Nöjesnytt Kalmar 1
Nöjesnytt Kalmar Sida 2
Nöjesnytt Kalmar Mingel
Nöjesnytt Kalmar Sida 5
Nöjesnytt Kalmar Sida 6
Nöjesnytt Kalmar Sida 7
Nöjesnytt Kalmar Sida 8
Nöjesnytt Kalmar Sida 9
Nöjesnytt Kalmar Sida 10
Nöjesnytt Kalmar Sida 11
Nöjesnytt Kalmar Di Leva
Nöjesnytt Kalmar Sida 13
Nöjesnytt Kalmar EMD
Nöjesnytt Kalmar Sida 15
Nöjesnytt Kalmar Sida 16
Nöjesnytt Kalmar Sida 17
Nöjesnytt Kalmar Sida 18
Nöjesnytt Kalmar Sida 19
Nöjesnytt Kalmar Sida 20
Nöjesnytt Kalmar Sida 21
Nöjesnytt Kalmar Sida 22
Nöjesnytt Kalmar Sida 23
Nöjesnytt Kalmar Sida 24
Nöjesnytt Kalmar Sida 25
Nöjesnytt Kalmar Sida 26
Nöjesnytt Kalmar Sida 27
Nöjesnytt Kalmar Sida 28
Nöjesnytt Kalmar Vårens Mode
Nöjesnytt Kalmar Sida 30
Nöjesnytt Kalmar Sida 31
Nöjesnytt Kalmar Sida 32
Nöjesnytt Kalmar Sida 33
Nöjesnytt Kalmar Sida 34
Nöjesnytt Kalmar Sida 35
Nöjesnytt Kalmar Sida 36
Nöjesnytt Kalmar Sida 37
Nöjesnytt Kalmar Sida 38
Nöjesnytt Kalmar Sida 39
Nöjesnytt Kalmar Sida 40
Nöjesnytt Kalmar Sida 41
Nöjesnytt Kalmar Teknik
Nöjesnytt Kalmar Sida 43
Nöjesnytt Kalmar Sida 44
Nöjesnytt Kalmar Sida 45
Nöjesnytt Kalmar Sida 46
Nöjesnytt Kalmar Sida 47
Nöjesnytt Kalmar Sida 48
Nöjesnytt Kalmar Sida 49
Nöjesnytt Kalmar Sida 50
Nöjesnytt Kalmar Sida 51
Nöjesnytt Kalmar Serier
Nöjesnytt Kalmar Recensioner
Nöjesnytt Kalmar Sida 54 BOB HUND "Det överexponer
ade gömstället" (Border Music) På nätet: www.bobhund.se n n n n SIONERMUSIKRECENSIONERRECENSIONERRECENSIONREC n n n n THE HAUNTED "Unseen" (Century Media/EMI) På nätet: www.the-haunted.com Bob Hund står "på den dåliga sidan i år, hos den som dåligt mår". Liksom förra skivan "Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" från 2009 är det här en skiva av ett äldre, mörkare Bob Hund, mer eftertänksamt, men också tyngre än för tjugo år sedan. Det låter inte längre som att Thomas Öberg hoppar fem meter upp i luften på konserter, i alla fall inte till de här låtarna. Men det behövs inte. Med "Det överexponerade gömstället" bedriver bandet en djupt angelägen, technofunkig motståndsrörelse i såväl musik som text. Den bobhundska poesin är i särklass: "nu finns det bevis, det är dags att börja bua". ERIKA JOSEFSSON Det har ryktats om en kommersiell platta. Det kan vi avfärda direkt. Men först lite historia. 2006 släppte Haunted "The dead eye" som andades en ny och innovativ inriktning. Två år senare hade bandet satt klackarna i backen och trashen i förarsätet. Besvikelse? Skojar du? Nu har Peter Dolving och bröderna Björler tagit upp där man tappade tråden och ut kommer ett helt fantastiskt album. Men kommersiellt tycker jag inte, snarare modigt eftersom puritanerna nog lär hålla i slantarna. "Unseen" rymmer halva metalhistorien komprimerad i tolv spår. Ledstjärnorna finns, men jag vill inte nämna en enda för det här är Haunted. Det är deras platta som ska stå i fokus, inte förebilderna. Dolving gjorde samma resa med Mary Beats Jane 1996. Då slutade det i splittring. Hoppas denna färd går längre. HENRIK LARSSON YELLE "Safari Disco Club" (V2/PGM) På nätet: www.myspace.com/iloveyelle n n n MISS LI "Beats and bruises" (National) På nätet: www.myspace.com/experiencemissli n n n Miss Li. Kvinnan som släppte tre skivor på ett år och som sedan bara fortsatt att köra på med sin kabaréblues-jazz-pop i ständig umpa-umpa-galopptakt. Som iklädd tjusiga vintageklänningar och fjädrar i håret hamrat så hårt på pianot att man undrat om det låg en skatt därunder om man bara tog sig genom tangenterna först. Jag trodde att Miss Li skulle sitta fast där bakom sitt karnevalklaviatur för alltid. Jag hade fel. För på sitt femte album har Miss Li ändrat uttryck. Till en början känns det som en totalvändning. För Miss Lis nya värld är mörk och grådunkel. Gitarrer och bas står i centrum i stället för piano och blås. Det färgglada cirkustältet som tidigare omringat Miss Li kan nu endast skymtas i horisonten. "Devil's taken her man" är snygg lågmäld disco, "I can't get you off my mind" är Bond-mystisk och flera spår luktar svagt av Mando Diao-rock. Men efter ett par lyssningar lyser faktiskt även "gamla galna" Miss Li igenom, som i "You could have it (so much better without me") och "Arrested". Man kan inte låta bli att gilla Miss Li för hennes musikaliska mod, även om skivan tyvärr aldrig riktigt bränner till. Men Miss Li har ändå lyckats tända min nyfikenhet inför framtiden. Det hade jag inte trott när jag tryckte på play och "Beats and bruises" rullade igång. CARINA JÖNSSON Yelle är ett fenomen som det liksom inte går att såga. Lekfull fransk elektropop i 80-talsfärger med en kaxig sångerska som utan omskrivningar dissar uppblåsta hiphoppares manlighet ("Short