Nöjesnytt Kalmar 1
Nöjesnytt Kalmar Sida 2
Nöjesnytt Kalmar Mingel
Nöjesnytt Kalmar Sida 5
Nöjesnytt Kalmar Sida 6
Nöjesnytt Kalmar Sida 7
Nöjesnytt Kalmar Sida 8
Nöjesnytt Kalmar Sida 9
Nöjesnytt Kalmar Sida 10
Nöjesnytt Kalmar Sida 11
Nöjesnytt Kalmar Di Leva
Nöjesnytt Kalmar Sida 13
Nöjesnytt Kalmar EMD
Nöjesnytt Kalmar Sida 15
Nöjesnytt Kalmar Sida 16
Nöjesnytt Kalmar Sida 17
Nöjesnytt Kalmar Sida 18
Nöjesnytt Kalmar Sida 19
Nöjesnytt Kalmar Sida 20
Nöjesnytt Kalmar Sida 21
Nöjesnytt Kalmar Sida 22
Nöjesnytt Kalmar Sida 23
Nöjesnytt Kalmar Sida 24
Nöjesnytt Kalmar Sida 25
Nöjesnytt Kalmar Sida 26
Nöjesnytt Kalmar Sida 27
Nöjesnytt Kalmar Sida 28
Nöjesnytt Kalmar Vårens Mode
Nöjesnytt Kalmar Sida 30
Nöjesnytt Kalmar Sida 31
Nöjesnytt Kalmar Sida 32
Nöjesnytt Kalmar Sida 33
Nöjesnytt Kalmar Sida 34
Nöjesnytt Kalmar Sida 35
Nöjesnytt Kalmar Sida 36
Nöjesnytt Kalmar Sida 37
Nöjesnytt Kalmar Sida 38
Nöjesnytt Kalmar Sida 39
Nöjesnytt Kalmar Sida 40
Nöjesnytt Kalmar Sida 41
Nöjesnytt Kalmar Teknik
Nöjesnytt Kalmar Sida 43
Nöjesnytt Kalmar Sida 44
Nöjesnytt Kalmar Sida 45
Nöjesnytt Kalmar Sida 46
Nöjesnytt Kalmar Sida 47
Nöjesnytt Kalmar Sida 48
Nöjesnytt Kalmar Sida 49
Nöjesnytt Kalmar Sida 50
Nöjesnytt Kalmar Sida 51
Nöjesnytt Kalmar Serier
Nöjesnytt Kalmar Recensioner SIONERBIORECENSIONERR
ECENSIONERRECENSIONRECEN RABBIT HOLE Regi: John Cameron Mitchell, 2010 Medverkande: Nicole Kidman, Diane Wiest, Aaron Eckhart m.fl. Distribution: Noble Entertainment Premiär: 8 april n n n Becca och Howie har förlorat sin fyraåriga son i en tragisk, men alltför vanligt förekommande bilolycka. Efter åtta månader kämpar de fortfarande med att ta ett myrsteg från sorgen. Terapimöten, bråk och baksäten med bilbarnstolar kvar cirklar alla runt saknaden och vreden. Speciellt påtaglig blir depressionens tyngd i hur olika paret försöker handskas med situationen. En vill slänga och förtränga, en vill bevara. Hur kan man mötas i det? Det finns mycket sorg, ilska och undertryckt bitterhet i Rabbit Hole och visst är det ett känslosamt ämne man handskas med. Manuset är lite för återhållsamt för sitt eget bästa och trots bra skådespelarinsatser blir det lite uddlöst. Konstigt för att komma från en så egenartad regissör som Mitchell. Framför allt finner jag det oerhört svårt att identifiera mig med huvudpersonen Becca eftersom Nicole Kidman inte har några karaktärsdrag (förutom de opererade) kvar. Kidman är en utmärkt skådespelare men här sätter faktiskt ett tillintetgjort yttre för stora hinder för det raffinerade skådespeleri hon så många år förfinat. Nu fick Kidmans utseende kanske oförtjänt stor plats här, men jag är förbannad på alla duktiga skådespelare som förstör sina möjligheter att agera bara för att de är rädda att bli gamla. Det finns liknande filmer som är bättre, exempelvis Ett rum i våra hjärtan (Nanni Moretti, 2001), men Rabbit Hole är ändå absolut värd en och en halv timme av ditt liv. JONAS DANIELSSON NEVER LET ME GO Regi: Mark Romanek, 2010 Medverkande: Carey Mulligan, Kiera Knightley, Andrew Garfield m.fl. Distribution: 20:th Century Fox n n n n NO STRINGS ATTACHED Regi: Ivan Reitman, 2011 Medverkande: Natalie Portman, Ashton Kutcher, Kevin Kline m.fl. Distribution: UIP Premiär: 1 april n n LET ME IN Regi: Matt Reeves, 2010 Medverkande: Chloë Grace Moretz, Kodi Smit-McPhee, Elias Koteas m.fl. Distribution: Non Stop Entertainment Premiär: 1 april n n n n Ibland går det snabbt för amerikanerna. Let me in är förstås nyinspelningen av succén Låt