt Kalmar Sida 62 SIONERMUSIKRECENSIONERREC
ENSIONERRECENSIONREC ONE DIRECTION “Up all night” (Sony Music) n n På nätet: www.onedirection.com När One Direction var i Stockholm nyligen blev det kravaller. Ett tecken så gott som något på att pojkbandet från brittiska “X-factor” är det som gäller hos tonårsflickorna just nu. Och det förstår man. Charmiga killar, som gör sig bra på scen och de skriver faktiskt flera av sina låtar på plattan - fastän stora hitlåten “What makes you beautiful” är skriven av svenskar. Killarna är som bäst när de siktar på dansgolvet, vilket de gör i några spår, men i kategorin slätstruken pojkbandspop har de många övermän genom historien. Där får de stryk av både Take That, Westlife och Boyzone, för att bara ta några från de brittiska öarna. MIKAEL FORSELL KATE BUSH “50 words for snow” (Noble & Brit/EMI) n n n n På nätet: www.katebush.com/home Den första singel jag köpte för egna pengar var Kate Bushs “Wuthering heights”. Med sin elastiska röst och djupt originella stil var hon med och definierade mitt musikaliska universum. Men intresset falnade en aning efter “Hounds of love” och fick sig en ordentlig törn med den kraftigt överskattade comebackskivan “Aerial” 2005. Därför är “50 words for snow” en veritabel glädjechock. Här använder sig Kate Bush av sina resurser på allra bästa sätt och undviker de fällor som stundtals fått henne att te sig som en pretentiös clown. Sju genomarbetade spår, nedtonade arrangemang, dynamisk sång och en överraskande fin duett med - Elton John. Bättre julklapp än så kan man inte önska sig. SARA ULLBERG SOPHIE ZELMANI “Soul” (Sony Music) n n n på nätet: www.sophie-zelmani.com Sophie Zelmani lägger nionde skivan i bagageluckan, placerar Lars Halapi i passagerarsätet och låter bilen rulla på. Och vägen är lång, men den är fin. Särskilt i låtar som “Free now” och “Story of us” som har ett fantastiskt rullande repetitivt tempo. Zelmani är dessutom mjuk som en katt och lika full av integritet som en sådan. Ibland för “Soul” tankarna till Stina Nordenstam - men Zelmanis kanter är mjukare. Zelmani och Halapi lotsar dig fram till höjdpunkterna, mil efter mil, som till upplyftande Daniel Lemma-duetten “For you”. Men ibland blir inbromsningarna för kraftiga, tempot blir för långsamt och tilltalet alldeles för skört. För visst vill man gärna hålla den ömtåliga fågelungen i handen, men inte vara rädd att krama sönder den. SARA HALDERT BJÖRN SKIFS "Break the spell" (EMI) n n På nätet: www.skifs.se Demonproduenten Jörgen Elofsson skrev balladen Björn Skifs och Agnes sjöng på kronprinsessbröllopet. Nu tar han sig an en hel platta med Skifsen och det blir förstås väldigt habilt och skickligt genomfört. Mogen radiorock, behagligt att lyssna på. Men kanske lite för behagligt. Jag har alltid gillat Björn Skifs när han låter "skitig" på rösten och har bus i blick, men Elofsson och hans medarbetare är alldeles för bra på att hitta det kompletta ljudet, den perfekta mixen och det känns faktiskt som om Skifs slipats ner lite för mycket. Det saknas helt enkelt en dimension på plattan, det riviga som jag tycker är hans främsta signum. MIKAEL FORSELL MARY J BLIGE “My life II - The journey continues (Act 1)” (Geffen/Universal) n n På nätet: www.maryjblige.com Mary J Blige följer här upp första “My life”-plattan som för 17 år sedan bekräftade hennes titel som r’n’b-världens nya drottning. Tillsammans med en nästan fortfarande tonårig Puff Daddy (som han hette då...) skapade hon ett väldigt eget sound och nästan ett eget universum i gränslandet mellan hip hop och r’n’b. Det går inte att överskatta hennes betydelse. Sen har det runnit mycket vatten under broarna. För även om hon säger att den här plattan ska handla om hur långt vi har kommit sedan dess, hör den här plattan mycket litet ihop med den “första”. Fastän superstjärnorna står på kö för att jobba med henne så trampar plattan liksom vatten. Det är segt och minst 5-6 spår för mycket. Mary J har tyvärr tappat det mesta av sin stjärnglans. MIKAEL FORSELL RIHANNA “Talk that talk” (Def Jam/Universal) n n På nätet: www.rihannanow.com Rihanna må ha det senaste årtiondets bästa hitkatalog - med listframgångar uppradade efter varandra. Men alla hennes album har varit direkt svaga; två-tre hitlåtar och resten utfyllnad. Så fortsätter det även nu. Här finns två jättehits, “We found love” och titelspåret, men resten är förvånansvärt svagt för att komma från en världsstjärna. NICKELBACK “Here and now” (Roadrunner/Warner) n n På nätet: nickelback.com Nickelback-sångaren Chad Kroeger kan onekligen skriva hitlåtar. Lyssna bara på “Lullaby”, en ballad som skulle sitta klockrent som årets “Idol”-låt, eller poppiga fredsappellen “When we stand together” som i händerna på vem som helst skulle kunna klättra på listorna. Men vänta nu... Han säljer ju drivor av skivor (ja, det finns fortfarande band som gör det) med sitt Nickelback, varför då satsa på något annat? Ja, kanske för att för att utveckla sig. För det är inte mycket av utveckling över Nickelback. De har hittat sin albumformel som de följer slaviskt, platta efter platta. Förutsägbart och riktigt tråkigt blir det. Ljuspunkten musikaliskt den här gången är “Midnight queen”. Men texten? “She’s gonna lick my pistol clean”. Alltså, kom igen Chad! HENRIK LARSSON Rihanna har ju alltid varit r’n’b-stjärna i USA medan hon ses som dansdrottning oftast i Europa. Återigen har hon svårt att bestämma sig för vilken fot hon ska stå på och det är ju så att dansspåren hon gör alltid är av riktigt hög klass. Så det är riktigt synd att det bara finns ett par riktigt bra såna låtar här, båda i samarbete med Calvin Harris. Men det är något fel när en så stor artist tillåts släppa ett så intetsägande album. MIKAEL FORSELL VON BENZO “Yes kids it’s true” (Sony Music) n n n På nätet: vonbenzo.com Äntligen kan vi lämna Jay Smiths vinnarplatta bakom oss, en i ärlighetens namn rätt sorglig coverhistoria. Året som “Idol”-etta verkar dock ha gett Jay Smith gott om material till självbiografiska låttexter. På Von Benzos andra album sedan 2009 avhandlas allt från mediekritik till saknaden av en far till tonerna av habil radiorock. “Yes kids it’s true” har fina ambitioner men då och då ramlar Von Benzo ner i klyschträsket, som på balladen “Dazed and confused”. “Eleven Years” skulle däremot med lätthet platsa på soundtracket till bikerserien “Sons of anarchy”. Betyget hamnar mellan godkänt och bra, en svag trea. LIV SANDER 62 | nöjesnytt
Nöjesnytt Kalmar Sida 63
Nöjesnytt Kalmar Sida 64
Nöjesnytt Kalmar Sida 65
Nöjesnytt Kalmar Sida 66