dick Cuizi") måste man bara gilla. Lekfullheten finns kvar på Yelles andra platta "Safari disco club", men lite av kaxigheten är borta. Julie Budet har slutat med sin old-school-rap och sjunger numera med näpen skolflicksröst. Mestadels funkar det utmärkt, som på det knasigt ösiga titelspåret och dansanta "Que veux tu", men elva låtar i samma Lolita-style är tyvärr ett par för många. SARA ULLBERG THE VACCINES "What did you expect from the Vaccines?" (Sony Music/Columbia) På nätet: www.thevaccines.co.uk n n n Man visste att det skulle hända. Efter Glasvegas enorma framgångar var det självklart att det skulle komma flera band och simma i deras kölvatten. Brittiska The Vaccines är ett av dem. Det är energifyllt. Det är indiedansgolv. Det går att skråla med i. Det är sakralt. Det är en sångare med fyllig stämma. Det här är inte nyskapande musik. Man kan droppa hur många referenser som helst från The Undertones till The Jesus and Mary Chain till The Strokes. Men det är så pass snyggt snott från alla olika decennier av indierock att det inte spelar någon roll. The Vaccines kommer att dansa en vår och en sommar. Sen kommer de att somna igen. Som de flesta kölvattensband. CARINA JÖNSSON STEFAN ANDERSSON "Teaterkungen" (Emperors day/Naxos) På nätet: www.stefanandersson.nu n n n Att Stefan Andersson satt upp historieshower och hittills gett ut två plattor av historisk karaktär har nog passerat de allra flesta förbi. Efter albumen "No 90 Kleist" och "Skeppsråttan" har Andersson nu tagit sig an Gustav III. "Teaterkungen" är titeln och i 12 låtar beskriver Stefan Andersson kungens öde från beskedet att hans far Adolf Fredrik avlidit 1771 till den ödesdigra maskeradbalen. Som alla förstår är det rätt långt från genombrottets "Catch the moon" och Melodifestivalen 2007. Stefan Andersson är ingen Mikael Samuelsson, även om han försöker anamma stilen med rullande r och pompös och högtravande sång. Men ser man igenom dessa brister och klichéer rymmer faktiskt plattan ett antal bra melodier. Kanske kan "113 officerare" eller "Gränssoldaten" räcka ända till Svensktoppen? HENRIK LARSSON NEW YORK DOLLS "Dancing backwards in high heels" (Blast records) På nätet: www.nydolls.org n n n "Dancing backwards in high heels" är New York Dolls tredje album sedan återföreningen med kvarvarande medlemmar för fem år sedan. Det betyder ytterligare ett album vars recept är rätt hjärtlig sleaze och stompig rock. Och varför inte? Att börja rucka på det konceptet vore att orsaka revolt hos en hel generation gubbar. "Dancing backwards in high heels" är ingen överraskning, men ett klart godkänt tidsfördriv. Bäst blir det när tempot dras ned, som i släpiga "Kids like you". Punken har blivit gubben i baren på kvarterspuben. Alltså den trevliga sorten... SARA HALDERT THE STROKES ”Angles" (Sony Music) På nätet: www.thestrokes.com n n n n Fem års frånvaro (plus ett antal soloplattor) har satt sina spår när The Strokes nu återvänder med "Angles". Namnet ger en fingervisning om hur arbetet med låtarna har gått till. Till skillnad från tidigare är det inte sångaren Julian Casablancas som står för merparten av låtskrivandet. Den här gången har övriga bandmedlemmar bidragit i större utsträckning. De olika "vinklarna" gör resultatet en aning spretigt. Slarvigt kanske inte är riktigt rätt ord med tanke på det utdragna arbete som ligger bakom den här produktionen. Men mer sökande kanske. Det gör att de tio spåren också har sina upp- och nedgångar. Bäst är de när de håller det enkelt som i inledande "Machu picchu" och den lätt komiska "Taken for a fool". Lite mindre roligt i "Metabolism". Spretigheten till trots träder ändå "Angles" fram som ett av The Strokes absolut bästa album. Det är bara att lyssna på avslutande "Life is simple in the moonlight" för att inse det. NIKLAS KJELLBERG PET SHOP BOYS "The most incredible thing" (Parlophone/EMI) På nätet: www.petshopboys.co.uk n n n n De har båda hunnit över 50-strecket och får gärna fortsätta att skriva världens bästa poplåtar tills de dör. Men man måste förlåta Pet Shop Boys för att de testar något annat. Duons balett (!), efter H C Andersen saga "Det utroligste", hade premiär i London förra veckan. Nu verkar det som om Sverige får nöja sig med ett soundtrack. Det är synd. För efter att ha lyssnat på dubbelalbumet är jag mer sugen på konstdans än någonsin tidigare. "The most incredible thing" är en (nästan) helt instrumentell berättelse som driver sin lyssnare framåt med nästan filmisk effektivitet. Lika medryckande som dansant. CARL CATO 54 | nöjesnytt
Nöjesnytt Kalmar Sida 55
Nöjesnytt Kalmar Sida 56
Nöjesnytt Kalmar Studenterbjudande
Nöjesnytt Kalmar Sida 58