den rätte komma in (Tomas Alfredsson, 2008). Storyn är densamma. Abby, en ung flicka flyttar in i Owens trista hyreskomplex. En trevande vänskap börjar spira dem emellan och Owen finner i henne styrka att stå emot de mobbare som förpestar hans liv. Hemma är det mesta bedrövligt då en svår skilsmässa tär på förhållandet till för- äldrarna. Med Abby ser Owen äntligen en möjlighet till gemenskap. Egentligen är det lite märkligt att göra om en film och göra den nästan exakt likadan. Det finns många spännande scener i boken som hade kunnat beredas plats i en nyinspelning. Nu är det som att den här filmen bara ville dubba om det svenska originalet. Det saknas lite intensitet i Owens mobbarsituation och trots bra skådespeleri är det inte lika gripande som Kåre Hedebrants och Lina Leanderssons prestationer. I övrigt är filmen ungefär likadan och alltså ungefär lika bra. Den här kommer nog ändå gå ganska kort på svenska biografer. Postern med den tomma snöängeln är i alla fall snyggare än den svenska. JONAS DANIELSSON Efter att slumpmässigt ha träffat varandra sedan barndomen börjar Emma och Adam att umgås som sexkompisar. Planen är att när som helst på dygnet kunna använda varandra för sex, men att avbryta det lättsamma förhållandet om de börjar känna något för varandra. Självklart utvecklas allt som ett ganska traditionellt förhållande, men så fort de upptäcker att det liknar allvar blir det lika självklart trubbel och sårade känslor. No strings attached är faktiskt unik på det sättet att man kan se en Ashton Kutcher-film med ett litet leende på läpparna. Annars är den fullkomligt förutsägbar. Det är modernt ”snuskigt” och traditionellt gulligt på samma gång för att samla så många som möjligt i biosalongen. Det gör att filmen känns lite desperat, men är för den skull inte helt dålig. No strings attached är romantisk komedi man kan hänga framför en söndagseftermiddag eller släntra in på när man vet precis vad man vill ha. Dessutom är kemin mellan Kutcher och Portman faktiskt ganska bedårand. Och även om Portman kanske inte är en världsmästarkomedienn ger hennes roll ändå viss tyngd åt denna lättsamhet. JONAS DANIELSSON nöjesnytt | 53 På en internatskola i Storbritannien odlas barn för att i framtiden donera sina organ och sedan dö. På detta internat gryr en tafatt kärlek mellan Kathy och Tommy. Den framfusiga Ruth kommer emellan och ett utsträckt triangeldrama tar sin form. Visst låter det som en snyftare? Jag menar, bara titeln Never let me go på en film vars karaktärer är förutbestämda att dö säger en hel del. Snyftare är det också, men en bra sådan. Det är som science fiction på riktigt, men man nöter in melankolin via lite för långa scener och lite för mycket stråkar. Never let me go är trots allt mer en politisk film. Steget från att fattiga säljer delar av sina kroppar till att fostra människor till donatorer känns inte så himla långt och det ger filmen en nerv som är svår att värja sig från. Den ställer frågan om människovärde och rättvisa på sin spets. Hur mycket är vi beredda att blunda för andras (mindre värda?) lidande för att upprätthålla vår levnadsstandard? Rätt hårt verkar det som. Jag brukar kunna hulka rätt ordentligt av liknande dödsfilmer. Även om Never let me go till slut är hjärtknipande är den också lite för intellektuellt intressant för att riktigt gripa tag i känslolivet. JONAS DANIELSSON
Nöjesnytt Kalmar Sida 54
Nöjesnytt Kalmar Sida 55
Nöjesnytt Kalmar Sida 56
Nöjesnytt Kalmar Studenterbjudande
Nöjesnytt Kalmar Sida 58